Här finns en sammanställning över Sveriges skatteavtal med andra stater och utländska jurisdiktioner som börjar på bokstäverna I–L.
Vissa skatteavtal innehåller en artikel om professorer, lärare, forskare m.fl.
Under varje stat eller jurisdiktion finns en länk till den lag (i vissa fall förordning eller kungörelse) genom vilken skatteavtalet och tillhörande protokoll m.m. är införlivade i svensk rätt.
Lagar och förordningar i Rättslig vägledning är hämtade från Riksdagens rättsdatabas. Den länkade versionen av lagen saknar i vissa fall en eller flera bilagor, t.ex. bilagan med skatteavtalet. I sådana fall finns kompletterande hänvisningar. I första hand hänvisas till propositionen som innehåller bilagan eller bilagorna. I undantagsfall hänvisas i stället till de skatteavtalshäften som Finansdepartementet och Riksskatteverket tidigare gav ut eller till den version av författningen som har kungjorts i Svensk författningssamling (SFS).
I lagen om skatteavtalet finns bestämmelser om när avtalets bestämmelser ska börja tillämpas. För att avtalet ska kunna tillämpas krävs också att lagen har trätt i kraft vilket regleras i en förordning om ikraftträdande. Förordningen om ikraftträdande är endast med om det är fråga om ett nyare skatteavtal eller då den innehåller fler bestämmelser än de om ikraftträdande.
I några fall har Skatteverket uppmärksammat att det finns fel i avtalstexten i den länkade versionen av lagen och då anges detta.
Vilket eller vilka språk skatteavtalets officiella text är skriven på framgår normalt av avtalet. Det kan även framgå av lagen om skatteavtalet. Den svenska avtalstexten i länkarna nedan är i vissa fall endast en översättning. Läs mer om olika språkversioner.
Den eller de propositioner som finns med är propositionen till lagen om skatteavtalet och, i förekommande fall, propositioner till sådana ändringar i lagen som har skett på grund av ändring i en bilaga till lagen.
Skatteavtalet med Indien är införlivat i svensk rätt genom lagen (1997:918) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indien. Avtalet och ett protokoll har fått sin nuvarande lydelse genom det ändringsprotokoll som skrevs under den 7 februari 2013 (SFS 2013:373). Avtalet och protokollet i sin nuvarande lydelse finns i bilaga 1 till lagen.
I bilaga 2 till lagen finns den överenskommelse om anstånd med betalning av skatter under pågående förfarande för ömsesidig överenskommelse som skrevs under den 7 februari 2013.
I avtalet med Indien finns mest-gynnad-nations-klausul som har aktiverats.
Förarbeten finns i prop. 1997/98:30 och i prop. 2012/13:89.
Skatteavtalet med Indonesien är införlivat i svensk rätt genom lagen (1989:691) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indonesien. Avtalet och ett protokoll finns i bilagan till lagen. Bilagan saknas i den länkade versionen av lagen men finns i prop. 1988/89:145.
I förordningen (1989:813) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indonesien finns bestämmelser om progressionsuppräkning.
Sverige har inget skatteavtal med Irak.
Sverige har inget skatteavtal med Iran.
Skatteavtalet med Irland är införlivat i svensk rätt genom lagen (1987:103) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Irland. Avtalet har fått sin nuvarande lydelse genom det ändringsprotokoll som skrevs under den 1 juli 1993 (SFS 1993:1275). Avtalet i sin nuvarande lydelse finns i bilagan till lagen. Bilagan saknas i den länkade versionen av lagen men finns i prop. 1993/94:12.
Förarbeten finns även i prop. 1986/87:77.
Nedan kommenteras en av artiklarna i skatteavtalet.
Irland har i april 1999 tagit bort regeln om skattetillgodohavande. Artikel 11 ska därför tillämpas utan bestämmelserna i artikel 11 punkt 1 b och artikel 11 punkt 2.
Island omfattas av det nordiska skatteavtalet och det nordiska handräckningsavtalet.
De partiella skatteavtalen med Isle of Man är införlivade i svensk rätt genom
Avtalen finns i bilagor till lagarna.
Förarbeten finns i prop. 2008/09:55.
Sverige har också ett informationsutbytesavtal med Isle of Man.
Skatteavtalet med Israel är införlivat i svensk rätt genom kungörelsen (1960:617) om tillämpning av ett mellan Sverige och Israel den 22 december 1959 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet. Avtalet finns i bilaga 1 till kungörelsen.
Anvisningar till avtalet finns i bilaga 2.
Bilagorna saknas i den länkade versionen av kungörelsen men finns i SFS 1960:617.
Förarbeten finns i prop. 1960:23.
I kungörelsen (1974:26) om kupongskatt för person som är bosatt i Israel finns bestämmelser om vad som gäller när avtalet begränsar Sveriges rätt att ta ut skatt på utdelning.
Nedan finns en allmän kommentar till skatteavtalet samt kommentarer till vissa artiklar i det.
Avtalet saknar en artikel om hemvist. I stället definieras uttrycken ”person, bosatt i Sverige” och ”person, bosatt i Israel” i artikel II § 1 e.
I artikel II § 1 e definieras uttrycken ”person, bosatt i Sverige” och ”person, bosatt i Israel”. I avtalets mening avses med dessa uttryck att personen är bosatt i Sverige respektive Israel, enligt respektive lands interna rätt, utan att samtidigt vara bosatt i den andra staten enligt dess interna rätt. Med bosättning avses för Sveriges del även stadigvarande vistelse och väsentlig anknytning.
Uttrycket ”bosatt” i Sverige respektive Israel används vid fördelningen av beskattningsrätten enligt avtalets inkomstartiklar. Dessa tillämpas om personen är bosatt i endast en av staterna, enligt den statens interna rätt, men inte om personen är bosatt i båda staterna enligt respektive lands interna rätt.
Om en fysisk eller juridisk person anses bosatt i både Sverige och Israel, enligt respektive lands interna rätt, tillämpas i stället artikel XVII (metodartikeln) i enlighet med anvisningarna till artikel II. Anvisningarna finns i bilaga 2 till kungörelsen om avtalet. Artikeln om inkomst av statlig tjänst (artikel XII) är dock tillämplig även om en person är bosatt i både Sverige och Israel.
Utdelning från ett bolag i Israel till en person som är bosatt i Sverige är undantagen från israelisk skatt under förutsättning att inkomsten har beskattats hos det utdelande bolaget. Om den inte har beskattats hos bolaget får Israel beskatta med den skattesats som normalt tillämpas på utdelningar (artikel VI § 2). Utdelningens bruttobelopp får beskattas i Sverige och dubbelbeskattning undanröjs genom avräkning (artikel XVII § 2 a andra stycket samt punkt 1 b i anvisningarna till artikel VI).
Ränta får beskattas i Israel med högst 25 procent om mottagaren är bosatt i Sverige. Skattebegränsningen gäller inte om mottagaren har ett fast driftställe i Israel och räntan har ett direkt samband med verksamheten i det fasta driftstället. Räntans bruttobelopp får beskattas även i Sverige och dubbelbeskattning undanröjs genom avräkning (artikel XVII § 2 a andra stycket samt punkt 1 första och andra styckena i anvisningarna till artikel VII).
En person som är bosatt i en avtalsslutande stat ska vara undantagen från beskattning i bosättningsstaten för alla inkomster från en fastighet som finns i den andra avtalsslutande staten. Detta gäller även vinst vid avyttring av en fastighet. Vid avyttring av en fastighet belägen i den avtalsslutande stat som inte är bosättningsstat tillämpas alltså inte artikel X (realisationsvinst) utan artikel IX som innebär att endast källstaten får beskatta vinsten.
Om en person är bosatt i båda staterna enligt deras interna rätt, exempelvis på grund av bosättning i Israel och på grund av väsentlig anknytning i Sverige, tillämpas varken artikel IX eller X. I stället tillämpas artikel XVII (metodartikeln), se kommentaren till artikel II § 1 e (ovan) och till artikel XVII (nedan). Sverige kan då inte beskatta vinst vid försäljning av en fastighet i Israel under förutsättning att vinsten beskattas där (artikel XVII § 2 b samt punkt 2 tredje stycket i anvisningarna till artikel XVII).
En person som är bosatt i en av de avtalsslutande staterna är endast skattskyldig i den staten för realisationsvinst på tillgångar. Detta gäller dock inte fastigheter belägna i den andra staten (se artikel IX) eller tillgångar med direkt samband med fast driftställe som personen har i denna stat.
Om en person är bosatt i båda staterna tillämpas inte artikel X utan artikel XVII (metodartikeln).
En fysisk person bosatt i Sverige är befriad från israelisk skatt på inkomst av personligt arbete, vilket innefattar utövandet av fritt yrke, i Israel om hen vistas i Israel under sammanlagt högst 183 dagar under inkomståret och arbetet utförs för eller på uppdrag av en person bosatt i Sverige. Motsvarande gäller när en person bosatt i Israel arbetar i Sverige (artikel XIII §§ 1 och 2).
Om artikel XIII inte hindrar arbetsstaten från att beskatta inkomsten undanröjs eventuell dubbelbeskattning enligt artikel XVII (metodartikeln).
En förutsättning för att tillämpa de flesta inkomstartiklarna i skatteavtalet är att en person är bosatt i endast en av de avtalsslutande staterna. Anses en person vara bosatt i båda staterna blir i stället artikel XVII (metodartikeln) tillämplig, vilket framgår av anvisningarna till artikel II. Anvisningarna finns i bilaga 2 till kungörelsen om avtalet.
Som huvudregel tillämpas exempt i Sverige för inkomst från inkomstkällor i Israel. Detta gäller dels när det är fråga om inkomst som enligt avtalet får (må) beskattas i Israel (§ 2 a) och dels när det är fråga om inkomst som inte särskilt angivits i avtalet men som beskattas i Israel (§ 2 b).
Inkomst av personligt arbete som utförs i Israel, och som inte ska undantas från beskattning där enligt artikel XIII, ska undantas från beskattning i Sverige om den skattskyldiga kan visa att inkomsten beskattas i Israel (artikel XVII § 2 b och § 5).
Enligt § 5 ska inkomst av personligt arbete (artikel XIII) anses ha sin källa i den stat där arbetet utförs. Arbete som helt eller huvudsakligen fullgörs ombord på fartyg eller luftfartyg, som används i en verksamhet som utövas av en person bosatt i en av de avtalsslutande staterna, ska anses utfört i denna stat.
Om beskattningsrätten till en inkomst från en inkomstkälla i Israel inte kan fördelas enligt någon inkomstartikel på grund av att personen anses bosatt i båda avtalsslutande staterna, undanröjs eventuell dubbelbeskattning enligt artikel XVII § 2 b.
För utdelning från ett bolag i Israel och ränta från en person bosatt i Israel till en person bosatt i Sverige tillämpas avräkning (artikel XVII § 2 a andra stycket). Avtalet innehåller också matching creditbestämmelser avseende dessa inkomster (artikel XVII § 2 a tredje stycket).
Inkomst från inkomstkällor i Sverige beskattas här. Om inkomsten beskattas även i Israel ska Israel avräkna den svenska skatten, artikel XVII § 1 och punkt 2 andra stycket i anvisningarna till artikel XVII (anvisningarna finns i bilaga 2 till kungörelsen om avtalet). Progressionsregeln i artikel XVII § 4 ska inte tillämpas.
Skatteavtalet med Italien är införlivat i svensk rätt genom lagen (1983:182) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Italien. Avtalet och ett protokoll finns i bilagan till lagen. Bilagan saknas i den länkade versionen av lagen men finns i prop. 1982/83:81.
Anvisningar till avtalet finns i bilaga 1 till förordningen (1983:857) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Italien. I bilaga 2 finns anvisningar om kupongskatt, m.m.
Nedan kommenteras vissa artiklar i skatteavtalet.
När det gäller skatteavtalstillämpning på svensk pension, se under Italien på sidan Tillämpning av skatteavtal på svensk pension.
När en fysisk person har hemvist i båda staterna enligt punkt 1 ska normalt den så kallade stegen i punkt 2 tillämpas.
När det gäller personer som har utvandrat från Sverige till Italien finns särskilda regler i punkt b i protokollet till avtalet (se även tredje stycket i anvisningarna till artiklarna 1 och 4 i avtalet). Reglerna innebär att de behöriga myndigheterna, under de första tre åren räknat från dagen för utflyttningen från Sverige, ska fastställa hemvisten genom en ömsesidig överenskommelse om personen
Skatteverket anser att det synsätt som gäller vid tillämpningen av motsvarande artikel i skatteavtalet med Spanien även kan tillämpas på skatteavtalet med Italien. Det innebär att i avvaktan på beslut från behörig myndighet i hemvistfrågan beskattas personen som om hen hade hemvist i Sverige i avtalets mening (jämför Skatteverkets ställningstagande Tillämpning av artikel IV punkt 3 i skatteavtalet med Spanien).
När en stat beskattar pensioner och liknande ersättningar som betalas enligt socialförsäkringslagstiftningen i denna stat eller utbetalningar på grund av pensionsförsäkring meddelad i denna stat med stöd av artikel 18 punkt 2 ska denna stat avräkna eventuell skatt i hemviststaten, så kallad omvänd credit (artikel 24 punkt 6).
När det gäller skatteavtalstillämpning på svensk pension, se även under Italien på sidan Tillämpning av skatteavtal på svensk pension.
Artikel 24 punkt 2 följer artikel 23 B i OECD:s modellavtal vilket innebär att huvudregeln är att dubbelbeskattning av person med hemvist i Sverige ska undanröjas genom avräkning här.
På inkomster som enligt annan artikel i avtalet ska beskattas endast i källstaten får hemviststaten tillämpa alternativ exempt (artikel 24 punkt 5). Det gäller inkomst som omfattas av artikel 8 punkt 1, artikel 13 punkt 3, artikel 19 punkt 1 a och artikel 19 punkt 2 a (se punkt 3 i anvisningarna till artikel 24).
Under vissa förutsättningar får Sverige beskatta realisationsvinst på aktier (artikel 13 punkt 5) och pension på grund av socialförsäkring eller pensionsförsäkring (artikel 18 punkt 2) även om mottagaren har hemvist i Italien. Det är Sverige som ska undanröja dubbelbeskattning av dessa inkomster genom att avräkna italiensk skatt, så kallad omvänd credit. Avräkningsbeloppet får inte överstiga den svenska skatten på inkomsten (artikel 24 punkt 6).
Skatteavtalet med Jamaica är införlivat i svensk rätt genom lagen (1986:76) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Jamaica. Avtalet har fått sin nuvarande lydelse genom det ändringsprotokoll som undertecknades den 4 december 2012 (SFS 2013:374). Avtalet i sin nuvarande lydelse finns i bilagan till lagen. Bilagan saknas i den länkade versionen av lagen men den ursprungliga bilagan finns i prop. 1985/86:69 och ändringen finns i prop. 2012/13:86.
Anvisningar till avtalet finns i bilaga 1 till förordningen (1986:733) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Jamaica. I bilaga 2 finns anvisningar om kupongskatt, m.m.
Skatteavtalet med Japan är införlivat i svensk rätt genom lagen (1983:203) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Japan. Avtalet har fått sin nuvarande lydelse genom de ändringsprotokoll som skrevs under den 19 februari 1999 (SFS 1999:891) respektive den 5 december 2013 (SFS 2014:374). Avtalet med senare ändringar finns i bilagan till lagen.
Förarbeten finns i prop. 1982/83:109, i prop. 1998/99:135 och i prop. 2013/14:150.
De partiella skatteavtalen med Jersey är införlivade i svensk rätt genom
Avtalen finns i bilagor till lagarna.
Förarbeten finns i prop. 2008/09:208.
Sverige har också ett informationsutbytesavtal med Jersey.
Skatteavtalet med Kanada är införlivat i svensk rätt genom lagen (1996:1511) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Canada. Avtalet finns i bilagan till lagen. Artikel 7 saknas i den länkade versionen av lagen med finns i skatteavtalshäftet Kanada.
Förarbeten finns i prop. 1996/97:39.
Nedan kommenteras en av artiklarna i skatteavtalet.
I Kanada kan inkomstskatt tas ut såväl på federal nivå som av de olika provinserna. Avtalet omfattar de inkomstskatter som tas ut av Kanadas regering i enlighet med ”the Income Tax Act”. Dessa federala inkomstskatter kan ligga till grund för avräkning i Sverige enligt avtalet. Inkomstskatt som tagits ut av någon av Kanadas provinser eller federal skatt som tagits ut med stöd av annan författning omfattas inte av avtalet. Avräkning av sådan skatt kan dock medges med stöd av avräkningslagen om förutsättningarna enligt den lagen är uppfyllda.
Skatteavtalet med Kazakstan är införlivat i svensk rätt genom lagen (1997:919) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Kazakstan. Avtalet finns i bilagan till lagen.
Förarbeten finns i prop. 1997/98:32.
Skatteavtalet med Kenya är införlivat i svensk rätt genom kungörelsen (1974:69) om tillämpning av avtal mellan Sverige och Kenya för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet. Matching credit-bestämmelserna i artikel XXII § 4 b 2 i avtalet har förlängts till att gälla under ytterligare fjorton år (SFS 1987:982). Avtalet finns i bilaga 1 till kungörelsen.
Anvisningar till avtalet finns i bilaga 2.
Bilagorna saknas i den länkade versionen av kungörelsen men finns i skatteavtalshäftet Kenya.
Förarbeten finns i prop. 1973:183.
I kungörelsen (1974:70) om kupongskatt för person med hemvist i Kenya, m.m. finns bestämmelser om vad som gäller när avtalet begränsar Sveriges rätt att ta ut skatt på utdelning.
Skatteavtalet med Kina är införlivat i svensk rätt genom lagen (1986:1027) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Folkrepubliken Kina. Avtalet och ett protokoll har fått sin nuvarande lydelse genom de ändringsprotokoll som skrevs under den 18 november 1999 (SFS 2000:211) respektive den 5 juni 2017 (SFS 2017:1282). Avtalet och protokollet finns i bilagan till lagen. Bilagan saknas i den länkade versionen av lagen men avtalet och protokollet i dess lydelse efter ändringen 1999 finns i prop. 1999/2000:62 och ändringen 2017 finns i prop. 2017/18:20.
Förarbeten finns även i prop. 1986/87:17.
Nedan kommenteras vissa artiklar i skatteavtalet.
Enligt artikel 3 punkt 1 a åsyftar "Kina" Folkrepubliken Kinas hela territorium inom vilket kinesisk lagstiftning om beskattning tillämpas. Hong Kong och Macao är geografiskt delar av Folkrepubliken Kina men är så kallade Special Administrative Regions (SAR) med egna skattesystem och omfattas inte av avtalet. Att Hong Kong inte omfattas framgår även av 4 § i lagen om avtalet.
Uttrycket fast driftställe innefattar också tillhandahållandet av tjänster som ett företag i en avtalsslutande stat lämnar genom anställda eller annan personal i den andra avtalsslutande staten men endast om verksamhet av sådant slag pågår inom landet under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt överstiger sex månader under en tolvmånadersperiod.
Detta tillägg innebär att begreppet fast driftställe har fått en vidare innebörd än enligt OECD:s modellavtal. Det anges inte i propositionen till skatteavtalet men lydelsen överensstämmer med artikel 5 punkt 3 b i FN:s modellavtal.
De matching credit-bestämmelser som finns i artikel 23 punkterna 3 och 4 gällde endast 1997–2006 (artikel 23 punkt 5).
Se Sydkorea.
Skatteavtalet med Jugoslavien tillämpas fortsatt för Kosovo, se under Reciprocitet krävs inte. Avtalet är införlivat i svensk rätt genom förordningen (1982:70) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Jugoslavien. Avtalet finns i bilaga 1 och ett protokoll i bilaga 2 till förordningen.
Anvisningar till avtalet finns i bilaga 3.
Förarbeten finns i prop. 1981/82:7.
I förordningen (1982:71) om kupongskatt för person med hemvist i Jugoslavien, m.m. finns bestämmelser om vad som gäller när avtalet begränsar Sveriges rätt att ta ut skatt på utdelning.
Skatteavtalet med Jugoslavien tillämpas fortsatt för Kroatien, se under Reciprocitet krävs inte. Avtalet är införlivat i svensk rätt genom förordningen (1982:70) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Jugoslavien. Avtalet finns i bilaga 1 och ett protokoll i bilaga 2 till förordningen.
Anvisningar till avtalet finns i bilaga 3.
Förarbeten finns i prop. 1981/82:7.
I förordningen (1982:71) om kupongskatt för person med hemvist i Jugoslavien, m.m. finns bestämmelser om vad som gäller när avtalet begränsar Sveriges rätt att ta ut skatt på utdelning.
Sverige har inget skatteavtal med Kuwait.
Skatteavtalet med Lettland är införlivat i svensk rätt genom lagen (1993:1164) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Lettland. Avtalet och ett protokoll finns i bilagan till lagen. Bilagan saknas i den länkade versionen av lagen men finns i prop. 1992/93:252.
I avtalet med Lettland finns mest-gynnad-nations-klausul som har aktiverats.
Sverige har inget skatteavtal med Libanon.
Sverige har ett informationsutbytesavtal med Liberia.
Sverige har ett informationsutbytesavtal med Liechtenstein.
Skatteavtalet med Litauen är införlivat i svensk rätt genom lagen (1993:1274) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Litauen. Avtalet och ett protokoll finns i bilagan till lagen. Bilagan saknas i den länkade versionen av lagen men finns i prop. 1993/94:7.
I avtalet med Litauen finns mest-gynnad-nations-klausul som har aktiverats.
Skatteavtalet med Luxemburg är införlivat i svensk rätt genom lagen (1996:1510) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Luxemburg. Avtalet har fått sin nuvarande lydelse genom det tilläggsprotokoll om ändring som skrevs under den 7 september 2010 (SFS 2010:1460). Avtalet i sin nuvarande lydelse, ett protokoll och en skriftväxling till avtalet finns i bilagan till lagen.
Förarbeten finns i prop. 1996/97:43 och i prop. 2010/11:10.