All utländsk skatt kan inte avräknas. I det här avsnittet finns information om vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att avräkning ska medges. Du får även exempel på några utländska skatter som kan avräknas samt ett par exempel på utländska skatter och avgifter som inte kan avräknas.
I 1 kap. 3 § AvrL definieras vad som avses med utländsk skatt. Definitionen får betydelse när det gäller att avgöra vilka skatter som får avräknas. Definitionen gäller för hela avräkningslagen. Avsikten är att man ska kunna avräkna dels belopp som utgör utländsk skatt, dels annat belopp som inte utgör skatt i egentlig mening. Sådan skatt som får avräknas benämns ofta avräkningsbar utländsk skatt. Det är viktigt att notera att all utländsk skatt inte är avräkningsbar, se exempel nedan under rubriken Skatt uttagen i strid med skatteavtal.
Om flera inkomster har beskattats i en utländsk stat och Sverige endast har beskattningsrätt till en del av inkomsterna kan inte hela den utländska skatten avräknas. En beräkning måste då göras av hur stor del av den utländska skatten som avser den eller de inkomster som ska beskattas i Sverige. Det framgår inte av lagtexten vilka principer som ska användas vid denna beräkning. Skatteverket anser att bestämmelserna om beräkning av spärrbelopp i AvrL kan ge ledning vid beräkningen av hur stor den avräkningsbara utländska skatten är.
En förutsättning för att en utländsk skatt ska vara avräkningsbar är att den är betald. För ett företag räcker det således inte med att skatten är bokförd som en kostnad. Kravet på betalning ställs inte för annat belopp som är avräkningsbart men som inte utgör skatt i egentlig mening.
Man får avräkning för utländska statliga eller delstatliga skatter, men också för utländska allmänna lokala inkomstskatter. I lagtexten har detta uttryckts med orden ”skatt till lokal myndighet”. Kommentaren till OECD:s modellavtal kan tjäna till ledning vid tolkning av uttrycket lokal myndighet. I punkt 2 i kommentaren till artikel 2 anges delstat, region, provins, départements, kanton, distrikt, arrondissements, Kreise, kommun och sammanslutning av kommuner som exempel på lokala myndigheter.
Med utländsk skatt avses även skatt som betalats till EU.
När det gäller allmän skatt på inkomst krävs, förutom att den är betald, att den är slutlig. Som slutlig skatt räknas dock inte räntor på skatten, skattetillägg, förseningsvgift eller motsvarande.
Avräkning kan inte medges för preliminär skatt på inkomst. Här skiljer sig avräkning jämfört med möjligheten att få avdrag. Vill du läsa mer om avdrag för utländsk skatt kan du göra det under näringsverksamhet, tjänst och kapital.
I förtydligande syfte har tredje stycket i 1 kap. 3 § AvrL införts. Där sägs att med utländsk skatt avses i 2 kap. 3–6 §§, 9 § andra stycket samt 15 och 18–20 §§ AvrL även motsvarande preliminära utländska skatt. Syftet med bestämmelsen är inte att ge avräkning för preliminär skatt utan att förtydliga de fall när en preliminär skatt övergått till att bli slutlig. Eftersom avräkning av utländsk skatt sker först när skatten är slutlig berörs inte samtliga paragrafer i avräkningslagen av detta tredje stycke.
Om ett annat land har ett system där en utländsk inkomst inte behöver deklareras utan beskattas med en definitiv källskatt som utbetalaren eller ett ombud drar av i samband med utbetalningen av inkomsten, anser Skatteverket att skatten är slutlig och betald när den dragits av. Det kan exempelvis röra sig om skatt på utdelning, ränta, royalty, löneinkomster samt inkomster från artistisk och idrottslig verksamhet.
Om det finns en möjlighet att frivilligt lämna deklaration, och om deklarationen lämnats när den skattskyldige begär avräkning, ska den avdragna källskatten ses som en preliminär skatt som kommer att omvandlas till slutlig skatt när deklarationen godkänns. I vissa situationer kan det vara svårt att avgöra vad som är en definitiv källskatt och när en utländsk skatt blir slutlig i det andra landet och därmed är möjlig att avräkna i Sverige. Skatteverket anser därför att det i varje enskild situation är viktigt att få tillräckligt med information för att kunna bedöma när den utländska skatten kan avräknas i Sverige. Se Skatteverkets ställningstagande om definitiva källskatter.
Frågan om vad som är en skatt eller avgift togs upp i förarbetena till regeringsformen. Här sägs att en ”skatt kan karaktäriseras som ett tvångsbidrag till det allmänna utan direkt motprestation. Med avgift förstås vanligen en penningprestation som betalas för en specificerad motprestation från det allmänna. Gränsen mellan skatter och avgifter är emellertid flytande.”
I allmänhet innehåller de skatteavtal som Sverige ingått med andra länder inte den definition av skatt som finns i artikel 2 punkt 2 i OECD:s modellavtal utan endast uppräkningen enligt punkt 3. I uppräkningen brukar inga socialförsäkringsavgifter eller löneskatter finnas med, jfr skatteavtalet med USA. Av punkt 3 i kommentaren till modellavtalets artikel 2 framgår att socialförsäkringsavgifter och andra avgifter där det finns ett direkt samband mellan avgiften och den förmån som utgår i det enskilda fallet, inte anses som ”skatter på det sammanlagda lönebeloppet”.
Skatteverket anser därför att om det inte uttryckligen anges i skatteavtalet att socialförsäkringsavgifter, löneskatter och liknande omfattas av avtalets tillämpning medges inte avräkning för den typen av utländska skatter och avgifter med stöd av avtalet. Det gäller oavsett om de betecknas som skatt eller som avgift i det andra landet och oavsett om det finns ett samband mellan skatten eller avgiften och en eventuell förmån.
Frågan är då om det går att få avräkning för utländska motsvarigheter till de svenska socialavgifterna enligt avräkningslagen.
Med utländsk skatt enligt avräkningslagen avses allmän slutlig skatt på inkomst. Av förarbetena när rätten till avräkning infördes i SIL (prop. 1966:127 s. 84) framgår att den utländska skatten ska vara jämförbar med den statliga inkomstskatten (avräkning mot kommunal inkomstskatt infördes först 1982). Skatteverket anser att detta inte bara innebär att det ska vara fråga om en skatt på nettoinkomst. Det ska även vara fråga om en skatt som till sin karaktär liknar inkomstskatten och inte tas ut för att finansiera en förmån. Även om de svenska socialavgifterna i statsrättslig mening är skatter och därför enligt regeringsformen ska beslutas av riksdagen, anser Skatteverket inte att de kan betecknas som inkomstskatter. Eftersom avräkning inte medges för utländska socialavgifter enligt skatteavtal anser Skatteverket inte att det finns stöd för att de omfattas av begreppet ”allmän slutlig skatt på inkomst” i avräkningslagen. Skatteverket anser därför inte att utländska motsvarigheter till de svenska socialavgifterna är avräkningsbara enligt avräkningslagen. Det saknar betydelse om de betecknas som skatter eller som avgifter i det andra landet. Se Skatteverkets ställningstagande om avräkning för utländska socialavgifter.
Uttrycket utländsk skatt i avräkningslagen inbegriper också
Skatteverket anser att utländsk skatt som är jämförlig med den statliga fastighetsskatten eller den kommunala fastighetsavgiften under vissa förutsättningar är avräkningsbar mot svensk inkomstskatt (Skatteverkets ställningstagande Utländsk fastighetsskatt och avräkningslagen). Det krävs att skatten har anknytning till en fastighet eller privatbostad i utlandet och att det finns en intäkt som hänför sig till fastigheten eller privatbostaden som beskattas vid den svenska inkomstbeskattningen enligt IL. Det kan vara fråga om såväl löpande intäkter (t.ex. hyresinkomster) som intäkter av engångskaraktär (t.ex. vinst vid försäljning av fastigheten eller privatbostaden). För avräkning krävs emellertid inte att den aktuella intäkten beskattats i den utländska staten. Om det inte finns någon intäkt av fastigheten eller privatbostaden men däremot andra utländska inkomster som beskattas i Sverige är detta inte tillräckligt för att få avräkning.
Den som bedriver luftfart eller sjöfart kan också avräkna annan skatt som har betalats i en utländsk stat. Detta gäller i den mån skatten beräknats utifrån frakt- eller biljettintäkter som uppburits i den aktuella staten eller på något annat jämförligt sätt.
Begreppet utländsk skatt omfattar även sådant överskjutande belopp s.k. carry forward som får avräknas inom en femårsperiod (1 kap. 3 § andra stycket AvrL).
Ett skatteavtal påverkar länders beskattningsrätt på olika sätt. Därför måste man bedöma om ett skatteavtal även påverkar rätten till avräkning av utländsk skatt. Avräkning kan göras både med stöd av skatteavtal och med stöd av avräkningslagen beroende på skatteavtalets omfattning. Läs mer om detta och skatteavtals betydelse vid avräkning här.
Avräkning av utländsk skatt kan inte ske med högre belopp än det andra landet har rätt att ta ut enligt skatteavtalet. Om den andra avtalsslutande staten har tagit ut ett högre belopp i strid med avtalet kan avräkning inte medges med detta högre belopp även om utrymme finns. Om t.ex. skatteavtalet ger källstaten rätt att ta ut 15 procent skatt på utdelning kan avräkning endast ske med skatt motsvarande 15 procent även om källskatt betalats med 25 procent. Detta framgår av RÅ79 1:47 som gällde avräkning för skatt på royalty från Brasilien och Spanien som tagits ut med högre belopp än vad skatteavtalen tillät.
I synnerhet när bolag begär avräkning för utländsk skatt och det finns ett skatteavtal med det andra landet är det vanligt att fråga uppkommer om vad det är för slags inkomst som har beskattats i utlandet. Frågeställningen uppkommer ofta när det gäller betalningar för tjänster av olika slag och när det gäller betalningar betecknade som licensavgifter. Valet brukar stå mellan inkomst av rörelse (artikel 7 i OECD:s modellavtal) och royalty (artikel 12 i OECD:s modellavtal). Många skatteavtal som Sverige ingått med andra länder ger källstaten rätt att beskatta royalty. När det svenska bolaget saknar fast driftställe i det andra landet är det i sådana fall oftast en förutsättning att inkomsten utgör royalty enligt skatteavtalet för att det andra landet ska få beskatta den.
I dessa situationer är det viktigt att läsa royaltyartikeln i det aktuella skatteavtalet, jämföra med OECD:s modellavtal och noggrant läsa kommentaren till artikel 12 i modellavtalet för att kunna bedöma om den aktuella betalningen omfattas av skatteavtalets royaltydefinition eller inte. Enbart den omständigheten att en betalning betecknas som licensavgift innebär inte att den omfattas av royaltydefinitionen. Om inkomsten inte omfattas av royaltydefinitionen och bolaget inte har fast driftställe i det andra landet har det andra landet normalt ingen rätt att beskatta inkomsten. Avräkning ska i så fall inte medges.
Den källskatt som tagits ut i det andra landet utöver vad som får tas ut enligt skatteavtalet får begäras tillbaka från denna stat.
Kammarrätten i Göteborg har i en dom den 17 mars 2014, mål nr 4352--4355-13, prövat om betalningar från utländska dotterbolag till ett svenskt moderbolag delvis avsåg ersättning för know-how, vilket omfattades av begreppet royalty i skatteavtalen mellan Sverige och de länder som betalningarna kom från. Det var en förutsättning för att få avräkning eftersom skatt annars hade tagits ut i strid med skatteavtalen. I vissa skatteavtal finns en något utvidgad definition av royaltybegreppet eftersom även bistånd eller tekniskt bistånd omfattas. Kammarrätten gjorde en tolkning av innebörden av dessa begrepp (se Skatteverkets rättsfallskommentar KRNG – Avräkning för utländsk skatt). Kammarrätten prövade också om avräkning kunde medges med skäligt belopp.
Skatteverket anser att avräkning inte kan medges för utländsk skatt som tagits ut i strid med EU:s ränte- och royaltydirektiv (2003/49/EG). Detta gäller även om den utländska skatten tagits ut i enlighet med ett skatteavtal. Det bolag som tagit emot ränte- eller royaltybetalningen får istället begära återbetalning av den felaktigt uttagna skatten i den andra medlemsstaten.
Sådana belopp som omfattas av skatteavtalens bestämmelser om matching credit är också att anse som utländsk skatt. Genom hänvisningen i 1 kap. 3 § andra stycket AvrL till bestämmelserna i 2 kap. 8 § 2 AvrL klargörs att avräkning får ske dels för belopp som utgör utländsk skatt, dels för annat belopp som inte utgör skatt i egentlig mening.
Enligt 1 kap. 7 § AvrL ska de bestämmelser i skatteavtalen som ger den skattskyldige rätt till större nedsättning än vad som följer av avräkningslagen beaktas. Även denna paragraf tar sikte på de matching credit-regler som finns i vissa avtal. Hänvisningen till ”vad som följer av denna lag” innebär att paragrafen har gjorts tillämplig på hela avräkningslagen.
I skatteavtalen lämnas antingen en uttömmande uppräkning eller så anges en exemplifiering av de skatter som omfattas av skatteavtalet. Då skattesystemen förändras hela tiden måste det finnas möjlighet att tillämpa ett skatteavtal på nya skatter. I skatteavtalen anges därför normalt att avtalet är tillämpligt även på skatter som påförs efter undertecknandet av avtalet och som är av samma eller i huvudsak likartat slag som de skatter som omfattades vid undertecknandet. Som exempel på en skatt som påförts efter ett skatteavtals undertecknande och som får anses omfattas av avtalet kan nämnas irländska Universal Social Charge.
Vissa stater har infört interna regler för att lindra ekonomisk dubbelbeskattning av bolagsvinst. Lättnaden kan till exempel läggas på bolagsnivå genom att bolaget medges avdrag för utdelning. En sådan teknik användes tidigare i Sverige genom reglerna om s.k. Annellavdrag. På delägarnivå kan utdelningen beskattas lindrigare eller inte alls genom att aktieägarna t.ex. från sin skatt på utdelningen får räkna av hela eller en del av den skatt bolaget betalat på utdelningen.
I skatteavtalet med Storbritannien och Nordirland har det tidigare funnits bestämmelser om hur det brittiska systemet för skattelättnad för utdelning från brittiska bolag (tax credit) ska tillämpas. Vill du läsa mer om detta kan du göra det i motsvarande avsnitt i 2015 års utgåva av Rättslig vägledning.
Tidigare:
I det nya skatteavtalet med Storbritannien och Nordirland, som tillämpas från och med 2016, finns dessa bestämmelser inte kvar.
Nytt: 2017-03-10
I det nya skatteavtalet med Storbritannien och Nordirland finns dessa bestämmelser inte kvar. Enligt övergångsbestämmelserna till det nya skatteavtalet ska dock de gamla reglerna tillämpas på utdelningar som var disponibla före 6 april 2016.
Det finns en särskild reglering som behandlar utbetalningar från en utländsk stat inom ramen för ett system för nedsättning av skatten på utdelning, s.k. skattetillgodohavande (42 kap. 24 § IL). Bakgrunden till denna specialregel är vissa länders system för lindring av beskattning av utdelningar. Personer som inte har hemvist i källstaten får ett visst belopp utbetalt av källstaten för att täcka hela eller delar av den skatt som träffar utdelningen från ett bolag i källstaten.
En sådan utbetalning från en utländsk stat kan enligt svenska regler inte ses som utdelning och Sverige kan därmed inte beskatta den med stöd av de vanliga reglerna. Genom den särskilda regleringen ska en sådan utbetalning ses som utdelning och svensk skatt ska beräknas på summan av erhållen utdelning och utbetalningen från den utländska staten. Från den svenska skatten medges avräkning för den utländska källskatten med de begränsningar som finns i ett eventuellt skatteavtal.
Här följer exempel på några utländska skatter där Skatteverket har bedömt att det är möjligt att avräkna den utländska skatten.
Skatteverket anser att danskt AM-bidrag är en utländsk inkomstskatt som omfattas av det nordiska skatteavtalet. En förutsättning för att få avräkning är emellertid att inkomsten ska beskattas i Sverige.
Avräkning kan medges även om det andra landet beräknat inkomsten på annat sätt än vad Sverige gör. Skatteverket anser att schweizisk inkomstskatt som beräknats enligt reglerna för Besteuerung nach dem Aufwand omfattas av skatteavtalet mellan Sverige och Schweiz och därmed är avräkningsbar mot svensk skatt. Samma inkomst får anses ha beskattats i båda länderna även om Schweiz schablonmässigt fastställt den beskattningsbara inkomsten.
Skatteverket anser att den avräkningsbara schweiziska skatten ska beräknas genom en proportionering utifrån skattepliktig svensk inkomsts andel av den faktiska totala inkomsten i Schweiz. Den schablonmässigt framräknade schweiziska inkomsten ska alltså inte användas för att beräkna avräkningsbar schweizisk skatt i detta sammanhang. Se Skatteverkets ställningstagande om beräkning av schweizisk inkomstskatt.
Skatteverket anser att utländsk skatt som tas ut enligt ett system som liknar expansionsfondsskatten är avräkningsbar vid avsättningen. När den utländska avsättningen återförs och den tidigare inbetalda skatten tillgodoförs i det andra landet ska det tillgodoförda beloppet minska den avräkningsbara utländska slutliga skatten det året. Den danska ”virksomhedsskat” som tas ut enligt ”reglerne om virksomhedsordningen” är ett exempel på en utländsk skatt som liknar vår expansionsfondsskatt.
I Frankrike förekommer två fastighetsskatter, taxe foncière och taxe d’habitation. Den förra skatten tas ut på grund av ägandet medan den andra är en skatt på själva boendet. Om ägaren bebor sin utländska privatbostad är han således skyldig att betala båda skatterna. I detta fall anser Skatteverket att båda skatterna får anses jämförliga med statlig fastighetsskatt eller kommunal fastighetsavgift eftersom den svenska skatten kan sägas utgå från ett ägande som samtidigt innefattar en rätt för ägaren att bruka fastigheten eller bostadsrätten. För rätt till avräkning krävs dock att den franska bostaden genererar en inkomst som beskattas i Sverige, se ovan under Utländsk skatt jämförlig med statlig fastighetsskatt eller kommunal fastighetsavgift.
Brittisk council tax är en lokal skatt som tas ut på bostäder. Skatt tas ut av ägaren när denne själv bor i bostaden och när bostaden står tom. Är bostaden uthyrd tas skatten ut av den som bor i bostaden. Enligt Skatteverket bör samma synsätt gälla för brittisk council tax som för de franska fastighetsskatterna, se ovan. Även i detta fall krävs att bostaden i Storbritanninen genererar en inkomst som beskattas i Sverige för att avräkning ska kunna medges.
Här får du ett par exempel på utländska skatter och avgifter som Skatteverket bedömt som ej avräkningsbara.
Gränsdragningen mellan vad som är en allmän slutlig skatt på inkomst och någon annan typ av skatt kan vara svår. Ibland kan ledning hämtas från hur det land som tar ut skatten själv klassificerar den. Exempelvis har kinesisk Business Tax ansetts vara en omsättningsskatt och inte en sådan allmän slutlig skatt på inkomst som kan bli föremål för avräkning.
Social Security Taxes och Medicare Taxes i USA betalas på inkomsten och ger rätt till förmåner på samma sätt som de svenska socialavgifterna. Skatteverket anser därför att de inte är en allmän slutlig skatt på inkomsten varför avräkning inte kan medges. Se Skatteverkets ställningstagande om avräkning för utländska socialavgifter.
Egenavgifter för social trygghet som betalas i Frankrike, s.k. prélévements sociaux eller contribution sociales anses inte som inkomstskatter och omfattas därför inte av skatteavtalet mellan Frankrike och Sverige. Avgifterna kan därför inte avräknas mot svensk skatt.