Vad är en underprisöverlåtelse?

Lagreglerad definition

Med en underprisöverlåtelse avses att man överlåter en tillgång som ingår i en näringsverksamhet utan att ta betalt, eller till ett pris som är lägre än marknadsvärdet (underpris). Underpriset får inte vara affärsmässigt motiverat och villkoren i 23 kap. 14–29 §§ IL måste vara uppfyllda (23 kap. 3 § IL).

Huvudregeln vid överlåtelser till underpris är att överlåtaren uttagsbeskattas

Huvudregeln när man överlåter en tillgång från en näringsverksamhet utan att ta betalt, eller till ett pris som är lägre än marknadsvärdet, utan att detta är affärsmässigt motiverat är att överlåtaren ska uttagsbeskattas. Även i vissa andra situationer ska uttagsbeskattning ske (22 kap. 2-6 §§ IL).

När ett företag som har överlåtit en tillgång uttagsbeskattas för överlåtelsen kan det bli beskattningskonsekvenser även för delägarna i det överlåtande företaget. Det kan också bli beskattningskonsekvenser för förvärvaren och även för delägare i det förvärvande företaget.

Om överlåtelsen uppfyller bestämmelserna om underprisöverlåtelser i 23 kap. IL, ska någon uttagsbeskattning däremot inte ske (23 kap. 9 § IL). I 23 kap. 10 – 13 §§ IL regleras övriga beskattningskonsekvenser när en överlåtelse uppfyller villkoren för att vara en underprisöverlåtelse.

Läs mer under Uttag ur näringsverksamhet.

Vilka former av överlåtelser omfattas?

Med begreppet överlåtelse avser man både onerösa och benefika överlåtelser. Som exempel omfattas utdelning, tillskott, gåva och bodelning av annan anledning än makes död. Däremot omfattas inte överlåtelser då äganderätten övergår genom bodelning med anledning av makes död eller genom arv eller testamente (prop. 1998/99:15 s. 151 och prop. 1998/99:15 s. 270).

Vad gäller vid gåva av en hel näringsverksamhet?

När en enskild näringsidkare ger bort en hel näringsverksamhet kan en sådan överlåtelse omfattas av underprisreglerna i 23 kap. IL, om villkoren för detta är uppfyllda. Reglerna innebär att gåvogivaren inte ska beskattas för överlåtelsen, utan gåvomottagaren anses ha förvärvat tillgångarna för ett belopp motsvarande skattemässigt restvärde. Om gåvomottagaren lämnar viss ersättning, t.ex. tar över skulder förknippade med verksamheten från givaren, och ersättningen överstiger tillgångarnas skattemässiga värden kommer dock gåvogivaren beskattas för mellanskillnaden (RÅ 2007 ref. 50)

Särskilt om gåva av hel näringsverksamhet som består av lagerfastigheter

Högsta förvaltningsdomstolen har kommit fram till att äldre praxis, från tiden innan dagens underprisregler infördes, ska tillämpas då det varit fråga om gåva av hel näringsverksamhet som består av lagerfastigheter (RÅ 2004 ref. 42, RÅ 2009 not. 72 och HFD 2015 ref 48 I). Följden av detta är att full skattemässig kontinuitet kommer att gälla då gåvotagaren träder in i gåvogivarens skattemässiga situation.

Av domarna framgår att någon beskattning av gåvogivaren inte ska ske när gåvomottagaren lämnar viss ersättning och ersättningen överstiger tillgångarnas skattemässiga värden. Denna praxis kan fortfarande tillämpas när gåvomottagaren är en fysisk person. En beskrivning av den praxis som finns om gåva av hel näringsverksamhet som består av lagerfastigheter finns i 2017 års utgåva på samma sida.

Om överlåtelsen skett till en juridisk person eller ett handelsbolag finns en bestämmelse i 8 kap. 2 § IL som innebär att en näringsfastighet anses avyttrad om den överlåts till en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag mot en ersättning som överstiger fastighetens skattemässiga värde. Detta innebär att den praxis som finns om gåva av en hel näringsverksamhet som består av lagerfastigheter inte gäller vid överlåtelse till en juridisk person eller ett handelsbolag om ersättningen överstiger det skattemässiga värdet. En sådan överlåtelse kan dock omfattas av underprisreglerna i 23 kap. IL, om villkoren för detta är uppfyllda.

Om en näringsfastighet som är lagertillgång överlåts till en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag för en ersättning som motsvarar det skattemässiga värdet, kan dock överlåtelsen komma att omfattas av den s.k. huvudsaklighetsprincipen och den praxis som gäller vid gåva av hel näringsverksamhet som består av lagerfastigheter (se ovan).

Läs om begreppet gåva och huvudsaklighetsprincipen vid överlåtelse av fastighet.

Läs om när en överlåtelse av en fastighet som är en kapitaltillgång räknas som gåva.

Övervägandena som ligger bakom reglerna om underprisöverlåtelser

Bestämmelserna om underprisöverlåtelser infördes 1999 och finns numera i 23 kap. IL. Syftet med reglerna är att de ska underlätta vid omstruktureringar genom att någon omedelbar beskattning inte ska ske vid en överlåtelse till underpris som uppfyller de lagreglerade villkoren för att överlåtelsen ska vara en underprisöverlåtelse. Innan dessa regler infördes var huvudregeln, liksom idag, att en sådan överlåtelse skulle ha uttagsbeskattats enligt bestämmelserna i 22 kap. IL, d.v.s. tillgångarna hade beskattats som om de hade överlåtits för ett pris motsvarande marknadsvärdet. Även tidigare var det möjligt att undgå uttagsbeskattning om överlåtelsen uppfyllde de krav som uppställts i praxis (prop. 1998/99:15 s. 127 ff.).

Tanken bakom reglerna om underprisöverlåtelser är att det ska bli lättare att förutse i vilka fall som en omstrukturering kan genomföras utan några omedelbara skattekonsekvenser. Någon definitiv skattelättnad på grund av underprisöverlåtelserna får dock inte uppkomma.

Villkor för att förhindra otillbörliga skatteförmåner

I bestämmelserna, som finns i 23 kap. IL, regleras under vilka förutsättningar som huvudregeln om uttagsbeskattning i 22 kap. IL kan frångås. Reglerna är utformade så att de ska förhindra att underprisöverlåtelser genomförs i syfte att uppnå omotiverade skatteförmåner (prop. 1998/99:15 s. 127).

Ingen särskild skatteflyktsregel har införts

För att förhindra att en överlåtelse enligt underprisreglerna ger upphov till otillbörliga skatteförmåner, har man i lagtexten utformat specifika villkor för att reglerna ska få tillämpas. I förarbetena diskuterade man om det behövdes ett mer allmänt hållet krav på att överlåtelsen inte får medföra någon otillbörlig skatteförmån. Företagsskatteutredningen ansåg dock inte att det behövdes någon specifik skatteflyktsregel för att fånga upp oförutsedda otillbörliga skatteförmåner. Regeringen avvisade också tanken på att införa en mer allmän regel om att uttagsbeskattning ska ske om överlåtelsen skett för att uppnå en otillbörlig skatteförmån, eftersom det skulle innebära att osäkerheten om hur en underprisöverlåtelse ska behandlas består.

Företagsskatteutredningen ansåg att lagen mot skatteflykt inte skulle vara tillämplig på sådana förfaranden som täcks av reglerna om underprisöverlåtelser. Regeringen ansåg dock att utredningen hade uttalat sig väl kategoriskt i frågan. Regeringen uttalade (prop. 1998/99:15 s. 147):

En taxering, som innefattar att uttagsbeskattning inte sker vid ett förfarande som faller inom ramen för denna diskussion, kan visserligen inte normalt strida mot lagstiftningens syfte. Det kan dock inte uteslutas att omständigheterna i vissa fall kan vara sådana att lagen är tillämplig.

Skatteutskottet konstaterade att regeringen i propositionen får anses ha klargjort att lagen mot skatteflykt ska kunna tillämpas på underprisöverlåtelser (SkU 1998/99:5 s. 9).

Högsta förvaltningsdomstolen har tillämpat lagen mot skatteflykt

Högsta förvaltningsdomstolen har i tre förhandsbesked ansett att lagen mot skatteflykt varit tillämplig, eftersom de transaktioner som prövades stred mot syftet med underprisreglerna. Dessa är RÅ 2009 not. 86, RÅ 2009 not. 88 och HFD 2012 not. 30.

Överlåtelser före 1999 styrdes av praxis

Även innan reglerna infördes kunde uttagsbeskattning i vissa fall undvikas vid omstruktureringar, men i vilka fall detta kunde göras byggde på en bedömning utifrån kriterier som utformats i praxis. En redogörelse för tidigare praxis om uttagsbeskattning, samt de överväganden som ligger bakom den konstruktion som reglerna om underprisöverlåtelser har, finns i prop. 1998/99:15 s. 117–163.