En EES-medborgare har uppehållsrätt om hen har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande sjukförsäkring för sig och sina familjemedlemmar som gäller i Sverige. För att sjukförsäkringen ska vara heltäckande ska den inte belasta de svenska offentliga finanserna. Sjukförsäkringen kan vara offentlig eller privat.
En EES-medborgare har rätt att uppehålla sig i en mottagande medlemsstat om de är ekonomiskt verksamma där. Studerande och andra ekonomiskt inaktiva EES-medborgare kan också ha uppehållsrätt i landet. För det krävs dock att personen måste ha tillräckliga tillgångar och en heltäckande sjukförsäkring för sin egen och sina familjemedlemmars räkning. Detta för att förhindra att personerna blir en belastning för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem under uppehållsperioden (3 a kap. 3 § 4 UtlL).
En person har tillräckliga tillgångar enligt rörlighetsdirektivet om hen har tillräckligt med tillgångar för sig och sina familjemedlemmar för att inte utgöra en orimlig belastning för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem under sin vistelse i landet. (art. 7.1 b rörlighetsdirektivet). Av skäl 16 till rörlighetsdirektivet går att utläsa att vid bedömningen av om utbetalningen belastar de svenska trygghetssystemen ska bosättningens längd, personens personliga omständigheter och storleken på det bidrag som beviljats beaktas.
Medlemsstaterna får inte fastställa något fast belopp som anses vara tillräckliga tillgångar, utan hänsyn måste tas till den berörda personens personliga omständigheter. Detta belopp får inte överstiga den beloppsgräns under vilket medborgare i den mottagande medlemsstaten är berättigade till socialt bistånd (artikel 8.4 rörlighetsdirektivet).
Det första steget i bedömningen av om tillräckliga tillgångar finns, är att undersöka om EES-medborgaren (och familjemedlemmar vars uppehållsrätt härrör från denne) skulle uppfylla de inhemska kriterierna för tilldelning av en grundläggande social biståndsförmån. EES-medborgares tillgångar är tillräckliga om de överstiger den beloppsgräns som i den mottagande medlemsstaten föranleder beviljade av socialt bistånd för att en person ska nå upp till existensminimum. Tillgångarna behöver inte vara periodiska och kan bestå av ackumulerat kapital (meddelande till Europaparlamentet och Rådet om vägledning till ett bättre införlivande och en bättre tillämpning av rörlighetsdirektivet, KOM(2009) 313 slutlig, avsnitt 2.3.1). En bedömning av om en EES-medborgare har tillräckliga tillgångar för sin vistelse i Sverige kan därmed utgå från riksnormen för försörjningsstöd som fastställs enligt 2 kap. 1 § SoF.
Det finns inte något krav på tillgångarnas ursprung, villkoret avseende tillräckliga tillgångar är till exempel uppfyllt om en familjemedlem till unionsmedborgaren säkerställer att tillräckliga ekonomiska tillgångar finns. Skatteverket får undersöka tillgångarnas existens, storlek och tillgänglighet (C-200/02 Zhu och Chen punkterna 29-31 och mål C-408/03 kommissionen mot Belgien punkt 40 f.).
En EES-medborgare med tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning måste även ha en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige (3 a kap. 3 § 4 UtlL).
EU-kommissionen har lämnat vägledning för tolkningen av kravet på sjukförsäkring i ett meddelande till Europaparlamentet och Rådet om vägledning till ett bättre införlivande och en bättre tillämpning av rörlighetsdirektivet, KOM(2009) 313 slutlig, avsnitt 2.3.2. Enligt EU-kommissionen är en privat eller offentlig försäkring som tecknats i den mottagande medlemsstaten eller någon annanstans i princip godtagbar, så länge den är heltäckande och inte belastar de offentliga finanserna i den mottagande medlemsstaten. Pensionärer uppfyller villkoret om heltäckande sjukförsäkring om de har rätt till sjukvård via den medlemsstat som betalar deras pension.
En prövning av om en sjukförsäkring är heltäckande ska ske i enlighet med proportionalitetsprincipen. Proportionalitetsprincipen innebär att åtgärder ska vara ändamålsenliga och nödvändiga för att uppnå det mål som åsyftas. I prövningen av om en sjukförsäkring är heltäckande görs en proportionalitetsbedömning mellan å ena sidan EES-medborgarens och dennes familjemedlemmars intressen och å andra sidan medlemsstatens intresse (C-413/99 Baumbast).
Frågan i målet är om en familjemedlem till en EES-medborgare kan anses ha en privat sjukförsäkring som är heltäckande. Domstolen konstaterar att det ligger i sakens natur att en sjukförsäkring knappast kan vara heltäckande i ordets egentliga bemärkelse. Vad som kan utgöra en heltäckande sjukförsäkring måste därför avgöras i det enskilda fallet. Kraven på vad en privat sjukförsäkring ska omfatta för att anses som heltäckande ska sättas högt. De undantag som finns i en försäkring ska prövas gentemot försäkringstagaren för att avgöra om undantagen alls är relevanta för en ung och väsentligen frisk person. Undantag som enbart kan förväntas medföra ringa sjukvårdskostnader för Sverige kan också accepteras. I varje fall ska en samlad bedömning av omfattningen av försäkringsskyddet i kombination med hur högt försäkringsbeloppet är avgöra om sjukförsäkringen är heltäckande. (MiÖD 2015-09-18, mål nr UM 3604-14).
En EES-medborgare kan visa att hen har en heltäckande sjukförsäkring med ett intyg från ett annat EES-land som visar att EES-medborgaren har rätt till sjukvård i Sverige på grund av att hen är försäkrad i ett annat EES-land eller i Schweiz. Ett sådant intyg utfärdas av behörig socialförsäkringsinstitution i det andra EES-landet eller Schweiz. Intyget kan exempelvis benämnas S1, E106, E109 och E121; men även andra intyg kan förekomma. Pensionärer uppfyller villkoret om heltäckande sjukförsäkring om de har rätt till sjukvård via den medlemsstat som betalar deras pension (förordning 883/04 avsnitt 2)
Intyg S1 och E121 gäller enbart för innehavaren av intyget, medan vissa andra intyg kan visa att även nämnda familjemedlemmar till innehavaren omfattas av sjukförsäkringen.
Vid bedömningen om en privat sjukförsäkring är att betrakta som heltäckande räcker det inte att göra en jämförelse med vad som täcks av det offentliga sjukvårdssystemet i Sverige. Däremot kan en sådan jämförelse vara en utgångspunkt för bedömningen (MiÖD 2015-09-18, mål nr UM 3604-14).
Om EES-medborgaren uppvisar en privat sjukförsäkring ska Skatteverket pröva om sjukförsäkringen är att betrakta som heltäckande. Prövningen ska vara individuell och ske med iakttagande av proportionalitetsprincipen.
Om det klart framgår att en privat sjukförsäkring motsvarar den allmänna försäkringen i det EES-land som personen är medborgare i eller flyttar ifrån, kan försäkringen enligt Skatteverkets bedömning betraktas som heltäckande. Även om det finns vissa beloppsbegränsningar eller andra begränsningar i försäkringsskyddet så kan en sådan försäkring normalt sett anses vara heltäckande.
Anne anmäler flytt till Sverige och uppvisar en privat sjukförsäkring. Av villkoren framgår att ingen vård för psykisk sjukdom ersätts. Det är inte fråga om en begränsning som generellt sett godtas enligt Skatteverkets riktlinjer för privata sjukförsäkringar. Det faktum att ingen vård för psykisk sjukdom ersätts innebär att det är fråga om en omfattande begränsning som enligt Skatteverkets bedömning medför att försäkringen inte är att anse som heltäckande. Anne har därmed inte visat att hon har uppehållsrätt och ska därför inte folkbokföras.
Den som kommer till Sverige i syfte att studera anses inte bosatt i Sverige ur ett socialförsäkringsperspektiv så länge som syftet är att studera i Sverige. Den studerande ska i första hand vara försäkrad där han eller hon har sin egentliga hemvist. Det betyder att studenten som vistas här i landet enbart för att studera och som har sin huvudanknytning till ett annat land inte ska omfattas av den svenska socialförsäkringen (5 kap. 7 § SFB och prop. 1998/99:119 s. 126).
Av EU-kommissionens meddelande KOM(2009) 313 slutlig framgår att det europeiska sjukförsäkringskortet erbjuder en allsidig täckning när den berörda ESS-medborgaren inte flyttar till den mottagande medlemsstaten, i den mening som avses med förordning 883/2004 (EEG) nr 1408/71, utan har för avsikt att återvända, t.ex. vid studier.
En studerande uppfyller normalt kravet på heltäckande sjukförsäkring genom att visa upp det europeiska sjukförsäkringskortet (EHIC). EHIC intygar att kortinnehavaren har rätt till vårdförmåner vid tillfälliga vistelser i en annan medlemsstat (Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen, Beslut nr S1 av den 12 juni 2009 om det europeiska sjukförsäkringskortet, artikel 8 och 9).
Det europeiska sjukförsäkringskortet garanterar bara rätt till ersättning för vård under en tillfällig vistelse och inte vid bosättning i ett annat medlemsland än det där personen är försäkrad. Kortet är därför inte ett bevis på att den behöriga institutionen står för sådana vårdkostnader som kan komma att uppstå vid bosättning i Sverige (KRNS 2014-10-23, mål nr 4590-13 och KRNS 2014-10-23, mål nr 5788-13).
I vissa fall visar studerande upp en ersättningsblankett för EHIC. En sådan ersättningsblankett kan godtas som bevis om heltäckande sjukförsäkring om den är utfärdad av samma socialförsäkringsinstitution som utfärdar EHIC i det aktuella landet och om det klart framgår att blanketten ersätter EHIC.
En studerande kan också visa att hen har en heltäckande sjukförsäkring genom att visa upp att hen har tecknat en sjukförsäkring hos en privat aktör.
Universitet och högskolor kan teckna försäkringar för inresande utbytesstudenter hos Kammarkollegiet. Försäkringen täcker endast akut sjukvård och är därför enligt Skatteverkets bedömning inte att betrakta som en heltäckande sjukförsäkring.
Den nordiska konventionen är ett multilateralt avtal mellan samtliga nordiska länder. Konventionen omfattar även de självstyrande områdena Grönland och Färöarna som inte tillhör EU eller EES. Den nya nordiska konventionen hänvisar till förordning 883/04 och trädde i kraft den 1 maj 2014 (lag (2013:134) om nordisk konvention om social trygghet).
Vid en internordisk flytt krävs normalt inga intyg för att visa att sjukförsäkringskravet är uppfyllt. För att anses som internordisk flyttning krävs att personen vid flytten till Sverige är folkbokförd i ett annat nordiskt land. Detta gäller oavsett personens medborgarskap och beror på att bestämmelserna i den nordiska konventionen endast tillämpas på personer som har varit bosatta i det nordiska landet.
En tredjelandsmedborgare som aldrig har bott i ett nordiskt land kan ändå vara sjukförsäkrad i landet om hen är familjemedlem till en i Norden bosatt person. Ett brev från den försäkrande institutionen kan då användas för att visa på försäkringstillhörigheten. Detta framgår av det administrativa avtalet till den nordiska konventionen (Försäkringskassans föreskrifter (FKFS 2014:3) om Administrativt avtal till Nordisk konvention om social trygghet bilaga 6).
En person har uppehållsrätt så länge villkoren för uppehållsrätt är uppfyllda (3 a kap. 5 § UtlL). Grunden för uppehållsrätt får variera, en person kan anlända till Sverige med uppehållsrätt vid ekonomisk inaktivitet och senare ha uppehållsrätt som egen företagare.
En person som måste ha uppehållsrätt för att få vistas i Sverige kan bara folkbokföras om personen har uppehållsrätt vid tidpunkten för anmälan om flyttning till Sverige (4 § FOL). För att personen ska kunna folkbokföras krävs också att de allmänna kraven för folkbokföring är uppfyllda, d.v.s. att personen anses bosatt i Sverige. En person anses bosatt i Sverige när hen regelmässigt tillbringar sin dygnsvila i landet (dygnsviloregeln) och detta förhållande kommer att bestå under minst ett år (ettårskravet) (3 § FOL).
Ett intyg om offentlig sjukförsäkring ska enligt Skatteverkets bedömning som huvudregel vara giltigt i ett år, eller i vart fall under större delen av den vistelsetid om ett år som ska göras antaglig för att personen ska kunna folkbokföras (3 § FOL).
Skatteverket bedömer att det normalt inte finns anledning att ifrågasätta personens regelmässiga dygnsvila i Sverige enbart utifrån den omständigheten att det europeiska sjukförsäkringskortet (EHIC) har en kort giltighetstid.
Att generellt kräva att en privat sjukförsäkring alltid ska gälla för en obestämd tid eller under viss tid även om vistelsetiden är osäker framstår allmänt sett som en oproportionerlig inskränkning i den fria rörligheten för personer. En individuell bedömning av omständigheterna måste i stället göras (MiÖD 2015-09-18, mål nr UM 3604-14).