Avdragsrätten för negativa räntenetton är begränsad till 30 procent av ett företags resultat före skatt, räntor, värdeminskningsavdrag och avskrivningar alternativt till högst 5 miljoner kronor. Om företaget ingår i en intressegemenskap gäller gränsen 5 miljoner kronor hela intressegemenskapen.
Regler om begränsad avdragsrätt för negativa räntenetton finns i 24 kap. 21–29 §§ IL och gäller för företag.
Med företag avses i 24 kap. 22–29 §§ IL juridiska personer och svenska handelsbolag (24 kap. 21 § IL).
Som företag räknas enligt 24 kap. 21 § andra stycket IL dock inte
Med beskattningsår avses för svenska handelsbolag räkenskapsåret (24 kap. 21 § tredje stycket).
Hur reglerna om begränsad avdragsrätt för negativa räntenetton i 24 kap. 21 – 29 §§ IL ska tillämpas för företag som ingår i ett skatterättsligt kommissionärsförhållande (36 kap. IL) framgår av Skatteverkets ställningstagande Avdragsbegränsning för negativa räntenetton vid skatterättsliga kommissionärsförhållanden.
Att svenska handelsbolag definieras som företag vid tillämpning av reglerna enligt 24 kap. 21 § IL innebär att reglerna om avdragsbegränsning för negativa räntenetton ska tillämpas i handelsbolaget. Detta är för att reglerna om begränsad avdragsrätt för negativa räntenetton inte ska kunna kringgås genom att belånad verksamhet förläggs till handels- eller kommanditbolag.
I svenska handelsbolag beräknas resultatet i näringsverksamheten genom att bolagets intäktsposter minskas med dess kostnadsposter (14 kap. 21 § IL). Resultatet, överskott eller underskott, ska varje beskattningsår fördelas mellan delägarna och beskattas hos dem (5 kap. 1 och 3 §§ IL). Handelsbolagets resultat ska beräknas med beaktande av bestämmelserna om begränsat avdrag för negativa räntenetton enligt 24 kap. 24 och 25 §§ IL och avdrag för kvarstående negativa räntenetton från föregående år enligt 24 kap. 26 § IL på samma sätt som för juridiska personer (prop. 2017/18:245 avsnitt 6.2.6).
Bestämmelserna om begränsat avdrag för negativa räntenetton gäller även för i utlandet delägarbeskattade juridiska personer eftersom dessa är juridiska personer och därför är företag enligt definitionen i 24 kap. 21 § IL. När resultat för en i utlandet delägarbeskattad juridisk person ska beskattas hos en obegränsat skattskyldig delägare i Sverige ska därför det skattemässiga resultatet beräknas med tillämpning av reglerna om begränsad avdragsrätt för negativa räntenetton i 24 kap. 21–29 §§ IL. Avdrag för ett negativt räntenetto begränsas på samma sätt som för ett svenskt handelsbolag hos den i utlandet delägarbeskattade juridiska personen.
De olika avdragsförbuds- och avdragsbegränsningsreglerna för ränteutgifter i 24 kap. IL ska tillämpas i en viss turordning.
Först ska man bestämma om en viss utgift hos ett företag utgör en ränteutgift enligt definitionen i 24 kap. 2 § IL.
Därefter ska man pröva om avdrag får göras för ränteutgiften enligt bestämmelserna om
Vidare ska man pröva om avdragsrätten för ränteutgiften begränsas till följd av bestämmelserna i 24 b kap. IL som behandlar avdragsrätt vid s.k. hybrida missmatchningar. Avdragsrätten enligt 24 b kap. IL ska prövas före reglerna om begränsad avdragsrätt för ränteutgifter på vissa skulder till företag i intressegemenskap (prop. 2019/20:13 s. 30).
Om avdragsrätten för ränteutgiften inte är begränsad till följd av någon av ovan nämnda bestämmelser ska avdragsrätten prövas mot bestämmelserna om den generella ränteavdragsbegränsningen (avdragsbegränsning för negativa räntenetton).
Att bestämmelserna om begränsad avdragsrätt för negativa räntenetton tillämpas sist framgår i lagtexten genom hur positiva respektive negativa räntenetton ska beräknas (24 kap. 23 § IL). Endast ränteutgifter som ska dras av ingår i beräkningen (prop. 2017/18:245 s. 146 och 369).
Alla företag som omfattas av reglerna om begränsad avdragsrätt för negativa räntenetton ska beräkna ett räntenetto. Ett räntenetto kan vara positivt eller negativt.
Med ett negativt räntenetto avses skillnaden mellan ränteutgifter som ska dras av och ränteinkomster som ska tas upp, om ränteutgifterna överstiger ränteinkomsterna (24 kap. 23 § första stycket IL).
Med ett positivt räntenetto avses skillnaden mellan ränteinkomster som ska tas upp och ränteutgifter som ska dras av, om ränteinkomsterna överstiger ränteutgifterna (24 kap. 23 § andra stycket IL).
Vad som avses med ränteutgifter framgår av 24 kap. 2 och 4 §§ IL. Vad som avses med ränteinkomster framgår av 24 kap. 3 och 4 §§ IL.
I räntenettot får bara skattemässigt avdragsgilla ränteutgifter och skattepliktiga ränteinkomster ingå (24 kap. 23 § IL).
Eftersom reglerna är uppbyggda på så sätt att de generella reglerna om avdragsbegränsning av negativa räntenetton tillämpas sist innebär det att om ett företag har ränteinkomster på 10 och ränteutgifter på 100 varav 20 är en inte avdragsgill ränteutgift, t.ex. på ett vinstandelslån, så ska det negativa räntenettot beräknas till 70 (80 - 10). De inte avdragsgilla ränteutgifterna på 20 får inte ingå i räntenettot (prop. 2017/18:245 s. 369).
Om ett räntenetto beräknat enligt bestämmelsen i 24 kap. 23 § IL är negativt, kan avdraget komma att begränsas. Avdraget kan begränsas enligt EBITDA-regeln eller enligt förenklingsregeln.
Enligt den så kallade EBITDA-regeln får ett negativt räntenetto dras av med 30 procent av ett avdragsunderlag (avdragsutrymmet) som motsvarar ett företags skattemässiga EBITDA, d.v.s. ett skattemässigt resultat före räntor, skatt, nedskrivningar och avskrivningar (24 kap. 24 § första stycket IL). EBITDA står för Earnings Before Interest, Tax, Depreciation and Amortization.
Avdragsunderlaget beräknas utifrån resultatet av näringsverksamheten före avdragsbegränsning enligt 24 kap. 24 § IL och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 24 kap. 26 § IL (24 kap. 25 § första stycket första ledet IL).
Uttrycket ”resultatet av näringsverksamheten” innebär företagets skattemässiga resultat. Genom att definiera ränteavdragsunderlaget utifrån det skattemässiga resultatet inkluderas skattemässiga justeringar så som t.ex. avdrag för underskott från tidigare år, återläggning av bokförda intäkter som inte är skattepliktiga och avdrag för kostnader som inte har bokförts, utan att dessa särskilt behöver räknas upp i lagtexten (prop. 2017/18:245 s. 101).
Att avdragsunderlaget beräknas utifrån resultatet av näringsverksamheten före avdragsbegränsning enligt 24 kap. 24 § IL och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 24 kap. 26 § IL innebär alltså att utgångspunkten för att beräkna avdragsunderlaget är det skattemässiga resultatet enligt 14 kap. 21 § IL beräknat som om fullt avdrag får göras för samtliga ränteutgifter som inte omfattas av avdragsförbud i 24 kap. 9, 10, 16–20 §§ IL eller i 24 b kap. IL (jfr prop. 2017/18:245 s. 370 f.).
Detta resultat ska därefter ökas med (24 kap. 25 § första stycket andra ledet IL)
Resultatet ska även minskas med (24 kap. 25 § första stycket tredje ledet IL)
Den summa man då får fram utgör avdragsunderlaget, vilket motsvarar ett skattemässigt EBITDA. Avdragsutrymmet är 30 procent av avdragsunderlaget och ett negativt räntenetto får dras av med ett belopp som högst uppgår till avdragsutrymmet. Läs mer under Exempel på tillämpning av reglerna.
Om det negativa räntenettot uppgår till ett högre belopp än avdragsutrymmet får överskjutande belopp, kvarstående negativt räntenetto, sparas i upp till sex år efter det år det kvarstående negativa räntenettot uppkom. Läs mer under Kvarstående negativa räntenetton.
Avdragsunderlaget för företag som har ett underskott före avdragsbegränsning för negativt räntenetto och avdrag för kvarstående negativt räntenetto samt har ett inrullat underskott från tidigare år enligt 40 kap. 2 § IL beräknas på ett speciellt sätt (24 kap. 25 § andra stycket IL).
Inrullade underskott från tidigare år där avdragsrätten inte är begränsad till följd av t.ex. koncernbidragsspärren ingår som huvudregel alltid i avdragsunderlaget. Från denna huvudregel finns ett undantag i 24 kap. 25 § andra stycket IL.
Tidigare års underskott ska ingå i avdragsunderlaget för negativt räntenetto enbart till den del som avdraget görs mot överskott av näringsverksamhet som beräknats som om avdrag görs för företagets innevarande års negativa räntenetto i sin helhet (prop. 2017/18:245 s. 374). Mot denna bakgrund anges i bestämmelsen att avdragsunderlaget ska öka med avdrag för tidigare års underskott enligt 40 kap 2 § IL om företaget har ett underskott av näringsverksamhet före avdragsbegränsning för negativt räntenetto och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto dock högst med ett belopp som motsvarar beskattningsårets underskott före avdragsbegränsning för negativt räntenetto och kvarstående negativt räntenetto (24 kap. 25 § andra stycket IL). Det är alltså den del av företagets underskott från tidigare år som motsvarar årets underskott av näringsverksamheten som ska öka avdragsunderlaget.
Om avdrag för tidigare års underskott i sin helhet alltid skulle ingå i avdragsunderlaget för negativt räntenetto hade det inneburit att ett underskott som rullas vidare till efterföljande beskattningsår skulle kunna påverka avdragsunderlagen i en följd av år (prop. 2017/18:245 s. 110–111).
Ett företag har ett resultat på 180 före avdrag gjorts för negativt räntenetto, värdeminskningsavdrag och inrullat underskott från föregående år.
Företaget har värdeminskningsavdrag på 60 och ett negativt räntenetto på 50 samt ett inrullat underskott från föregående år på 200. Underskottet är inte föremål för någon spärr t.ex. koncernbidragsspärr. Årets resultat efter att man beaktat föregående års inrullade underskott på 200 men före avdragsbegränsning för negativt räntenetto är ett underskott på 130 (180 – 60 – 50 – 200).
Det innebär att företagets resultat av näringsverksamhet före avdragsbegränsning för negativt räntenetto och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto är ett underskott på 130. Resultatet ska därför ökas med det lägsta beloppet av beskattningsårets underskott före avdragsbegränsning för negativt räntenetto, 130, och inrullat underskott från föregående år, 200. Avdragsunderlaget ska alltså ökas med 130. Vidare ska värdeminskningsavdrag, 60, och årets negativa räntenetto, 50, läggas till.
Avdragsunderlaget kan beräknas till 110 (-130 + 130 + 60 + 50). Effekten blir att av underskottet från föregående år på 200 har 130 inte minskat årets avdragsunderlag (24 kap. 25 § andra stycket IL). Underskottet från föregående år minskar således avdragsunderlaget enbart till den del avdraget görs mot årets överskott på 70 (180 – 60 - 50) beräknat före avdragsbegränsning för negativt räntenetto och avdrag för kvarstående negativa räntenetton.
Om hela eller del av det inrullade underskottet från föregående år är koncernbidragsspärrat ska avdragsrätten för det koncernbidragsspärrade underskottet och avdragsbegränsningen för negativt räntenetto ske i en viss turordning. Läs mer under Turordning i förhållande till avdragsbegränsning för negativt räntenetto och kvarstående negativt räntenetto.
En följd av den turordning som finns mellan reglerna är att ett underskottsföretag kan komma att redovisa ett överskott som beror på att det inte får avdrag för hela sitt negativa räntenetto, trots att det finns kvarstående koncernbidragsspärrade underskott. Med anledning av detta har det införts bestämmelser om justering av avdrag för koncernbidragsspärrade underskott i 40 kap. 19 a–d §§ IL och i reglerna om begränsad avdragsrätt för negativa räntenetton i 24 kap. 25 a – b §§ IL (prop. 2020/21:23). De nya reglerna innebär att ett företag kan få ett ökat avdrag för koncernbidragsspärrat underskott och att företaget i vissa fall också ska minska sitt avdrag för negativt räntenetto.
Reglerna gäller för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020. Läs mer under Justerande bestämmelser om avdrag för koncernbidragsspärrade underskott och avdrag för negativt räntenetto.
Om resultatet av näringsverksamheten i ett svenskt handelsbolag, efter avdrag för det negativa räntenetto som medges enligt 24 kap. 24 § IL och efter avdrag för kvarstående negativa räntenetton enligt 24 kap. 26 § IL är ett överskott, så ska delägaren ta upp sin del av överskottet. När delägaren i sin tur beräknar sitt avdragsunderlag ska delägaren minska sitt resultat före avdragsbegränsning för negativt räntenetto och avdrag för kvarstående negativt räntenetto med sin del av överskottet från handelsbolaget enligt 24 kap. 25 § första stycket IL. Om delägaren inte skulle korrigera sitt resultat så skulle överskottet från handelsbolaget påverka både handelsbolagets och delägarens avdragsunderlag och alltså ingå i avdragsunderlaget två gånger.
Om resultatet av näringsverksamheten i ett svenskt handelsbolag är ett underskott påverkar det delägarens resultat genom att det ökar årets underskott hos delägaren eller minskar årets överskott. Till skillnad mot överskott från handelsbolag, som ska minska avdragsunderlaget (se Överskott från handelsbolag ovan), kommer ett underskott från ett handelsbolag att utgöra en del av delägarens resultat och påverka beräkningen av avdragsunderlaget på samma sätt som andra kostnadsposter. Orsaken till det är att det inte finns någon regel som innebär att avdragsunderlaget ska öka med underskott från handelsbolag (prop. 2017/18:245 s. 108).
Ett resultat från handelsbolag som är ett underskott utgör enligt ovan en del av årets resultat vid beräkningen av avdragsunderlaget hos delägaren det år resultatet uppstår. Om delägarens resultat beräknat enligt 14 kap. 21 § IL totalt sett är ett underskott och delägaren har ett kvarstående underskott från föregående år enligt 40 kap. 2 § IL blir regeln i 24 kap. 25 § andra stycket IL tillämplig (24 kap. 25 § andra stycket IL). Se Avdragsunderlag hos företag med underskott från tidigare år.
Vid beräkning av avdragsunderlag i ett handelsbolag är det inte aktuellt att justera handelsbolagets avdragsunderlag med underskott som uppkommit hos handelsbolaget tidigare år enligt 24 kap. 25 § andra stycket IL. Ett handelsbolag kan inte ha kvarstående underskott från tidigare år enligt 40 kap. 2 § IL.
Ett aktiebolag (underskottsföretag) är delägare i ett HB och ska ta upp hela HB:s resultat. Aktiebolaget har intäkter på 400 exklusive ränteinkomster, ett negativt räntenetto på 100, övriga utgifter på 200 och värdeminskningsavdrag på 50. Aktiebolagets andel i handelsbolagets resultat är ett underskott på 150. Aktiebolaget har även ett inrullat underskott från föregående år på 200. Aktiebolagets resultat före avdragsbegränsning för negativt räntenetto kan beräknas till -300 (400 – 100 – 200 – 50 - 150 - 200). Underskottet från handelsbolaget ingår i årets resultat. Någon särskild justering av avdragsunderlaget med underskottet från HB ska inte göras. Eftersom delägaren är ett underskottsföretag ska avdragsunderlaget ökas med 200, den lägsta summan av 300 (årets underskott) och 200 (inrullat underskott från föregående år). Avdragsunderlaget kan beräknas till 50 (-300 + 200 + 100 + 50). Avdrag för negativt räntenetto kan medges med motsvarande avdragsutrymmet som uppgår till 15 (50 x 0,3). Delägarens skattemässiga resultat blir -215 (400 – 15 - 200 -50 – 150 - 200).
Överskott från en i utlandet delägarbeskattad juridisk person ska minska delägarens avdragsunderlag på samma sätt som överskott från handelsbolag.
Hos investmentföretag beräknas avdragsunderlaget på samma sätt som för andra företag med tillägget att enligt 24 kap. 25 § tredje stycket IL ska avdragsunderlaget
Det innebär att mottagen utdelning på kapitalplaceringsandelar, i den mån den vidareutdelas, inte ska ingå i avdragsunderlaget. För att ett investmentföretag ska kunna göra en korrekt beräkning av sitt avdragsunderlag måste företaget därför särredovisa utdelning från andelar som hade varit näringsbetingade om företaget hade kunnat äga sådana och utdelning från kapitalplaceringsandelar (prop. 2017/18:245 s. 118–119).
Ett investmentföretag tar emot utdelning på andelar som hade varit näringsbetingade om det hade kunnat äga sådana med 500 och utdelning på kapitalplaceringsandelar med 400. Företaget delar ut 700. Negativt räntenetto uppgår till 200. Övriga intäkter uppgår till 100 och övriga kostnader uppgår till 100. Investmentföretagets resultat, före avdragsbegränsning för negativt räntenetto kan beräknas till 0 (500 + 400 - 700 + 100 – 100 - 200). Avdragsunderlaget enligt 24 kap. 25 § IL blir 500 (0 + 200 + 700 - 400). Ränteutgifter på 150 får dras av (30 % av 500). Resultatet efter avdrag för negativt räntenetto uppgår till 50 (0 + 200 - 150).
Exemplet är hämtat från prop. 2017/18:245 s. 119–120.
En ekonomisk förening som får göra avdrag för s.k. insatsutdelning ska, utöver det som framgår av 24 kap. 25 § första och andra stycket IL, öka sitt avdragsunderlag med avdrag för sådan utdelning (24 kap. 25 § tredje stycket IL). Avdragsunderlaget ska minskas med mottagna utdelningar som ska tas upp, dock inte med mer än lämnad utdelning som dragits av för samma beskattningsår (prop. 2017/18:245 s. 119).
Enligt förenklingsregeln får, i stället för vad som sägs i EBITDA-regeln, ett negativt räntenetto dras av med upp till 5 miljoner kronor utan prövning av om beloppet ryms inom avdragsutrymmet (24 kap. 24 § andra stycket IL). Om förenklingsregeln tillämpas behöver alltså inte företaget beräkna något avdragsunderlag enligt EBITDA-regeln (prop. 2017/18:245 s. 125). Beloppsgränsen påverkas inte av om ett företag har förlängt eller förkortat räkenskapsår.
Om ett företag ingår i en intressegemenskap enligt definitionen i 24 kap. 22 § IL och företaget yrkar att förenklingsregeln ska tillämpas, så får hela intressegemenskapen sammanlagt högst dra av 5 miljoner kronor för negativa räntenetton.
Skatteverket anser att avdrag som ett företag med positivt räntenetto gör för ett annat företags negativa räntenetto ska beaktas vid tillämpning av förenklingsregeln (Skatteverkets ställningstagande om förenklingsregeln och avdrag för ett annat koncernföretags negativa räntenetto).
Fördelningen av det belopp upp till 5 miljoner kronor som intressegemenskapen yrkar avdrag för ska redovisas öppet i inkomstdeklarationen för ett beskattningsår som har samma tidpunkt för lämnande av deklaration eller som skulle ha haft det om inte något av företagens bokföringsskyldighet upphör (24 kap. 24 § tredje stycket IL). Det medför att alla företag inom intressegemenskapen måste ha samma deklarationstidpunkt för att något av dem ska kunna tillämpa förenklingsregeln.
Om det inom en intressegemenskap nybildas ett företag med ett förlängt första räkenskapsår, påverkar det inte möjligheten för de övriga företagen i intressegemenskapen att tillämpa förenklingsregeln vid utgången av de övriga företagens beskattningsår, trots att det nybildade företagets förlängda beskattningsår inte avslutas samtidigt. Detta förutsätter att det nybildade företagets förlängda beskattningsår avslutas vid samma tidpunkt som övriga företag avslutar nästa beskattningsår eftersom det nybildade företaget måste ha samma deklarationstidpunkt som de övriga företagen.
Svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer med fast driftställe i Sverige lämnar normalt inte inkomstdeklaration till ledning för inkomstbeskattning utan dessa lämnar istället särskilda uppgifter enligt 33 kap. 6 § SFL. För dessa företag gäller därför att fördelningen av beloppet ska redovisas öppet i de särskilda uppgifterna (24 kap. 24 § tredje stycket IL). Även tidpunkten för inlämnandet av de särskilda uppgifterna måste sammanfalla med deklarationstidpunkten för övriga företag inom intressegemenskapen för att förenklingsregeln ska få tillämpas (prop. 2017/18:245 s. 370).
I definitionen av intressegemenskap anges att med företag i intressegemenskap avses företag som ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § ÅRL (24 kap. 22 § första stycket IL). Att koncernen ska vara ”av sådant slag” som anges i 1 kap. 4 § ÅRL innebär att även utländska koncerner omfattas om företagen upprätthåller förbindelser mellan varandra motsvarande vad som anges i årsredovisningslagen. Det innebär t.ex. att om ett utländskt moderföretag innehar mer än 50 procent av rösterna i två svenska företag är moderföretaget och de två svenska företagen i intressegemenskap med varandra. Med begreppet koncernföretag avses samtliga företag som ingår i en och samma koncern, d.v.s. inte enbart moderbolag och dotterföretag utan även exempelvis systerföretag (prop. 2017/18:245 s. 126).
Företag som ingår i en koncern ska ha samma räkenskapsår (3 kap. 5 § BFL). Bedömningen av vilka företag som ingår i en intressegemenskap görs normalt vid räkenskapsårets (beskattningsårets) utgång.
En kommun kan inte ingå i en intressegemenskap enligt 24 kap. 22 § IL.
Med företag i en intressegemenskap avses även svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer som ett företag inom koncernen direkt eller indirekt via svenska handelsbolag eller i utlandet delägarbeskattade juridiska personer äger del i oavsett storleken på innehavet (24 kap. 22 § första stycket IL). Det innebär t.ex. att om ett företag äger mer än 50 procent av rösterna i ett annat företag och det andra företaget innehar en andel på 5 procent av ett svenskt handelsbolag, så kommer de båda företagen och handelsbolaget att utgöra en intressegemenskap enligt definitionen i 24 kap. 22 § första stycket IL. Om handelsbolaget i sin tur äger andelar i ett annat handelsbolag kommer även det handelsbolaget att ingå i samma intressegemenskap enligt 24 kap. 22 § första stycket IL. Handelsbolagen kan även, via andra delägare, ingå i flera intressegemenskaper.
I bestämmelsen anges även, som en alternativ regel för situationer där ett företag och ett svenskt handelsbolag eller i utlandet delägarbeskattad juridisk person inte omfattas av 1 kap 4 § ÅRL, att med företag i intressegemenskap avses även ett företag och sådana svenska handelsbolag eller i utlandet delägarbeskattade juridiska personer som företaget direkt eller indirekt via ett eller flera svenska handelsbolag eller i utlandet delägarbeskattade juridiska personer äger en andel i (24 kap. 22 § andra stycket IL).
Ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person kan ingå i flera intressegemenskaper. Det kan illustreras genom följande exempel.
Anta att ett aktiebolag, AB 1, äger 51 procent av ett dotterbolag, DB 1. Ett annat aktiebolag, AB 2, äger resterande 49 procent av DB 1. Vidare äger DB 1 100 procent av DB 2 som i sin tur äger 10 procent av ett handelsbolag, HB. Det utomstående aktiebolaget AB 3 äger resterande 90 procent av HB.
I denna situation ingår AB 1, DB 1 och DB 2 i en intressegemenskap eftersom de ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § ÅRL. Även HB ingår i intressegemenskapen eftersom ett av företagen, DB 2, direkt äger andelar i handelsbolaget. Det gäller alltså oavsett storleken på innehavet i HB (24 kap. 22 § första stycket IL).
DB2 och HB skulle även kunna vara i en egen intressegemenskap enligt definitionen i 24 kap. 22 § andra stycket IL. Men eftersom de redan ingår i en intressegemenskap enligt definitionen i första stycket kan de inte även bilda en egen intressegemenskap enligt andra stycket (prop. 2017/18:245 s. 126).
I denna situation ingår dock HB i två olika intressegemenskaper eftersom HB även är i intressegemenskap med AB 3. AB 3, som innehar 90 procent av andelarna i HB, och HB bildar en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § ÅRL. Om AB 3 i stället hade ägt 40 procent av HB och det exempelvis hade funnits en ytterligare delägare i HB så hade AB 3 och HB ändå varit i en egen intressegemenskap om förutsättningarna i övrigt varit desamma (24 kap. 22 § andra stycket IL). Se vidare prop. 2017/18:245 s.127-128.
Om ett företag i en intressegemenskap yrkar avdrag för ett negativt räntenetto enligt förenklingsregeln har övriga företag i intressegemenskapen valrätt att beräkna sina avdragsgilla negativa räntenetton enligt EBITDA-regeln eller förenklingsregeln utifrån vad som bäst passar för det enskilda företaget. Det sammanlagda avdraget för negativa räntenetton för hela intressegemenskapen är dock alltid begränsat till högst 5 miljoner kronor om ett eller flera företag i en intressegemenskap väljer att tillämpa förenklingsregeln (prop. 2017/18:245 s. 127).
Läs om hur kvarstående negativt räntenetto beräknas för de företag inom intressegemenskapen som tillämpar EBITDA-regeln under kvarstående negativa räntenetton.
Ett företag som har ett negativt räntenetto på 5,5 miljoner kronor och tillämpar förenklingsregeln får inte spara det negativa räntenettot på 500 000 kronor som inte får dras av till ett senare år. Det beror på att bestämmelserna om kvarstående negativa räntenetton endast gäller vid tillämpning av EBITDA-regeln (24 kap. 26 § första stycket IL).
Anta att företagen i Exempel: HB kan ingå i flera intressegemenskaper ovan, har följande negativa räntenetton. AB 1, DB 1 och DB 2 har tillsammans ett negativt räntenetto på 4 miljoner kronor och tillämpar förenklingsregeln. HB har ett negativt räntenetto på 5 100 000 kronor. HB tillämpar EBITDA-regeln och har ett avdragsutrymme på 5 miljoner kronor. AB 3 har ett negativt räntenetto på 1 miljon kronor. AB 3 tillämpar förenklingsregeln.
För båda intressegemenskaperna gäller att de sammanlagda avdragen för negativa räntenetton inte får överstiga 5 miljoner kronor per intressegemenskap.
HB får tillsammans med AB 1, DB 1 och DB 2 dra av sammanlagt högst 5 miljoner kronor eftersom företag i intressegemenskapen tillämpar förenklingsregeln. HB får därför högst dra av 1 miljon kronor av sitt negativa räntenetto på 5 100 000 kronor om de övriga företagen tillsammans drar av negativa räntenetton på 4 miljoner kronor.
HB ingår även i intressegemenskap med AB 3. I den intressegemenskapen får HB högst dra av 4 miljoner kronor eftersom AB 3 drar av ett negativt räntenetto på 1 miljon kronor enligt förenklingsregeln.
När minst ett företag i en intressegemenskap tillämpar förenklingsregeln får ett enskilt företag i intressegemenskapen inte dra av mer än 5 miljoner kronor och företagen i intressegemenskapen får sammanlagt högst dra av 5 miljoner kronor. Vilket eller vilka företag i intressegemenskapen som ska göra avdrag och för vilket belopp får bestämmas inom intressegemenskapen. Det innebär att i exemplet får HB dra av maximalt 5 miljoner kronor av sitt negativa räntenetto på 5 100 000 kronor. Eftersom HB tillämpar EBITDA-regeln och inte förenklingsregeln kan HB spara sitt kvarstående negativa räntenetto på 100 000 kronor till ett senare år.
Exemplet är hämtat från prop. 2017/18:245 s. 127-128.
Fördelningen av det belopp upp till 5 miljoner kronor som intressegemenskapen yrkar avdrag för ska redovisas öppet i inkomstdeklarationen för ett beskattningsår som har samma tidpunkt för lämnande av deklaration eller som skulle ha haft det om inte något av företagens bokföringsskyldighet upphör. För svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer med fast driftställe i Sverige gäller i stället att fördelningen av beloppet ska redovisas öppet i de särskilda uppgifterna som handelsbolaget eller den i utlandet delägarbeskattade juridiska personen ska lämna enligt bestämmelserna i 34 kap. 4 a § SFL (24 kap. 24 § tredje stycket IL).
I vissa fall kan ett företag spara en del av ett negativt räntenetto som inte dragits av under beskattningsåret. Om ett företag vid tillämpning av EBITDA-regeln inte har kunnat dra av beskattningsårets negativa räntenetto i sin helhet får återstående del (kvarstående negativt räntenetto) sparas i upp till sex år (24 kap. 26 § IL). Ett kvarstående negativt räntenetto är ett negativt räntenetto som inte i sin helhet har kunnat dras av enligt 24 kap. 24 § första stycket IL eller 24 kap. 25 a § IL (prop. 2017/18:245 s. 374–375, prop. 2020/21:23 s. 66).
Att ett företag i en intressegemenskap tillämpar förenklingsregeln hindrar inte att ett annat företag i gemenskapen beräknar sitt avdragsutrymme och gör avdrag för negativt räntenetto enligt EBITDA-regeln. Om det företag som tillämpar EBITDA-regeln inte kan dra av sitt negativa räntenetto upp till avdragsutrymmet eftersom intressegemenskapens sammanlagda avdrag för negativa räntenetton är begränsat till 5 miljoner kronor, får skillnaden mellan avdragsutrymmet och det faktiska avdraget för negativt räntenetto inte sparas som kvarstående negativt räntenetto. Skatteverket anser att det bara är den del av ett negativt räntenetto som överstiger avdragsutrymmet som kan sparas som ett kvarstående negativt räntenetto. Läs mer i Skatteverkets ställningstagande Beräkning av kvarstående negativt räntenetto när avdragsutrymmet inte kan utnyttjas helt eftersom annat företag i intressegemenskapen tillämpar förenklingsregeln. Läs nedan om möjligheten att i en sådan situation dra av kvarstående negativt räntenetto från ett tidigare år.
För att ett negativt räntenetto som kvarstår från ett föregående beskattningsår ska få dras av ett senare år, måste det rymmas inom företagets avdragsutrymme det aktuella året minskat med gjorda avdrag för negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 § IL (24 kap. 26 § första stycket andra ledet IL). Det innebär att avdrag för kvarstående negativt räntenetto från ett tidigare beskattningsår inte kan göras om företaget det aktuella året tillämpar förenklingsregeln.
När avdragsrätten för innevarande års negativa räntenetto har begränsats på grund av att ett annat företag i intressegemenskapen tillämpar förenklingsregeln, kan istället ett kvarstående negativt räntenetto dras av till den del det ryms inom det outnyttjade avdragsutrymmet.
Om ett företag har ett positivt räntenetto ett år och därför inte skulle behöva beräkna ett avdragsunderlag måste ett sådant avdragsunderlag ändå beräknas om företaget vill göra avdrag för ett kvarstående negativt räntenetto från tidigare beskattningsår. Det är inte tillåtet att kvitta ett kvarstående negativt räntenetto direkt mot ett positivt räntenetto ett senare år (24 kap. 26 § första stycket IL).
Anta att ett aktiebolag har ett kvarstående negativt räntenetto på 20 från föregående år. Det aktuella beskattningsåret uppgår överskottet av näringsverksamheten före avdragsbegränsning för negativt räntenetto och avdrag för kvarstående negativt räntenetto till 75. Företaget har ränteutgifter på 20 och ränteinkomster på 5 samt avskrivningar på 10. Det innebär att det negativa räntenettot uppgår till 15 (20 - 5) och avdragsunderlaget till 100 (75 + 20 - 5 + 10). Avdragsutrymmet är 30 (0,30 x 100).
Det kvarstående negativa räntenettot får dras av efter att årets negativa räntenetto på 15 har dragits av. Efter att årets negativa räntenetto har dragits av återstår 15 av avdragsutrymmet på 30. Av det kvarstående negativa räntenettot på 20 kan alltså 15 dras av. Överskott av näringsverksamhet uppgår därefter till 60 (75 + 15 – 15 - 15). Resterande 5 av det kvarstående negativa räntenettot på 20 får sparas till ett senare år dock maximalt sex år efter det beskattningsår det uppkom.
Varje års negativa räntenetto som inte har kunnat dras av ett beskattningsår bildar beloppsmässigt ett eget kvarstående negativt räntenetto som får sparas i upp till sex år. Kvarstående negativa räntenetton ska dras av senare år i den ordning de uppstått (24 kap. 26 § andra stycket andra meningen IL).
Ett kvarstående negativt räntenetto fastställs till sitt belopp det år då avdrag för det yrkas. När ett kvarstående negativt räntenetto uppkommer så har posten ingen betydelse för att bestämma skatter eller avgifter det året. För ett fastställelseförfarande vid uppkomsten av kvarstående negativa räntenetton hade det krävts att det i lagtexten angetts att dessa skulle beräknas eller något annat liknande uttryck. Eftersom det inte finns något sådant särskilt förfarande ska kvarstående negativa räntenetton i stället fastställas enligt huvudregeln, d.v.s. när de används genom att avdrag görs för ett kvarstående negativt räntenetto ett senare år. Det är vid det beskattningsåret det kvarstående negativa räntenettot påverkar beskattningen genom att det utgör en avdragsgill kostnadspost (prop. 2017/18:245 s. 132-133).
Om en ägarförändring innebär att ett företag får det bestämmande inflytandet över ett annat företag som har kvarstående negativa räntenetton, faller det företagets samtliga kvarstående negativa räntenetton från tidigare år bort. Ett företag anses ha ett bestämmande inflytande över ett annat företag, om företagen efter ägarförändringen tillsammans utgör en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § ÅRL (24 kap. 27 § IL).
Om det företag som får det bestämmande inflytandet ingick i samma koncern som företaget med kvarstående negativa räntenetton redan före ägarförändringen faller de kvarstående negativa räntenettona inte bort på grund av ägarförändringen (24 kap. 27 § tredje stycket IL).
Ett kvarstående negativt räntenetto faller inte heller bort om företaget är försatt i resolution och ägarförändringen beror på en resolutionsåtgärd. Detta under förutsättning att de förutsättningar som framgår av 24 kap 27 § tredje stycket IL är uppfyllda (prop. 2020/21:19 s. 36).
Resolution är ett särskilt förfarande för rekonstruktion eller avveckling av finansiell verksamhet som bedrivs av vissa finansiella företag som hamnat i kris och är ett alternativ till konkurs när en sådan skulle medföra stora samhällsekonomiska kostnader. Beslutet om att försätta ett företag i resolution innebär bl.a. att Riksgäldskontoret tar över ägarnas rösträtt vid bolagsstämman (lag [2015:1016] om resolution, prop. 2020/21:19 s. 10). För att inte försvåra en framgångsrik utgång av resolutionsförfarandet har det bedömts vara lämpligt att begränsningen vid ägarförändring inte ska gälla om ett företag försatts i resolution (prop. 2017/18:245 s. 136 och prop. 2020/21:19 s. 23).
Undantaget gäller för beskattningsår som påbörjas efter den 31 december 2020.
Vad som händer med kvarstående negativa räntenetton vid en kvalificerad fusion eller fission, en verksamhetsavyttring samt vid en partiell fission är särskilt reglerat. Vad som händer vid fusion regleras i 37 kap. 26 a § IL och vid fission i 37 kap. 28 § IL. I 38 kap. 17 § IL regleras vad som händer vid en verksamhetsavyttring och i 38 a kap. 17 § IL regleras vad som händer vid en partiell fission.
Om ett företag med ett positivt räntenetto ingår i en koncern där ett annat företag har ett negativt räntenetto, och båda företagen med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till varandra, får företaget med det positiva räntenettot dra av det andra företagets negativa räntenetto dock högst med ett belopp som motsvarar det positiva räntenettot. Båda företagen måste redovisa avdraget öppet i sina inkomstdeklarationer och ha samma deklarationstidpunkt enligt skatteförfarandelagen (24 kap. 28 § IL och 24 kap. 29 § IL).
Det är inte tillåtet för ett företag med ett positivt räntenetto att dra av ett annat företags kvarstående negativa räntenetto från föregående år. Möjligheten för ett företag med positivt räntenetto att göra avdrag för ett negativt räntenetto hos ett annat företag gäller endast årets positiva och negativa räntenetton (24 kap. 28 § första stycket IL).
Om ett företag med ett positivt räntenetto drar av ett annat företags negativa räntenetto får det andra företaget inte dra av samma belopp. Hos det företaget ska det negativa räntenettot minskas med den del av det negativa räntenetto som dras av hos det förstnämnda företaget (24 kap. 28 § andra och tredje stycket IL).
Om något företag i en intressegemenskap tillämpar förenklingsregeln får hela intressegemenskapen sammanlagt dra av negativa räntenetton på högst 5 miljoner kronor. Om ett företag i intressegemenskapen med ett positivt räntenetto drar av ett annat företags negativa räntenetto anser Skatteverket att detta är ett avdrag för ett negativt räntenetto som ska beaktas vid tillämpningen av förenklingsregeln och minska intressegemenskapens resterande möjliga avdrag för negativa räntenetton på sammanlagt högst 5 miljoner kronor, se Skatteverkets ställningstagande Förhållandet mellan förenklingsregeln och regeln om avdrag för ett annat koncernföretags negativa räntenetto.
Reglerna om begränsad avdragsrätt för negativa räntenetton trädde i kraft den 1 januari 2019 och de tillämpas på beskattningsår, eller för handelsbolag räkenskapsår, som börjat efter den 31 december 2018 (1 och 2 punkten ikraftträdandebestämmelserna till SFS 2018:1206).
För beskattningsår som omfattar längre tid än 12 månader och som börjar före den 1 januari 2019 och avslutas efter den 31 december 2018 får ett negativt räntenetto enligt 24 kap. 21–29 §§ IL som belöper sig på perioden från och med den 1 januari 2019 till utgången av beskattningsåret, eller i fråga om svenska handelsbolag räkenskapsåret, inte dras av (2 punkten andra stycket ikraftträdandebestämmelserna till SFS 2018:1206). Det innebär att sådana räntenetton som belöper sig på perioden från den 1 januari 2019 fram till utgången av beskattningsåret, eller för handelsbolag räkenskapsåret, aldrig får dras av. Det är således fråga om ett definitivt avdragsförbud.
Skatteverket anser att det vid tillämpning av avdragsförbudet i övergångsbestämmelserna föreligger valfrihet att tillämpa definitionen av ränteutgifter och ränteinkomster i 24 kap. 2-4 §§ IL som gäller från den 1 januari 2019, alternativt att beräkna räntenettot baserat på vad som utgör ränteutgifter respektive ränteinkomster för beskattningsår som börjar före den 1 januari 2019. Tillämpningen ska vara konsekvent för ränteutgifter och ränteinkomster. Se Skatteverkets ställningstagande Ränteutgifter och ränteinkomster vid tillämpning av avdragsförbudet för negativt räntenetto i övergångsbestämmelserna till reglerna om avdragsbegränsning för negativa räntenetton.
I tabellen nedan följer ett exempel på hur ett företags avdragsunderlag ska beräknas vid tillämpning av EBTIDA-regeln. Exemplet är hämtat från prop. 2017/18:245 s. 103.
Beskrivning |
Tecken |
Belopp |
|
1 |
Rörelseresultat |
+/- |
+500 |
2 |
Värdeminskning |
- |
80 |
3 |
Resultat från HB |
+/- |
+100 |
4 |
Ränteinkomster |
+ |
40 |
5 |
Ränteutgifter |
- |
100 |
A |
Bokföringsmässigt resultat. Summa ruta 1 till 5 |
+/- |
+460 |
6 |
Avdrag för underskott från tidigare år (inte spärrade underskott) |
- |
200 |
7 |
Bokförda ej skattepliktiga intäkter |
- |
20 |
8 |
Återföring ränteavdrag enligt reglerna om begränsad avdragsrätt för ränteutgifter på vissa skulder till företag i intressegemenskap |
+ |
10 |
B |
Skattemässigt resultat före räntejustering och avdrag för avsättning till periodiseringsfond (Summa A och rutorna 6, 7 och 8) |
+/- |
+250 |
9 |
Återföring negativt räntenetto(ränteutgifter som får dras av minus skattepliktiga ränteinkomster((100-10) -40)) |
+ |
50 |
10 |
Ränteavdrag |
- |
50 |
11 |
Avdrag för kvarstående negativt räntenetto |
- |
34 |
12 |
Återföring periodiseringsfond |
+ |
0 |
13 |
Avdrag periodiseringsfond |
- |
54 |
C |
Överskott/underskott näringsverksamhet |
+/- |
+162 |
D |
Ingående kvarstående negativt räntenetto |
50 |
|
E |
Utgående kvarstående negativt räntenetto |
16 |
I exemplet ovan utgörs avdragsunderlaget beräknat ”uppifrån” av posterna 1, 6 och 7, d.v.s. summan av rörelseresultat, avdrag för tidigare års underskott samt bokförda ej skattepliktiga intäkter om 280 (500 – 200 - 20).
I lagtexten (24 kap. 25 § första tycket första ledet IL) definieras avdragsunderlaget däremot med utgångspunkt från det skattemässiga resultatet, resultatet av näringsverksamhet, före avdragsbegränsning för negativt räntenetto och avdrag för kvarstående negativt räntenetto, vilket i exemplet ovan är posten C exklusive de poster som behövs för de skattemässiga justeringarna för ränteavdrag.
Utgångspunkten är alltså det skattemässiga resultatet så som det hade sett ut om de skattemässigt tillåtna ränteavdragen ersattes av bokförda räntor som inte begränsas enligt andra regler i 24 kap. eller 24 b kap. IL såsom t.ex. regler om begränsad avdragsrätt för ränteutgifter på vissa skulder till företag i intressegemenskap. I exemplet ovan är det posten C exklusive återläggning av bokförda räntor som får dras av (9) och exklusive gjorda ränteavdrag enligt de generella ränteavdragsbegränsningsreglerna (10 och 11) som är utgångspunkten, d.v.s. C - 9 + 10 + 11 (162 - 50 + 50 + 34 = 196).
Detta belopp, 196, ska sedan ökas respektive minskas med olika poster för att få fram skattemässigt EBITDA, skattemässigt resultat före räntor, skatt, nedskrivningar och avskrivningar (24 kap. 25 § första stycket andra ledet IL).
Till beloppet läggs således ränteutgifter (posten 5) exklusive räntor som inte får dras av enligt reglerna om begränsad avdragsrätt för ränteutgifter på vissa skulder till företag i intressegemenskap (posten 8), årligt värdeminskningsavdrag (posten 2) och avdrag för periodiseringsfond (posten 13) samtidigt som ränteinkomster (posten 4), överskott som belöper sig på handelsbolag (posten 3) och återföring av periodiseringsfond (posten 12) dras ifrån. Efter att ”resultatet av näringsverksamhet före avdragsbegränsning för negativt räntenetto enligt 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §” på 196 ökats och minskat med dessa poster får man således fram företagets avdragsunderlag om 280 (196 + 100 - 10 + 80 + 54 - 40 - 100 - 0). På detta sätt har därmed avdragsunderlaget räknats fram med utgångspunkt från det skattemässiga resultatet på sätt som föreskrivs i lagtexten.