Skatteverket ska godkänna den som ansöker om godkännande för F-skatt om denna bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet i Sverige, och även övriga förutsättningar för godkännande är uppfyllda.
Skatteverket ska, efter ansökan, godkänna den som bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet i Sverige för F-skatt om övriga förutsättningar för godkännande är uppfyllda (9 kap. 1 § första stycket SFL).
För att verksamheten ska anses vara bedriven i Sverige krävs det att näringsverksamheten fysiskt bedrivs i Sverige. Med fysiskt bedrivs i Sverige menas att verksamheten drivs på plats i Sverige antingen genom att företrädare för det utländska företaget, anställd personal eller av det utländska företaget anlitade underentreprenörer fysiskt arbetar i Sverige.
Den som enbart bedriver en näringsverksamhet från utlandet och inte på plats i Sverige kan inte godkännas för F-skatt även om verksamheten riktas mot personer som befinner sig i Sverige.
Det finns inget krav på att det utländska företaget ska vara skattskyldigt i Sverige för att företaget ska kunna godkännas för F-skatt. Oavsett om en fysisk eller juridisk person är begränsat eller obegränsat skattskyldig i Sverige kan personen bli godkänd för F-skatt under förutsättning att villkoren för godkännande är uppfyllda.
Det är bara om Skatteverket har skälig anledning att anta att den verksamhet som beskrivs i ansökan inte utgör eller kommer att utgöra näringsverksamhet bedriven i Sverige som en ansökan om godkännande för F-skatt ska avslås (9 kap. 1 § andra stycket SFL). Det kan inträffa när den verksamhet som anges i ansökan inte kan betraktas som näringsverksamhet, verksamheten kan anses bedriven av annan person eller att den som ansökt inte har lämnat föreskrivna uppgifter.
Även om den som ansöker om godkännande för F-skatt bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet ska ansökan om godkännande under vissa andra förutsättningar avslås. Läs mer på sidan När kan en person inte bli godkänd för F-skatt även om näringsverksamhet bedrivs?
Den som har för avsikt att bedriva näringsverksamhet i Sverige kan godkännas för F-skatt innan verksamheten startat. Bedömningen av om det är fråga om näringsverksamhet eller inte ska göras utifrån de faktiska förhållandena när den uppgivna verksamheten verkligen har kommit igång och inte utifrån situationen när ansökan görs. Bedömningen av om det är fråga om näringsverksamhet är preliminär. Däremot är godkännandet för F-skatt inte preliminärt utan gäller till det återkallas. Lagen reglerar inte hur lång tid innan en verksamhet har kommit igång som ett beslut om godkännande för F-skatt kan fattas. I normalfallet bör Skatteverket kunna besluta om godkännande för F-skatt om verksamheten beräknas starta inom tre månader från ansökningsdagen (SKV A 2012:6). En sådan bedömning blir bara aktuell om sökanden är en fysisk person eftersom juridiska personer, vid ansökningstillfället, normalt alltid anses bedriva näringsverksamhet.
Juridiska personers verksamhet beskattas alltid i inkomstslaget näringsverksamhet. Skatteverket ska därför i normalfallet inte göra någon utredning om en juridisk person bedriver näringsverksamhet eller inte. Detta gäller även handelsbolag och kommanditbolag.
Ett aktiebolag som har bildats för att överlåtas och först därefter starta egen verksamhet (lagerbolag) ska i normalfallet inte godkännas för F-skatt förrän tidigast när lagerbolaget sålts, de nya ägarna tillträtt och bolaget därmed upphört att vara ett lagerbolag. Dessförinnan finns skälig anledning att anta att näringsverksamhet varken bedrivs eller kommer att bedrivas när det gäller godkännande för F-skatt (SKV A 2012:6).
En ideell förening som bedriver näringsverksamhet kan godkännas för F-skatt även om föreningen inte är skattskyldig för näringsverksamhet.
Ett konkursbo som driver gäldenärens verksamhet vidare kan godkännas för F-skatt.
Om den som ansöker om godkännande för F-skatt är delägare i ett handelsbolag eller kommanditbolag ska Skatteverket inte besluta om godkännande för F-skatt om sökandens inkomster bara grundar sig på intäkter från bolaget. Det är bara handelsbolaget eller kommanditbolaget som kan godkännas för F-skatt.
Ett enkelt bolag är inte en juridisk person och beskattas inte för sin inkomst. Ett enkelt bolag kan inte godkännas för F-skatt. Delägare i ett enkelt bolag som bedriver näringsverksamhet kan godkännas för F-skatt.
För att godkännas för F-skatt ska sökanden bedriva eller ha för avsikt att bedriva näringsverksamhet. Den beskrivna verksamheten ska uppfylla näringskriterierna för att sökanden ska kunna godkännas för F-skatt. Kriterierna för att en verksamhet ska anses uppfylla kraven för näringsverksamhet är en förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt (3 kap. 14 § SFL och 13 kap. 1 § första stycket IL).
Förvärvsverksamhet innebär att verksamheten ska ge någon form av ekonomiskt utbyte – det ska finnas ett vinstsyfte. Verksamheten måste inte rent faktiskt gå med vinst, däremot ska det vara syftet. Vinstsyftet är i första hand en avgränsning av inkomstslaget näringsverksamhet mot självständig verksamhet (hobby) vars överskott beskattas som inkomst av tjänst. Frågan om en verksamhet bedrivs med vinstsyfte eller inte ska avgöras utifrån en samlad bedömning av omständigheterna i varje enskilt fall. Av betydelse för bedömningen är t.ex. verksamhetens art, omfattning, tillgångar, behov av lokaler, annonsering och utövarens behov av verksamhetens inkomster för sin försörjning. Prövningen ska vidare ske utifrån en objektiv bedömning. Det är inte den skattskyldigas subjektiva uppfattning om ett eventuellt vinstsyfte som ska ligga till grund för bedömningen.
Gränsdragningen mot den privata intressesfären gör att det normalt är svårare att visa att en verksamhet av hobbybetonad karaktär har ett reellt vinstsyfte. Exempel på sådana verksamheter kan vara biodling, fiske, fotografering, konstnärlig verksamhet, hästverksamhet, idrottslig verksamhet, internetinkomster och skapandet av bitcoin och liknande virtuella valutor (mining).
Med yrkesmässigt menas att verksamheten bedrivs regelbundet, varaktigt och med en viss omfattning. Kravet på yrkesmässighet är en avgränsning mot inkomstslaget kapital. I det fall verksamheten är väldigt omfattande kan den anses vara yrkesmässig trots att verksamheten endast bedrivs under en kortare tid. Vidare gäller att om verksamheten i stället bedrivs under en längre tid ställs kravet på omfattning inte lika högt. Detta innebär att den ena förutsättningen kan väga upp avsaknaden av den andra. Gränsdragningen kan bli aktuell vid t.ex. tillfällig varuförsäljning.
Vid bedömningen av om en verksamhet bedrivs självständigt ska det särskilt beaktas vad som avtalats mellan uppdragsgivaren och uppdragstagaren, i vilken omfattning uppdragstagaren är beroende av uppdragsgivaren och i vilken omfattning uppdragstagaren är inordnad i dennas verksamhet (13 kap. 1 § andra stycket IL). Kravet på självständighet är en avgränsning mot inkomstslaget tjänst. Fokus vid bedömningen av om den beskrivna verksamheten bedrivs självständigt ska ligga på relationen mellan parterna (prop. 2008/09:62 s. 26). Detta innebär att parternas avsikt och villkoren för uppdraget har stor betydelse. Sådana villkor kan vara fördelning av ansvar och risk, rätt att anta andra uppdrag parallellt eller rätt att tacka nej till fler uppdrag från uppdragsgivaren. Partsviljan kan emellertid inte få genomslag om uppdragstagaren har ett stort beroende till uppdragsgivaren och är inordnad i dess verksamhet i stor utsträckning.
Enbart den omständigheten att en och samma person har flera osjälvständiga uppdrag åt olika arbetsgivare eller uppdragsgivare leder inte ensamt till att personen kan anses uppfylla kraven för självständigt bedriven verksamhet. Det innebär att fysiska personer som enbart ställer sin arbetskraft till förfogande i syfte att utföra en arbetsuppgift som till sin natur inte är avgränsad och där hen är inordnad i arbetsgivarens eller uppdragsgivarens verksamhet normalt inte kan anses uppfylla kraven för självständighet varför de inte kan godkännas för F-skatt. Den omständigheten att en sådan person exempelvis investerat i en cykel, sparkcykel eller moped bör inte påverka bedömningen av självständigheten i dessa fall.
Skatteverket anser att exempelvis följande kategorier kan anses bedriva näringsverksamhet.
Däremot kan, enligt Skatteverkets uppfattning, följande verksamheter inte anses uppfylla kraven på näringsverksamhet.
Det kan finnas andra omständigheter hänförliga till den fysiska personen som gör att en ansökan om F-skatt inte ska godkännas. Det gäller även om den uppgivna verksamheten i sig anses utgöra näringsverksamhet och förutsättningarna för godkännande av F-skatt i övrigt är uppfyllda.
Makar som gemensamt bedriver näringsverksamhet kan var och en för sig anses som företagsledande make. En make anses som företagsledande make om denna med hänsyn till utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter har en ledande ställning i näringsverksamheten (60 kap. 5 § IL). Om verksamheten bedrivs gemensamt kan därför båda makarna godkännas för F-skatt (60 kap. 6 § IL).
Om två makar driver näringsverksamhet tillsammans och den ena är företagsledare och den andra är medhjälpande anses endast den företagsledande maken bedriva näringsverksamhet (60 kap. 6 § IL.) Det är bara den som är företagsledare som kan godkännas för F-skatt.
Den som är under 16 år får inte bedriva näringsverksamhet (13 kap 13 § föräldrabalken). Föräldrabalkens regler är tvingande. Det innebär att en ansökan om godkännande för F-skatt från en person som är under 16 år ska avvisas, eftersom den underåriga inte har rättslig handlingsförmåga på området, och därför inte får ingå några rättshandlingar som faller inom området för en rörelse (jfr. 9 kap. 5 § föräldrabalken). Detta gäller oavsett om den omyndiga personen uppger sig redan bedriva viss verksamhet eller inte.
Om den omyndiga personen har fyllt 16 år får föräldrarna, med överförmyndarens samtycke, låta personen driva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen. Sådant samtycke ska bifogas ansökan. En sökande som har sådant samtycke kan godkännas för F-skatt.
Näringsverksamhet är förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Med kravet på yrkesmässighet följer att verksamheten ska bedrivas regelbundet, varaktigt och med en viss omfattning. För att en person ska kunna godkännas för F-skatt krävs således att avsikten är att verksamheten ska bedrivas regelbundet och varaktigt i Sverige.
Skatteverket anser att en fysisk person som inte har nödvändiga tillstånd att vistas i Sverige saknar förutsättningar att bedriva en regelbunden och varaktig näringsverksamhet i Sverige, eftersom personen inte lagligen kan vistas här och därmed inte har någon möjlighet att bedriva näringsverksamhet här i landet.
En juridisk person bedriver alltid näringsverksamhet. Skatteverket ska därför normalt inte utreda om de personer som ska utföra den juridiska personens verksamhet på plats i Sverige har rätt att vistas här.
En person som är bosatt inom EU/EES samt Schweiz har rätt att vistas i Sverige i sådan omfattning att denna alltid kan godkännas för F-skatt om personen bedriver näringsverksamhet i Sverige och övriga krav för godkännande är uppfyllda.
I de flesta fall krävs visum från första dagen för att medborgare i land utanför EU/EES ska få vistas i Sverige, läs mer på sidan ”Länder vars medborgare behöver visum för inresa i Sverige” på regeringen.se. Om sådant visum eller uppehållstillstånd inte finns ska personen inte godkännas för F-skatt, eftersom personen inte lagligen kan vistas här och därmed inte har någon möjlighet att bedriva regelbunden och varaktig näringsverksamhet här i landet.
Särskild bedömning vid ansökan om asyl
Personer som ansökt om uppehållstillstånd för att söka skydd i Sverige (asyl) har rätt att vistas i Sverige under den tid som prövningen tar. Om en sådan person bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet under den tid som ansökan prövas, kan kravet på yrkesmässighet anses vara uppfyllt.
Särskild bedömning vid ansökan om förlängt uppehållstillstånd
Personer som redan har ett uppehållstillstånd och har ansökt om att få detta förlängt har rätt att vistas i Sverige under den tid som prövningen tar. Om en sådan person bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet under den tid som ansökan prövas, kan kravet på yrkesmässighet anses vara uppfyllt.
Avslag på ansökan om uppehållstillstånd
Om Migrationsverket beslutar att avslå ansökan om uppehållstillstånd saknas förutsättningar för att bedriva näringsverksamhet yrkesmässigt , och personen kan därför inte godkännas för F-skatt. Detta gäller även om personen överklagar Migrationsverkets beslut.
Viseringsförenklingsavtal
När det gäller medborgare från vissa länder utanför EU/EES gäller särskilda regler på grund av de viseringsförenklingsavtal som träffats mellan dessa länder och EU. Medborgare från dessa länder kan under vissa förutsättningar lagligen vistas i Sverige under en tremånadersperiod utan visum, läs mer på sidan ”Länder vars medborgare behöver visum för inresa i Sverige” på regeringen.se. En person som bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet i Sverige och som har sådan rätt att vistas i Sverige under en tremånadersperiod kan anses uppfylla kraven på yrkesmässighet under den perioden. Detta innebär att personen kan godkännas för F-skatt om övriga förutsättningar är uppfyllda. En bedömning måste dock alltid göras i varje enskilt fall om medborgare från dessa länder uppfyller kraven på att lagligen få vistas i Sverige utan visum under en tremånadersperiod.
Exempel viseringsförenklingsavtal: ansökan från en person bosatt utanför EU/EES
En person från Bosnien-Hercegovina ansöker om godkännande för F-skatt för en verksamhet i form av bilverkstad som ska bedrivas i Sverige och som bedöms vara näringsverksamhet. Personen kommer att vistas i Sverige under en tremånadersperiod. Kan personen bli godkänd för F-skatt?
Svar: Ja, under förutsättning att personen har ett pass med idkortsnummer. Då är personen viseringsfri och får stanna i Sverige i tre månader under en sexmånadersperiod, innan visum behövs. Kravet på yrkesmässighet får därför anses vara uppfyllt.
Skatteverket anser att ett godkännande för F-skatt ska återkallas om det framkommer att det bakomliggande personnumret, samordningsnumret eller annat registreringsnummer inte identifierar den person som faktiskt driver näringsverksamheten, så kallad falsk identitet.
Det kan förekomma att personer åberopar godkännande för F-skatt som utfärdats på ett person- eller samordningsnummer som inte hör till den person som åberopar F-skatten. Det förekommer också att personer i samband med inresa i Sverige och i samband med folkbokföring åberopar identitetshandlingar som är falska. Personnummer tilldelas baserat på de falska uppgifterna och när personen ansöker om att bli godkänd för F-skatt registreras Fskatten på det personnummer som tilldelats med de falska identitetsuppgifterna som grund.
Det är Skatteverkets uppfattning att ett godkännande för F-skatt som gäller för ett person- eller samordningsnummer som inte kan kopplas till en viss namngiven och identifierad person och som används av en eller kanske flera personer kan återkallas eftersom godkännandet för F-skatt inte avser en enskild identifierad fysisk person som bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet.