Särskilt om skattefordringars uppkomst

Det finns inga generella bestämmelser

Det finns inga bestämmelser om när en skatte- eller avgiftsfordran ska anses ha uppkommit. Det som gäller för fordringars uppkomst i allmänhet gäller alltså i princip även för dessa fordringar. Det har därmed inte någon avgörande betydelse när skatten eller avgiften har fastställts eller förfallit till betalning (se NJA 1971 s. 85). På motsvarande sätt har Högsta domstolen resonerat beträffande återkrav av studiemedel som ju inte heller avser en privaträttslig fordran. Enligt domstolen hindrar det inte att de principer som gäller för fordringsförhållanden i allmänhet bör tillämpas på sådana frågor som inte behandlas i studiestödsregleringen och som aktualiserades i ett mål om fordrans uppkomst vid ett skuldsaneringsförfarande (NJA 2020 s. 1101 I och II).

Skattefordringar är speciella på så sätt att fordringen inte går att knyta till något avtals­förhållande mellan det allmänna och den som är betalnings­skyldig. Även om det finns en koppling mellan skatten eller avgiften och en underliggande affärshändelse kan kopplingen vara mer eller mindre stark. Eftersom Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen tycks ha skilda synsätt i frågan om skattefordringars uppkomst (se i NJA 1998 s. 834 och i RÅ 2000 ref 29) är det svårt att i allmänna ord beskriva rättsläget. Skatteverket får avgöra frågan om när fordringen uppkommit med utgångs­punkt från vilken slags skatt eller avgift det är fråga om, och utifrån de omständigheter som grundat den aktuella skatt- eller avgiftsskyldigheten. Vidare får man ta hänsyn till vad som kan anses vara en ändamålsenlig tillämpning av den aktuella bestämmelsen (NJA 2009 s. 291).

Latent skatteskuld

Med latent skatteskuld menas en skuld som kan bli aktuell någon gång i framtiden. Den vanligast förekommande typen av latenta skatteskulder är att en framtida försäljning av en tillgång kommer att utlösa en inkomstbeskattning. Så länge tillgången inte är såld utgör den framtida skatten en latent (dold) skuld som belastar tillgången i fråga. Den latenta skulden kan aldrig anges till ett exakt belopp eftersom den är beroende av ett antal okända faktorer som t.ex.

• om och när försälj­ning sker
• vinstens storlek
• den skatt­skyldigas övriga inkom­ster.

En sådan latent fordran skiljer sig från en villkorad fordran genom att den latenta fordringen uppkommer först genom den åtgärd som utlöser beskatt­ningen. En latent skatteskuld kan därför t.ex. inte göras gällande i en konkurs (jfr. prop. 1986/87:90 s. 124).

I vissa fall kan den latenta skatteskulden bero på att den betalningsskyldiga fått uppskov med beskattningen. Den betalningsskyldiga kan också ha gjort avsättningar till en periodiseringsfond. Inför t.ex. en skuldsanering finns det då möjlighet för den betalningsskyldiga att genom en egen återföring av uppskovsbelopp eller periodiseringsfond se till att skatteskulden verkligen har uppkommit innan den kritiska tidpunkten inträffar.

En juridisk person ska återföra sina periodiseringsfonder bl.a. om den upphör att bedriva näringsverksamhet eller försätts i konkurs (30 kap. 8 § IL). Eftersom det är dessa omständigheter som utlöser skattskyldigheten så ska den fordran på slutlig skatt som följer av återföringen anses uppkommen vid tidpunkten för upphörandet respektive konkursbeslutet. Om en juridisk person med verksamhet försätts i konkurs så innebär detta att fordringen på slutlig skatt i detta fall inte kan göras gällande som en konkursfordran.

Mervärdesskatt och punktskatt

Mervärdesskatt och punktskatt följer samma mönster när det gäller frågor om fordrans uppkomst.

Utgående mervärdesskatt och punktskatt

Den beskattningsgrundande händelsen inträffar när leveransen eller tillhandahållande sker (7 kap. 4 § ML). Samma princip gäller för punktskatter. Det är i dessa fall naturligt att knyta upp­komsten till tidpunkten för den enskilda beskattningsgrundande händelsen (jfr. NJA 1997 s. 787 angående skyldighet att återföra mervärdesskatt vid fastighets­försäljning).

Konkurs

I en konkurs är det också praktiskt möjligt att hantera en sådan ordning eftersom gäldenärens mer­värdeskatte­grundande verksamhet upphör i och med konkursbeslutet.

Företagsrekonstruktion

Är det däremot fråga om en företags­rekonstruktion kan det vara svårare att hantera frågan om fordrans uppkomst på detta vis eftersom gäldenären fortsätter verksamheten även efter domstolens beslut om företagsrekonstruktion. Utan en särskild avstämning av mervärdes­skatte­redovisningen när rekonstruktionen inleds, eller någon annan särskild analys av de löpande affärshändelserna, kan det i praktiken bli nödvändigt att proportionera skatten för en viss redovisningsperiod på tiden före respektive efter den kritiska tidpunkten.

Skuldsanering

Om frågan om uppkomst för utgående mervärdesskatt blir aktuell i en skuldsanering för en näringsidkare med pågående verksamhet bör frågan hanteras på samma sätt som vid en företags­rekonstruktion.

Ingående mervärdesskatt

När den återföringsgrundande omständigheten inträffar är avgörande för när Skatteverkets fordran på återkrav av ingående mervärdesskatt uppkommer. Eftersom en sådan fordran kan uppkomma i olika situationer får en bedömning göras i varje fall.

Ett exempel då en fordran på återkrav kan uppkomma är om Skatteverket genom ett omprövningsbeslut vägrat att medge avdrag för ingående mervärdesskatt. Det finns i detta fall ingen transaktion som berättigar ett avdrag utan den omständighet som medför att det blir en fordran på återkrav rör enbart förhållanden mellan Skatteverket och bolaget. Fordran på återkrav för ingående mervärdesskatt får i ett sådant fall anses ha uppkommit när den felaktiga deklarationen har lämnats.

Ett annat exempel då en fordran på återkrav kan uppkomma är om en säljare har utfärdat en ändringsfaktura enligt 17 kap. 22 § ML efter en prisnedsättning. När en säljare utfärdar en sådan ändringsfaktura i samband med en fastställd rekonstruktionsplan så ska köparen återföra den avdragna ingående mervärdesskatten med det belopp som köparen tidigare har dragit av och som är hänförligt till prisnedsättningen. Läs mer under Ackord och skuldsanering. Skatteverket anser att statens fordran på återbetalning av ingående mervärdesskatt gentemot köparen uppkommer när ändringsfakturan utfärdas (Skatteverkets ställningstagande När uppkommer statens fordran på återbetalning av ingående mervärdesskatt vid ett offentligt ackord?). Ställningstagandet tar sikte på den äldre lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, men ställningstagandet är alltjämt relevant. Viss terminologi har också ändrats med införandet av mervärdesskattelag (2023:200). Uttrycket ”kreditnota” ersätts med ”ändringsfaktura enligt 17 kap. 22 § ML”.

Om en fastighetsägare, en bostadsrättshavare eller en hyresgäst försätts i konkurs ska avdrag för ingående mervärdesskatt jämkas (15 kap. 7 § ML). Statens fordran på grund av en sådan jämk­ning får göras gällan­de i konkursen trots att fordran inte uppkommit innan konkurs­beslutet (15 kap. 8 § ML). Detta är ett avsteg från huvudregeln att endast fordringar som har uppkommit innan konkursbeslutet får göras gällande. Med anledning av det har en hänvisning i 5 kap. 1 § KonkL gjorts till bestämmelser i annan lag.

Avdragen skatt och arbetsgivaravgifter

Den som betalar ut ersättning för arbete är skyldig att göra skatteavdrag vid varje utbetalningstill­fälle. Arbetsgivaravgifter betalas månadsvis baserat på de löneutbetalningar som gjorts månaden innan. Skatteavdrag ska också göras på ersättning för arbete som betalas ut som förskott.

I fråga om fordringar mot en arbetsgivare för avdragen skatt och arbetsgivaravgifter har fordringen en så nära koppling till löneutbetalningen att den kan anses uppkommen genom löneutbetalningen. Men vad gäller arbetsgivaravgifter är det inte uteslutet att bestämma uppkomsttidpunkten tidigare än så, åtminstone vid tillämpningen av 5 kap. 1 § KonkL. Högsta domstolen har uttalat att även sådana avgifter som grundar sig på lön som betalats ut under konkursen borde kunna göras gällande i konkursen om arbetstagarens lönefordring utgjort en konkurs­fordran (NJA 1998 s. 834). Men Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att när lönefordringar som avser tiden före konkursutbrottet betalas genom utdelning i en konkurs så innebär det att en skuld på arbetsgivaravgifter uppkommer efter konkursutbrottet för det utbetalande konkursboet (RÅ 2000 ref. 29). Det innebär att Skatteverkets fordran på arbetsgivaravgift blir en massafordran. Skatteverket anser att när det gäller offentligrättsliga förpliktelser så ska en allmän domstol i konkursförfarandet inte ha möjlighet att överpröva ett krav mot boet som har fastställts i förvaltningsrättslig ordning (jfr NJA 2020 s. 832. Läs mer om rättsfallet under sidan Jävsprocess).

Inkomstskatt m.m.

Fordringar på preliminär och slutlig skatt består av ett antal olika skatter och avgifter. Vilka skatter och avgifter det gäller framgår av 56 kap. 3 och 6 §§ SFL. De största beloppen handlar om inkomstskatt, fastighetsskatt, kommunal fastighetsavgift och egenavgifter.

Förarbetena till konkurslagen angående tidpunkten för skattefordrans uppkomst vid återvinning

I förarbetena till konkurslagen berördes frågan om tidpunkten för skattefordringars uppkomst i samband med behandling av åter­vinnings­reglerna (prop. 1986/87:90 s. 121-126). För att en rättshandling ska kunna återvinnas krävs att den varit till nackdel för övriga borgenärer. Oftast krävs dessutom att nackdelen varit omedelbar, d.v.s. den ska ha inträffat vid den tidpunkt när rättshandlingen gjordes. I propositionen redogjordes för uppfattningen att en skuld avseende inkomstskatt upp­kommer först i och med beskattningsårets utgång (s. 124) men att uppkomstfrågan emellertid i viss mån är oklar. Lagstiftaren redogjorde även för vissa av de tidigare för­arbets­uttalandena vid tillkomsten av lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar. Enligt departe­ments­chefen gav dessa uttalanden underlag för slutsatsen att en skattefordran i vissa fall kan berättiga till utdelning även om den tid som skatten är hänförlig till inte har gått till ända när beslutet om konkurs meddelades.

Vad gällde åter­vinnings­situationen ansåg departementschefen att den särskilda regleringen av förmånsrätten i 3 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar inte hindrade att man vid nackdelsbedömningen kunde ta hänsyn till en sådan fordran vid en tidigare tidpunkt än beskatt­nings­periodens utgång.

Rättsfall: om uppkomsten av tillkommande skatt i återvinningssituationer

Ett avgörande från Högsta domstolen 2003 belyser frågan vid vilken tidpunkt en tillkommande (beslut om höjd) slutlig skatt ska anses ha uppkommit (NJA 2003 s. 37). Ett aktiebolag hade år 1989 dels gjort vissa transaktioner som inte godtogs skatterättsligt dels sålt en tillgång till underpris till ett närstående bolag. Året därpå höjde skattemyndigheten bolagets taxering. Eftersom bolaget överklagade i samtliga instanser var frågan om bolagets skattskyldighet inte slutligt fastställd förrän år 1995. Efter att bolaget försatts i konkurs väckte förvaltaren talan om återvinning.

Högsta domstolen ansåg att det förelåg förutsättningar för återvinning och uttalade följande i fråga om tidpunkten för skatteskuldens uppkomst:

En skatteskuld anses i konkursrättsliga sammanhang uppkommen i och med beskattningsårets utgång (jfr prop. 1986/87:90 s. 124 samt Welamson, Konkurs, 9 uppl. 1997 s. 134 och Lennander, Återvinning i konkurs, 2 uppl. 1994 s. 113). H:s skatteskuld uppkom således vid utgången av 1988, fastän frågan om skatten avgjordes slutgiltigt först när RegR beslutade att inte meddela prövningstillstånd i september 1995.

Det är inte helt klart om uttalandet är styrande även för frågan om betalrätt enligt 5 kap. 1 § KonkL för slutlig skatt för det beskatt­ningsår under vilket konkursen inträffat. Högsta domstolens kategoriska uttalande om vad som allmänt gäller i konkurs­rättsliga sammanhang kan tyckas tala för detta. Samtidigt gör de senare uttalandena i NJA 2009 s. 291 (se ovan Det finns inga generella bestämmelser) att man bör vara försiktig med att bedöma uppkomstfrågan likadant i alla tillämpningssituationer.

I NJA 2003 s. 37 hade aktiebolaget bedrivit verksamhet under hela det aktuella beskattningsåret och det var därmed också rimligt att knyta uppkomsten av den tillkommande skatten till beskattningsårets utgång.

Särskilt om betalrätt vid konkurs

I en konkurs får endast en fordran som har uppkommit innan konkursbeslutet meddelades göras gällande, om inte något annat följer av 3 kap. 2 § eller bestämmelser i annan lag (5 kap. 1 § KonkL).

Man bör i detta avseende hålla isär konkurser som avser en fysisk eller juridisk person. I praktiken finns det nämligen betydande skillnader mellan dessa fall.

Särskilt om fysiska personers slutliga skatt

Är konkursgäldenären en fysisk person är denna fortsatt skattskyldig för inkomst av tjänst under konkursen. Den fysiska personen är dessutom fortsatt skattskyldiga under konkursen för vissa inkomster som har sin grund i transaktioner som konkursboet företagit, t.ex. inkomst från försäljning av fastighet, se RÅ 1982 1:5 och 1991 not. 246. Praktiska skäl talar för att den slutliga skatten ska anses uppkommen först vid beskattningsårets utgång på grund av svårigheter att avgöra hur stor del som avser tiden före respektive efter konkursutbrottet.

På detta vis har frågan också behandlats i RH 1983:133. En fysisk person hade försatts i konkurs i juni 1980. Utdelningsförslag upprättades i juni 1983. Utdelningsbara medel uppgick till ca 285 000 kr. Någon skattefordran fanns inte upptagen i utdelningsförslaget. Staten anförde besvär och yrkade att man skulle ta hänsyn till en skattefordran på ca 12 000 kr. Skatte­skulden avsåg kvarstående skatt och restavgift hänförlig till 1981 års taxering, d.v.s. inkomståret 1980. Hovrätten angav följande: ”Eftersom det inkomstår, under vilket den nu aktuella skattefordran uppkommit, ej gått till ända före konkursbeslutet kan fordran ej anses ha uppkommit innan konkurs­utbrottet. Besvären kan därför ej bifallas”. Hovrättens avgörande ger stöd för bedömningen att det för betalrätt i konkursen krävs att det inkomstår till vilket skatte­skulden avser har gått till ända före konkursbeslutet. Möjligen skulle det kunna frångås i särskilda situationer i enlighet med departe­ments­chefens uttalande i prop. 1986/87:90 s.124. Antag t.ex. att konkursgäldenären drivit närings­verksamhet fram till konkursutbrottet och att det i efterhand beslutas om till­kommande skatt med anledning av att det förekommit oredo­visade inkomster i näringsverksamheten. I ett sådant läge borde det kunna hävdas att den tillkommande fordringen är uppkommen före konkursbeslutet.

När det gäller fysiska personer kan man också jämföra med hur frågan om fordrans uppkomst hanteras vid en skuldsanering. En skuld­sanering omfattar alla fordringar som uppkommit innan Kronofogden beslutat om att inleda skuldsanering (30 § NSksanL och 32 § FSksanL). I förarbetena sägs att fordran på inkomstskatt måste anses uppkommen ”i vart fall” när inkomståret gått ut (prop. 1993/94:123 s. 118 och 2005/06:124 s.43). Kronofogden och Skatteverket utgår i skuldsanerings­ärendena från att fordran på (kvarstående) slutlig skatt uppkommer vid beskattningsårets utgång. Det gäller även när skatten beror på deklarationsåtgärder som har gjorts efter beskattningsårets utgång, som t.ex. återföring av uppskovsbelopp eller periodiseringsfond och avstämning av egenavgifter.

Se även den övergripande redogörelsen i förarbetena till FSksanL: prop. 2015/16:125 s. 138 f.

Särskilt om juridiska personers slutliga skatt

När en juridisk person försätts i konkurs ska konkursgäldenärens verksamhet upphöra. Även om redo­visnings­skyldigheten inte formellt upphör genom konkurs­beslutet kommer räkenskaperna som ligger till grund för beskattningen i praktiken att avslutas vid samma tidpunkt. Skatt­skyldigheten för fastighetsskatt (se nedan) inträder inte successivt under beskattningsåret utan vid beskattningsårets ingång. Därför är det svårt att se att en (kvarstående) slutlig skatt som fastställs vid den efter­följande beskattningen till någon del skulle kunna bero på förhållanden som ligger i tiden efter konkurs­beslutet. Vid en konkurs avseende en juridisk person bör utgångspunkten vara att fordringen på slutlig skatt alltid har uppkommit före konkursen. För att göra en annan bedömning krävs det en utredning om att den slutliga skatten till någon del beror på transaktioner som företagits efter konkursutbrottet.

Vid en företagsrekonstruktion fortsätter gäldenären att driva sin verksamhet även efter domstolens beslut att inleda en företagsrekonstruktion. Utgångspunkten är därmed att den slutliga skatten uppkommer först vid utgången av beskattningsåret. Det kan t.ex. vara fråga om en arbetsgivare som löpande under beskattningsåret haft pensionskostnader för de anställda och ska betala särskild löneskatt (SLP) för detta. Den skatten ingår som en del av den slutliga skatten (56 kap. 3 och 6 §§ SFL). Om ansökan om företagsrekonstruktion görs före beskattningsårets utgång kommer löneskatten inte att omfattas av ett offentligt ackord eller skuldnedsättning i en fastställd rekonstruktionsplan. Om man har tagit hänsyn till löneskatten i den debiterade preliminära skatten (nedan) kommer sådana obetalda preliminärskattebelopp som avser tiden före ansökan däremot att omfattas av skuldnedsättningen.

Debiterad preliminär skatt

När det gäller debiterad preliminär skatt bör man tillämpa en belöpandeprincip som innebär att den del av den preliminära skatten som avser tiden före konkursen får anses ha uppkommit före konkursen och alltså kan göras gällande i konkursen som en konkursfordran (prop. 1971:142 s. 43 och NJA 1983 s. 350).

Samma princip bör enligt Skatteverket tillämpas även vid företagsrekonstruktion, F-skuldsanering och skuldsanering. Skatteverket anser nämligen att frågan om tidpunkten för en fordrans uppkomst bör besvaras på likartat sätt oavsett i vilket insolvensförfarande som frågan aktualiseras (se Skatteverkets ställningstagande När uppkommer statens fordran på återkrav avseende utbetalningar för hushållsarbete respektive skattereduktion för installation av grön teknik?). Antag t.ex. att en skuldsanering inleds den 15 juni för en näringsidkare som debiterats preliminär skatt. Till den del den debiterade skatten avser tiden före inledandet omfattas den av skuldsaneringen. Det innebär att en proportionering av månadsbeloppet för juni får göras på så sätt att den del som avser tiden 1–14 juni omfattas av skuldsaneringen medan resterande del av månadsbeloppet (15–30 juni) ska betalas som vanligt på förfallodagen (den 12 juli).

Undantagsvis kan man tänka sig speciella situationer där ytterligare debiterad skatt för beskattningsåret kan bli aktuell. Antag att ett handelsbolag försätts i konkurs under beskattningsåret och har debiterats preliminär skatt som enbart beror på att bolaget äger en fastighet. Eftersom skatt­skyldighet för fastighetsavgiften inträtt redan den 1 januari (d.v.s. vid beskattningsårets ingång) och det står klart att preliminärskatten i sin helhet avser denna avgift borde det kunna hävdas att hela fordringen på debiterad skatt uppkommit före konkursen.

SINK och A-SINK

För begränsat skattskyldiga som beskattas enligt SINK eller A-SINK är huvudregeln att den som betalar ut ersättning ska göra skatteavdrag och lämna arbetsgivardeklaration. Men i vissa fall ska mottagaren själv redovisa och betala skatten. Beskattningen görs med en fast procentsats vid varje utbetalningstillfälle och skatten är definitiv (d.v.s. slutlig), vilket innebär att mottagaren inte ska lämna någon inkomstdeklaration.

Eftersom skattefordran har en så nära koppling till när ersättningen betalas ut får det anses att Skatteverkets fordran mot utbetalaren avseende SINK och A-SINK uppkommer vid varje utbetalningstillfälle. Detta motsvarar vad som gäller för avdragen skatt och arbetsgivaravgifter (se ovan).

Fastighetsavgift och fastighetsskatt

Fastighetsskatten eller den kommunala fastighetsavgiften ingår som en del av den slutliga skatten och ska betalas för ett helt kalenderår av den som vid ingången av kalenderåret var ägare till den aktuella fastigheten. Här inträder alltså skattskyldigheten alltid den 1 januari ett visst kalenderår även om fastigheten har överlåtits senare under året.

När ett skattekontounderskott kommer av ett beslut om slutlig skatt är huvudregeln att skattefordringen anses ha uppkommit vid utgången av det aktuella beskattningsåret. Det gäller även om det till viss del ingår fastighetsskatt. Undantag skulle kunna tänkas om den slutliga skatten så gott som uteslutande avser fastighetsskatt.

Överskott på skattekontot

Skatteverkets fordran på en gäldenär grundar sig på de olika skatter och avgifter som gäldenären ska betala. Om hen har ett underskott på sitt skattekonto måste Skatteverket analysera vilka fordringar som ingår i underskottet. För att bestämma tidpunkten för varje fordrans uppkomst har olika händelser betydelse, t.ex. löneutbetalningar när det gäller fordringar på avdragen skatt och arbetsgivaravgifter (se ovan) och beskattningsgrundande mervärdesskattepliktiga händelser när det gäller fordringar på utgående mervärdesskatt och punktskatt (se ovan).

Om gäldenären istället har ett överskott på sitt skattekonto så har gäldenären en motfordran på Skatteverket. Skatteverket kan kvitta överskottet mot en skuld som gäldenären har till staten på t.ex. lönegarantiregress. För kvittning i konkurs och i företagsrekonstruktion så är en förutsättning att bägge fordringarna har uppkommit vid en viss tidpunkt.

Frågan är då när gäldenärens fordran på överskott på skattekontot uppkommer. En möjlighet är att knyta uppkomsttidpunkten till skattekontoavstämningen. Gäldenären kan då inte sägas ha någon fordran på Skatteverket förrän skattekontot är avstämt. Men man bör enligt Skatteverket ha samma synsätt på fordrans uppkomst vid skattekontoöverskott som vid skattekontounderskott. Det innebär att man måste analysera vad som har orsakat överskottet.

Exempel: Antag att överskottet beror på en kreditering av skattekontot då en tidigare redovisad och beslutad skatt eller avgift har satts ned på grund av att redovisningen visat sig vara felaktig. Kontohavarens rätt till återbetalning har då sin grund i den felaktiga redovisningen och den bör därför anses uppkommen redan vid tidpunkten för den felaktiga redovisningen.

Skattetillägg och förseningsavgifter m.m.

En fordran på skattetillägg, förseningsavgift och kontrollavgift får anses ha uppkommit vid det handlande eller den underlåtenhet som ligger till grund för beslutet om skattetillägg. Det innebär att om ett skattetillägg har beslutats med anledning av skönsbeskattning i avsaknad av deklaration så får enligt Skatteverket fordran på skattetillägg anses ha uppkommit när den skattskyldige senast skulle ha lämnat in deklarationen. Det synsättet har bekräftats i HFD 2011 ref. 88 (se även RÅ 1990 ref. 50 och Skatteverkets rättsfallskommentar Vid tillämpning av bestämmelserna i HBL om solidariskt ansvar för bolagsman är en skattetilläggsfordran att anse som uppkommen när en oriktig uppgift lämnats eller när tiden för att lämna deklaration löpt ut utan att någon deklaration kommit in) .

Om den skattskyldiga inte betalar en trängselskatt i rätt tid enligt 12 § LTS eller inom den tid som anges i Skatteverkets beslut enligt 15 § eller 15 a § LTS, ska en tilläggsavgift påföras den skattskyldiga (14 § LTS).

Skatteverket anser att en fordran på tilläggsavgift uppkommer när en trängselskatt kvarstår obetald efter förfallodagen (Skatteverkets ställningstagande Företagsrekonstruktion, skäl för befrielse från trängselskatt respektive tilläggsavgift?).

Oriktig uppgift i en pappersdeklaration

När det gäller en oriktig uppgift i en pappersdeklaration som lämnats i rätt tid kan det vara svårt att fastslå exakt tidpunkt när den oriktiga uppgiften har lämnats. Eftersom deklarationer inte ankomststämplas får enligt Skatteverket, om inget annat särskilt framkommer, skattetilläggsfordringen i de fallen anses ha uppkommit den dag deklarationen senast skulle ha lämnats in.

Företrädaransvar

I fråga om företrädaransvar bör enligt Skatteverket samma synsätt kunna användas som vid skattetillägg. Det innebär att ansvarsfordringen får anses ha uppkommit vid den tidpunkt som ansvaret är knutet till. Den relevanta ansvarstidpunkten är som regel skattens eller avgiftens ursprungliga förfallodag.

Kronofogdens fordringar

Kronofogdens fordran på grundavgift uppkommer enligt Skatteverket när utsökningsmålet registreras i utsöknings- och indrivnings­databasen.

Grundavgiften ska dock hanteras på ett särskilt sätt om den har uppkommit efter den kritiska tidpunkten vid företagsrekonstruktion eller vid skuldsanering och F-skuldsanering, samtidigt som huvudfordran ingår i förfarandet.

Fordran på ränta

Ränteberäkningen på skattekontot ska grundas på den sammanlagda skatte­skuld eller skattefordran som den skatt­skyldige har varje dag (65 kap. 2 § SFL). I och med att räntan beräknas dag för dag anses enligt Skatteverket fordran på ränta uppkomma löpande från och med förfallodagen.

Fordonskatt och trängselskatt

Betalningsskyldigheten för fordonsskatt är knuten till den som vid en viss angiven tidpunkt är skattskyldig för det aktuella fordonet. Skatteverket anser att fordran på fordonsskatt i samband med ett insolvensförfarande får anses ha uppkommit vid följande tidpunkter:

• Vid ordinarie debitering har fordran uppkommit vid ingången av betalningsmånaden.
• När ett fordon blir skattepliktigt har fordran uppkommit när skatteplikten började gälla.
• När ett fordons beskaffenhet ändras så att fordonsskatt ska tas ut med ett högre belopp har fordran uppkommit när registreringsbesiktningen skedde eller senast skulle ha skett.
• När ett fordons användning ändras så att fordonsskatt ska tas ut med ett högre belopp har fordran uppkommit när användningen ändrades.

En fordran på dröjsmålsavgift för fordonsskatt uppkommer när en fordonsskatt kvarstår obetald efter förfallodagen.

En fordran på trängselskatt uppkommer när fordonet passerar en betalstation (9 § LTS).