Bevaknings- och anmärkningsförfarandet

Konkurs med bevakningsförfarande

Det finns två typer av konkurser, konkurs med bevakningsförfarande och konkurs utan bevakningsförfarande. Ett bevakningsförfarande ska anordnas när det är fördelaktigt för konkurshanteringen. Det vanligaste skälet är att fordringar utan förmånsrätt kan antas få utdelning.

Genom bevakningen får förvaltaren snabbt reda på vilka borgenärer som finns och vilka krav de har på gäldenären. Genom det anmärkningsförfarande som följer på bevakningen, och som förutsätter att borgenärerna har bevakat sina fordringar, ges också en form för att lösa de tvister som kan uppkomma av de bevakade fordringarna. På så sätt undviker man att utdelningsförfarandet hindras av en prövning som försenar att borgenärerna får sina pengar.

Om förvaltaren bedömer att boets tillgångar sannolikt räcker till utdelning för oprioriterade borgenärer bör förvaltaren begära i tingsrätten att ett bevakningsförfarande ska inledas (9 kap. 1 § KonkL).

Av tingsrättens beslut ska det framgå inom vilken tid bevakning ska ske hos rätten samt inom vilken tid anmärkningar får göras mot bevakningarna. Tingsrätten ska utfärda en kungörelse om vad som har beslutats (9 kap. 2 och 3 §§ KonkL). Tingsrätten ska också underrätta gäldenären, förvaltaren, tillsynsmyndigheten i konkurs (TSM) och kända borgenärer om bevakningsförfarandet (26 § KonkF).

Bevaka en fordran

Vissa borgenärer behöver inte bevaka sina fordringar i ett bevakningsförfarande. Det gäller främst borgenärer som har säkerhet för sina fordringar i form av panträtt i fast eller lös egendom. Men om säkerheten endast täcker en del av fordran måste borgenären bevaka den överskjutande delen.

Arbetstagares fordringar som omfattas av lönegarantilagen ska bevakas av förvaltaren (15 § LGL). Förvaltaren gör detta genom att lämna in en kopia till tingsrätten av underrättelsen till länsstyrelsen. Men förvaltaren kan inte bevaka statens regressfordran på utbetald lönegaranti. Skatteverket måste alltså göra en egen bevakning av fordran (RH 1997:107).

Bevakningen ska vara skriftlig

Den som vill bevaka sin fordran i konkursen ska göra detta skriftligen. I bevakningsinlagan ska fordringens belopp anges om det är möjligt. Grunden för fordringen och eventuell förmånsrätt ska tydligt anges (9 kap. 4 § KonkL).

Bevakningsförteckning

När bevakningstiden har gått ut ska förvaltaren genast få del av bevakningarna från tingsrätten. Förvaltaren ska skyndsamt upprätta en förteckning där samtliga fordringar tas upp med uppgift om förmånsrätt yrkats och den plats i förmånsrättsordningen som fordringen har enligt yrkandet. Kopia av förteckningen ska skickas till rätten och tillsynsmyndigheten i konkurs (TSM) (9 kap. 7 § KonkL).

Ränta på fordran

För fordringar med förmånsrätt beräknas ränta till den dag då utdelningsförslaget upprättas. Vid efterutdelning beräknas ränta till den dag då förslaget om efterutdelning upprättas (NJA 2008 s. 1004). För fordringar utan förmånsrätt beräknas ränta t.o.m. konkursdagen, utom i överskottskonkurser då ränta även betalas ut för tid efter konkursdagen (5 kap. 11 § KonkL).

Reservationsbevaka en fordran

Om det är möjligt ska borgenären tala om fordrans belopp i bevakningsinlagan (9 kap. 6 § KonkL). När inlagan ska ges in till tingsrätten är det ibland inte möjligt att precisera statens fordringar. Staten kan då även reservationbevaka sådana skatter och avgifter som ännu inte är kända. Det är möjligt att göra reservationsbevakning både när en fordran är okänd till sitt belopp, men också när det är ovisst om det föreligger någon fordran. Om det senare kommer fram att det finns ytterligare skatteskulder att bevaka sedan utdelningsförslaget upprättats och någon reservationsbevakning inte har gjorts blir staten utan utdelning (11 kap. 7 § KonkL).

Förklara varför belopp inte anges

En borgenär som gör en reservationsbevakningmåste tala om skälen till att fordrans belopp inte kan anges och göra en ungefärlig beräkning av vad fordran kan förväntas uppgå till (prop. 1986/87:90 s. 143 och 301). För Skatteverkets del innebär det att det ska finnas påtagliga omständigheter som gör att det är oklart om ytterligare skatt kommer att påföras och att dessa omständigheter ska anges i bevakningsinlagan.

Reservationsbevakningen är ett undantag

Beskattningsärenden som pågår ska om det är möjligt avslutas snabbt så att statens fordran kan fastställas till rätt belopp och därefter göras gällande i konkursen. En reservationsbevakning ska bara behöva göras i särskilda fall, t.ex. då ett bevakningsförfarande inleds en kort tid efter konkursutbrottet eller när det på grund av en pågående revision eller domstolsprocess är svårt att fastställa skattefordran.

Reservationsbevakning av slutlig skatt

En slutlig skatt som uppkommit före konkursutbrottet ska bevakas i konkursen. Ofta kan det vara så att den inte är fastställd när bevakningsförfarandet blir aktuellt.

Efterbevaka en fordran

En borgenär som missar att bevaka sin fordran inom bevakningstiden har ändå möjlighet att göra sin fordran gällande i konkursen genom s.k. efterbevakning. Borgenären måste då betala en avgift till Domstolsverket (tre procent av prisbasbeloppet) som ersättning för merkostnader för kungörelse m.m. (9 kap. 20 § KonkL samt DVFS 2017:2).

Efterbevakning görs på samma sätt som en vanlig bevakning. Avgiften måste betalas samtidigt som efterbevakningen lämnas in eftersom tingsrätten inte behandlar den förrän avgiften är betald.

Efterbevakning måste göras senast den dag då konkursförvaltaren upprättar utdelningsförslaget, dvs. innan förslaget lämnas in till tingsrätten och kungörs (11 kap. 7 § andra stycket KonkL). Den som inte har efterbevakat i rätt tid kan inte reparera skadan genom att invända mot utdelningsförslaget. Att ansöka om återställande av försutten tid eller att begära förlängd tid är inte heller en framkomlig väg (se Skatteverkets rättsfallskommentarer För sen bevakning i konkurs, Försenad anmärkning mot bevakad fordran och Utdelning i konkurs sedan efterbevakning skett).

Rättsfall: inte möjligt att förlänga tidsfristen för efterbevakning

Domstolen hade missat att underrätta Skatteverket om att ett bevakningsförfarande skulle äga rum. Skatteverket bevakade därför inte sin fordran inom bevakningsfristen. Hovrätten fann att tidpunkten för utdelningsförslaget är av helt avgörande betydelse och att det därför inte var möjligt att förlänga tidsfristen för efterbevakning. Det går inte att med en analog tillämpning av 32 kap. 3 § rättegångsbalken sätta ut en ny bevakningsfrist vid ett bevakningsförfarande i en konkurs (se Skatteverkets rättsfallskommentar Det är inte möjligt att med en analog tillämpning av 32 kap. 3 § rättegångsbalken sätta ut en ny bevakningsfrist vid ett bevakningsförfarande i en konkurs).

Rättsfall: en för sent inkommen efterbevakning var tillåten

Men i ett rättsfall har en efterbevakning som kommit in för sent tillåtits. Eftersom borgenärens efterbevakade fordran skulle ha kunnat beaktas vid en analog tillämpning av reglerna om efterutdelning fann Högsta domstolen att en för sent inkommen efterbevakning i en konkurs skulle tillåtas (se Skatteverkets rättsfallskommentar Konkursborgenär som fått förskottsbetalning och som - sedan bevakningsförfarande inletts - underlåtit att bevaka sin fordran har tillåtits att efterbevaka fordringen även efter det att utdelningsförslag lämnats).

Anmärkning mot bevakning

Förvaltaren, gäldenären och borgenärerna kan göra anmärkningar mot de bevakade fordringarna (9 kap. 9 § KonkL). Bevakningshandlingarna ska finnas tillgängliga för granskning på en viss plats (9 kap. 8 § första stycket 2 KonkL). Förvaltaren är skyldig att anmärka på en bevakning så snart det finns skäl för det. En anmärkning gäller för alla anmärkningsberättigade. Även om en anmärkning återkallas måste den därför prövas av rätten.

Den som har anmärkt på en bevakning har rätt att åberopa en ny omständighet till stöd för sin anmärkning även efter anmärkningstidens utgång. En ny omständighet som innebär att grunden för anmärkningen förändras måste åberopas senast vid förlikningssammanträdet (Göta HovR 2018-03-01, mål nr Ö 495-17). En ny omständighet som varken var eller borde ha varit känd för den anmärkningsberättigade kan åberopas efter sammanträdet. Detsamma gäller om det finns andra särskilda skäl (9 kap. 11 § KonkL).

Framställs ingen anmärkning mot en bevakning har borgenären rätt till den betalnings- och förmånsrätt som borgenären har yrkat förutsatt att panthavare eller någon annan med särskild förmånsrätt inte blir lidande.

Att någon anmärkning inte har framställts hindrar inte att en talan om återvinning kan väckas vid domstol (9 kap. 12 § KonkL).

Förlikningssammanträde

En anmärkningsskrift ska sändas till den bevakande borgenären och sedan behandlas vid ett förlikningssammanträde inför tingsrätten. Till sammanträdet ska förvaltaren, de borgenärer mot vars bevakningar anmärkningar riktats och de som gjort anmärkningarna kallas (9 kap. 13 § första stycket KonkL). Vid sammanträdet ska rätten utreda tvistefrågorna och försöka få parterna att förlikas.

Om det finns särskilda skäl får tingsrätten förordna en särskild förlikningsman med uppgift att biträda vid utredning och förlikning (7 kap. 7 § KonkL). Men detta är ovanligt.

En förlikning kan träffas vid sammanträdet om alla närvarande är eniga. Men en sådan förlikning kräver att den borgenär vars fordran ska behandlas är närvarande vid sammanträdet (HovR ÖN 2016-04-08 i mål nr Ö 85-15). Ett beslut om förlikning är bindande också för dem som inte kommit till sammanträdet. De närvarande kan även, om de är eniga, med bindande verkan ge i uppdrag åt förvaltaren att träffa förlikning med en bevakande borgenär. En sådan förlikning har samma verkan som om den hade ingåtts vid sammanträdet. Förlikningsuppdraget gäller så länge tvistefrågan inte är slutgiltigt avgjord.

Jävsprocess

Om en förlikning inte kan träffas vid sammanträdet så ska tvistefrågan prövas av tingsrätten vid en förhandling (9 kap. 15 § KonkL). En sådan prövning kallas ofta jävsprocess. Processen handläggs i huvudsak enligt tvistemålsreglerna i rättegångsbalken och det är möjligt att förlikas. Domstolsbeslutet i tvistefrågan gäller endast vilken rätt som tillkommer fordringen i konkursen (9 kap. 19 § KonkL). Beslutet saknar alltså verkan utanför konkursen, men däremot har det verkan för den fortsatta handläggningen av konkursen och är bindande för förvaltaren när denna ska upprätta ett utdelningsförslag. Det innebär att en borgenär, vars bevakning ogillas, inte förlorar den rättsliga möjligheten att få bifall till sitt fordringsanspråk i en rättegång mot gäldenären efter konkursens slut (se RH 2010:20).

Rättsfall: förhållandet mellan jävsprocess och utdelningsförslag

Högsta domstolen konstaterade att ett beslut i bevakningsförfarandet i en konkurs rörande förmånsrätt utgjorde hinder mot att i det senare utdelningsförfarandet besluta om annan förmånsrätt (NJA 2007 s. 736).

Rättsfall: Fråga om i vilken utsträckning allmän domstol i en jävsprocess i konkurs är bunden av domar om skattskyldighet som fått laga kraft i förvaltningsdomstol före konkursen

Enligt högsta domstolen ska en fastsställd skattskyldighet inte omprövas inom ramen för en jävsprocess om förvaltningsdomstolens avgörande har fått laga kraft före konkursen. I en jävsprocess har domstolen en begränsad möjlighet att pröva en skatterättslig invändning mot en bevakad skattefordran om invändningen grundar sig på något som har inträffat efter skattebeslutet. Denna möjlighet ska ses som ett undantag och förutsätter dels att ett ärende om omprövning eller resning är inlett hos en behörig instans, dels att det inte är möjligt att avvakta beslutet i omprövnings- eller resningsärendet. I det aktuella fallet pågick varken något omprövningsförfarande hos Skatteverket eller något resningsförfarande i förvaltningsdomstol. Det fanns därför inga förutsättningar att på nytt pröva de lagakraftvunna skattedomarna med hänvisning till omständigheter som inträffat efter skattebeslutet (se Skatteverkets rättsfallskommentar NJA 2020 s 832; prövning av skattefordran i en jävsprocess).

Konkurs utan bevakningsförfarande

I de flesta konkurser blir det aldrig aktuellt med utdelning till oprioriterade borgenärer. Det blir därmed oftast inte heller aktuellt att inleda något bevakningsförfarande. Det är förvaltarens uppgift i sådana fall att utreda de fordringar som kan göras gällande i konkursen.

Om tillgångarna beräknas ge ett överskott sedan kostnaderna för förfarandet har betalats ska förvaltaren upprätta ett utdelningsförslag (11 kap. 4 § KonkL).

Fordringar som är med i konkursbouppteckningen är redan kända för konkursförvaltaren. Borgenärer kan formlöst anmäla ytterligare fordringar till förvaltaren. Under utredningen kontrollerar förvaltaren med borgenärerna att skulderna är rätt uppgivna. Så snart förvaltaren bedömer att alla fordringar är kända kan hen upprätta ett utdelningsförslag.

Om en borgenär inte är nöjd med utdelningsförslaget kan hen invända mot detta (11 kap. 6 § tredje stycket KonkL). Fram till dess att tiden för att framställa invändning mot utdelningsförslaget har löpt ut får en borgenär göra gällande sin fordran.