OBS: Detta är utgåva 2024.3. Visa senaste utgåvan.

Lagen om ekonomiska föreningar reglerar på vilka sätt och med vilket belopp en ekonomisk förening får lämna utdelning och göra andra värdeöver­föringar. Det skatterättsliga utdelningsbegreppet stämmer oftast överens med det civilrättsliga, men inte alltid.

Läs om utdelning från kooperativa ekonomiska föreningar.

Tillåtna former av värdeöverföringar enligt civilrätten

Lagen om ekonomiska föreningar innehåller bestämmelser om vad en värde­över­föring är och vilka former av värde­över­föringar från en ekonomisk förening som är tillåtna (12 kap. 1 § EFL).

Värdeöverföringar från föreningen får enligt 12 kap. 2 § EFL bara göras i form av

  • vinstutdelning
  • gottgörelse
  • minskning av reservfonden för återbetalning till medlemmarna
  • gåva.

Affärshändelser som har rent affärsmässig karaktär för föreningen, eller som är en naturlig del i föreningens ekonomiska relation till medlemmen omfattas inte av begreppet värdeöverföring.

Vad är vinstutdelning?

Vinstutdelning görs från det fastställda resultatet, och får lämnas till med­lemmar och innehavare av förlags­andelar. Vinstutdelning får även lämnas till andra om den beräknas i förhållande till den omfatt­ning som någon deltagit i föreningens verksamhet (13 kap. 1 § EFL).

Hur kan man fördela föreningens överskott?

I en ekonomisk förening finns i praktiken två vägar att fördela föreningens överskott:

  • efter den omfattning som medlemmarna deltagit i föreningens verksamhet
  • i förhållande till inbetalda insatser.

Det finns dock inget hinder mot att besluta att överskottet ska fördelas så att alla medlemmar får samma belopp oavsett deltagande eller betald insats.

Vinstutdelning beslutas av förenings­stämman efter förslag från föreningens styrelse (13 kap. 3 § EFL).

Vad är gottgörelse?

Med gottgörelse avses enligt EFL efterlikvider (pristillägg), åter­bäringar (rabatter) eller liknande som grundas på rörelsens resultat. Gott­görelse ingår inte i det redovisade resultatet, d.v.s. den har redan dragits av innan man fastställer årets resultat (14 kap. 1 § EFL).

I utgångsläget är det föreningsstämman som fattar beslut om gottgörelser. Stämman får dock uppdra åt styrelsen att fatta beslut om gott­görelser. Det kan också framgå av stadgarna att styrelsen får besluta om gott­görelse (14 kap. 2 § EFL). Detta innebär bl. a. att gott­görelser kan beslutas och betalas ut under räken­skapsåret, och vid ett eller flera tillfällen.

Minskning av reservfonden för återbetalning till medlemmarna

Reservfonden får minskas för att återbetalas till medlemmarna. Det är styrelsen som fattar beslut om en sådan minskning. För att minskningen ska få verk­ställas krävs att föreningen får tillstånd från Bolagsverket, eller i vissa fall från allmän domstol (15 kap. EFL).

Insatsemission

Ett sådant belopp som kan bli föremål för värdeöverföring får också, under förut­sätt­ning att det framgår av stadgarna, överföras till medlems­insatserna genom insats­emission, (10 kap. 3 § EFL). En insats­emission innebär att man omvandlar hela eller en del av utdelnings­bart fritt eget kapital till insatskapital. Reglerna om insats­emissioner tillkom för att föreningarna skulle kunna behålla överskott i föreningen, i stället för att dela ut det till medlem­marna. Belopp som tillförts medlem genom en insats­emission betalas normalt ut först då medlemmen går ur föreningen.

Beslut om insatsemission fattas av föreningsstämman.

Öppen eller förtäckt utdelning

Om utdelningen inte redovisas öppet i föreningens räkenskaper kallas det förtäckt vinstut­delning. Sådan utdelning beslutas i regel inte heller av förenings­stämman. Förtäckt utdelning uppstår t.ex. om en medlem köper egen­dom till under­pris från föreningen, eller säljer egendom till överpris till föreningen. Ett annat exempel är då tillgångar förs över till ett pris som inte mot­svarar marknadsvärdet mellan två föreningar som ägs av samma personer.

Både förtäckta och öppet redovisade överföringar av medel från föreningen till medlemmarna, d.v.s. värde­över­föringar utan att föreningen får en fullgod mot­prestation, är utdelning i civilrättslig mening.

Gåva

Föreningsstämman, eller i vissa fall styrelsen, kan besluta om att ge en gåva till ett allmän­nyttigt ändamål om det med hänsyn till ändamålets art, föreningens ställning och omständig­heterna i övrigt får anses skäligt (12 kap. 6 § EFL).

Begränsning av utrymmet för värdeöverföring

En värdeöverföring av annat slag än gottgörelse får bara göras om det efter värdeöver­föringen finns full täckning för föreningens bundna egna kapital (12 kap. 3 § EFL). Detta ska bedömas med ledning av den senast fast­ställda balans­räkningen. Vid bedöm­ning­en måste man dock beakta de ändringar i det bundna egna kapitalet som skett efter balansdagen.

Även om värdeöverföringen inte inkräktar på föreningens bundna egna kapital får den bara göras om den framstår som försvarlig, enligt försiktig­hets­regeln. Det man då ska bedöma är om värde­över­föringen framstår som försvarlig med hänsyn till de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet och föreningens konsoli­derings­behov, likviditet och ställning i övrigt. För koncerner ska denna bedömning ske för koncernen som helhet (12 kap. 4 § EFL).

Begränsningarna av utrymmet för värdeöverföringar från föreningen gäller både öppen och förtäckt utdelning. Syftet med utbetalnings­förbudet är att bevara föreningens kapital och skydda föreningens borgenärer och övriga intressenter, t.ex. anställda och staten.

Olovlig värdeöverföring

Om den värdeöverföring som föreningen har gjort står i strid med utbetalnings­förbudet är den olovlig. Detta gäller oavsett om alla medlemmar godkänt värde­över­föringen. Den som mottar en olovlig värde­över­föring är i princip skyldig att återbetala den med ränta till föreningen (12 kap. 7 § EFL). Dessutom kan alla som medverkat till beslutet om utbetal­ningen bli solidariskt ersättningsskyldiga gentemot föreningen om det skulle fattas pengar vid åter­betal­ningen (12 kap. 8 § EFL).

Utdelning av sakegendom i stället för kontanter

Utdelning från en förening sker vanligtvis i form av kontanter. Det finns dock inget hinder mot att föreningen delar ut sakegendom (sakutdelning).

När föreningen bedömer om en sakutdelning ryms inom utdelnings­­be­gräns­­ning­arna för värde­över­föringar (se ovan), kan tillgångens bokförda värde användas i stället för marknadsvärdet. Skattemässigt anses dock utdel­ningen ha skett till marknadsvärde (61 kap. 2 § IL). Det innebär att den utdelande föreningen kan komma att uttagsbeskattas.

Utdelning enligt civil- respektive skatterätten

Det finns inte någon definition av begreppet utdelning i inkomst­skatte­lagen (IL). Det skatte­rättsliga utdelnings­begreppet överens­stämmer dock i stort med det civilrättsliga, men det finns undantag. Både öppen och förtäckt utdelning ska därför i princip behandlas som utdelning vid beskatt­ningen. Vid beskattningen saknar det betydelse om utdelningen är lovlig eller olovlig.

Överlåtelse av tillgångar till underpris

Om en ekonomisk förening överlåter tillgångar till ett pris som under­stiger marknads­värdet (underpris) anses medlemmarna ha förfogat över det över­förda värdet (skillnaden mellan priset och marknadsvärdet) på ett sådant sätt att det ska behandlas som en utdelning till medlemmarna i den över­låtande föreningen. Man gör dock undantag från utdelnings­beskatt­ningen när uttagsbeskattning inte ska göras p.g.a. att under­priset är affärs­mässigt motiverat, eller när undantags­bestämmelserna för s.k. underprisöverlåtelser i 23 kap. IL är tillämpliga.

Överlåtelse av näringsbetingade andelar till underpris

Reglerna om underprisöverlåtelser i 23 kap. IL är inte tillämpliga då närings­betingade andelar överlåts till underpris till eller från en ekonomisk förening. Medlemmarna i den över­låtande föreningen ska då, om inte under­priset är affärs­mässigt motiverat, utdelnings­beskattas eftersom de anses ha förfogat över det överförda värdet. Lagstiftaren har dock infört ett undantag vid s.k. sidledes över­låtelser (23 kap. 2 § andra stycket IL), se Situationer då underprisreglerna inte tillämpas.

Är under- eller överpriset lön eller utdelning?

Om föreningen överlåter tillgångar och tjänster till medlemmar eller anställda till ett pris under marknads­värdet (underpris) eller förvärvar tillgångar och tjänster från medlemmar eller anställda till ett pris över marknads­värdet (överpris) uppstår frågan om underpriset respektive överpriset är lön eller utdelning.

I de fall det är en anställd i föreningen som förvärvat eller överlåtit tillgången eller tjänsten, ska under­priset eller över­priset normalt anses vara lön eller en förmån för den anställda. Detta gäller även om det är en när­stå­ende till den anställda som gjort förvärvet eller överlåtelsen (RÅ 1989 ref 57, RÅ 1991 ref. 27 och RÅ 1996 ref.16). För föreningen ses det som ett byte av arbetsinsats mot tillgång eller tjänst till marknadspris, och föreningen ska ta upp en intäkt motsvarande hela marknads­priset. Underpriset respektive överpriset blir en avdragsgill lönekostnad i föreningen, och föreningen ska även betala arbets­givar­av­gifter.

Om det är en icke anställd (passiv) medlem som förvärvat eller överlåtit tillgången eller tjänsten, anses underpriset eller överpriset i stället normalt vara utdelning. Om alla medlemmar får samma förmånliga pris, oavsett om de är anställda i föreningen eller inte, är utgångs­punkten att det är medlemskapet som är grund för förmånen. Den bör då normalt behandlas som utdelning för samtliga medlemmar.

Om underpriset ska behandlas som utdelning får föreningen inget avdrag eftersom utdelning inte är avdragsgill. Däremot ska föreningen uttagsbeskattas för skillnaden mellan marknadspriset och försäljningspriset.

En utdelning från en kooperativ ekonomisk förening kan dock vara avdragsgill. Om det är en medlem i ett fåmansföretag som fått utdelningen kan det bli aktuellt att en viss del av utdelningen ska beskattas i inkomstslaget tjänst, enligt reglerna i 57 kap. IL.

Kompletterande information

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • RÅ 1989 ref 57 [1]
  • RÅ 1991 ref. 27 [1]
  • RÅ 1996 ref.16 [1]

Lagar & förordningar