All utländsk skatt kan inte avräknas. På denna sida finns information om vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att avräkning ska medges. Du får även exempel på några utländska skatter som kan avräknas samt ett par exempel på utländska skatter och avgifter som inte kan avräknas.
Nytt: 2024-02-01
I årsutgåva 2024 har:
Vad som avses med utländsk skatt definieras i 1 kap. 3 § AvrL. Definitionen får betydelse när det gäller att avgöra vilka skatter som får avräknas. Definitionen gäller för hela avräkningslagen. Avsikten är att man ska kunna avräkna dels belopp som utgör utländsk skatt, dels andra belopp som inte utgör skatt i egentlig mening. Sådan skatt som får avräknas benämns ofta avräkningsbar utländsk skatt.
Det är viktigt att notera att all utländsk skatt inte är avräkningsbar. Exempel på detta finns under Skatt uttagen i strid med skatteavtal (se nedan).
Nytt: 2024-06-27
Om flera inkomster har beskattats i en utländsk stat och Sverige endast har beskattningsrätt till en del av inkomsterna kan inte hela den utländska skatten avräknas. En beräkning måste då göras av hur stor del av den utländska skatten som avser den eller de inkomster som ska beskattas i Sverige. Problematiken uppkommer inte bara när den kommunala och statliga inkomstskatten ska sättas ned genom vanlig avräkning utan även när sådan skatt ska sättas ned genom omvänd avräkning (omvänd credit), d.v.s. när Sverige såsom källstat ska avräkna skatt som har betalats i hemviststaten.
Det framgår inte av lagtexten hur beräkningen av avräkningsbar utländsk skatt ska göras.
Skatteverket anser att de grundläggande principerna för beräkning av spärrbelopp i avräkningslagen kan ge ledning vid beräkningen av den avräkningsbara utländska skatten (Skatteverkets ställningstagande Avräkning utländsk skatt – beräkning av avräkningsbar utländsk skatt för en fysisk person när flera inkomster har beskattats i utlandet).
Detta innebär att avdrag för kostnadsposter vid beskattningen i utlandet ska beaktas. Utgångspunkten är att gemensamma kostnadsposter fördelas utifrån inkomsterna efter avdrag för direkta kostnadsposter. Den avräkningsbara utländska skatten kan därför i de flesta fall beräknas utifrån inkomsternas storlek före avdrag för gemensamma kostnadsposter d.v.s. utifrån inkomsterna efter avdrag för direkta kostnadsposter, eller utifrån bruttoinkomsterna om direkta kostnadsposter saknas.
Att de grundläggande principerna för beräkning av spärrbelopp kan ge ledning vid beräkningen av avräkningsbar utländsk skatt innebär också att skattereduktioner ska beaktas.
I ställningstagandet finns flera exempel på beräkningar.
I vissa situationer kan det ha skett en nedsättning av skatten i utlandet genom avräkning av utländsk skatt eller tillämpning av alternativ exempt som avser en annan inkomst än den som undanröjande av dubbelbeskattning ska ske för i Sverige.
Skatteverket anser att en nedsättning av skatten i utlandet genom avräkning av utländsk skatt i första hand ska anses hänförlig till den inkomst som nedsättningen i utlandet avser. Om nedsättning av skatten i utlandet har skett genom alternativ exempt anses skatten efter nedsättningen hänförlig till den eller de inkomster som får beskattas i utlandet (Skatteverkets ställningstagande Avräkning utländsk skatt – beräkning av avräkningsbar utländsk skatt för en fysisk person när flera inkomster har beskattats i utlandet).
I ställningstagandet finns ett exempel där nedsättning av skatten i utlandet har skett (avsnitt 4.4.5).
Om utländsk skatt ska avräknas från SINK-skatt tillämpas bestämmelserna i 54 kap. 4 § SFL i stället för bestämmelserna i avräkningslagen.
Tidigare:
Om flera inkomster har beskattats i en utländsk stat och Sverige endast har beskattningsrätt till en del av inkomsterna kan inte hela den utländska skatten avräknas. En beräkning måste då göras av hur stor del av den utländska skatten som avser den eller de inkomster som ska beskattas i Sverige. Det framgår inte av lagtexten vilka principer som ska användas vid denna beräkning. Skatteverket anser att bestämmelserna om beräkning av spärrbelopp i avräkningslagen kan ge ledning vid beräkningen av hur stor den avräkningsbara utländska skatten är (Skatteverkets ställningstagande Avräkningsbar utländsk skatt när Sverige bara beskattar en del av inkomsterna från en utländsk stat).
Samma problematik uppkommer vid omvänd credit, d.v.s. när källstaten ska avräkna skatt som har betalats i hemviststaten. Beräkningsprinciperna som framgår av det ovannämnda ställningstagandet kan tillämpas även här. Vid omvänd credit beräknar man hur stor del av den i hemviststaten uttagna skatten som avser den inkomst som ska beskattas i källstaten Sverige. Vid denna beräkning tas hänsyn till bl.a. gjorda kostnadsavdrag och erhållna skattereduktioner i hemviststaten. Det kan vara aktuellt att tillämpa omvänd credit både vid beskattning enligt IL och enligt SINK. Om utländsk skatt ska avräknas från SINK-skatt tillämpas bestämmelserna i 54 kap. 4 § SFL i stället för bestämmelserna i avräkningslagen.
Nytt: 2024-06-27
Rubriken nedan har lagts till i samband med uppdateringen med anledning av det nya ställningstagandet ovan.
I vissa fall ska endast en del av inkomsten tas upp. Vid försäljning av t.ex. en privatbostad ska bara 22/30 av vinsten tas upp. Utländsk skatt på vinsten ska däremot inte kvoteras på motsvarande sätt. En liknande situation beskrivs i Skatteverkets ställningstagande om utdelning på kvalificerade andelar eller övriga onoterade andelar.
Vid framskjuten beskattning vid andelsbyten, 48 a kap. IL, ska den avräkningsbara utländska skatten vara den del av den totala utländska skatten som avser den del av den utländska inkomsten som tas upp till beskattning i Sverige.
Fatima är obegränsat skattskyldig och säljer sina utländska fåab-aktier, vilka är kvalificerade enligt 57 kap. IL. Ersättningen för aktierna består till 50 procent av aktier i det köpande bolaget och till 50 procent av kontanter. Utländsk skatt tas ut, i enlighet med skatteavtal, med 22 procent på hela vederlaget (inget uppskov medges). I Sverige får Fatima framskjuten beskattning på de nya aktierna och beskattas endast för kontantersättningen. Avräkningsbar utländsk skatt för Fatima är i detta fall 50 procent av den totala utländska skatten. Om de mottagna aktierna därefter avyttras kan avräkning begäras för den resterande utländska skatten, 50 procent, som tagits ut på aktiebytet.
En förutsättning för att en utländsk skatt ska vara avräkningsbar är att den är betald. För ett företag räcker det således inte med att skatten är bokförd som en kostnad. Kravet på betalning ställs inte för annat belopp som är avräkningsbart men som inte utgör skatt i egentlig mening, t.ex. ett högre skattebelopp som avräknas i enlighet med en matching credit-bestämmelse i ett skatteavtal. Avräkning kan i dessa fall ske dels för belopp som utgör utländsk ”skatt” som har betalats, dels för annat obetalt belopp som inte utgör ”skatt” i egentlig mening.
Den svenska skatten kan förfalla till betalning innan den utländska skatten är betald. Därför finns det i SFL en möjlighet att medge anstånd med betalning av den svenska skatten i dessa situationer. Läs mer på sidan När ska Skatteverket bevilja ändringsanstånd?
Man får avräkning för utländska statliga eller delstatliga skatter, men också för utländska allmänna lokala inkomstskatter. I lagtexten har detta uttryckts med orden ”skatt till lokal myndighet”. Kommentaren till OECD:s modellavtal kan tjäna till ledning vid tolkning av uttrycket lokal myndighet. I punkt 2 i kommentaren till artikel 2 anges delstat, region, provins, départements, kanton, distrikt, arrondissements, Kreise, kommun och sammanslutning av kommuner som exempel på lokala myndigheter.
Med utländsk skatt avses även skatt som betalats till EU.
När det gäller allmän skatt på inkomst krävs, förutom att den är betald, att den är slutlig. Som slutlig skatt räknas dock inte räntor på skatten, skattetillägg, förseningsvgift eller motsvarande.
Avräkning kan inte medges för preliminär skatt på inkomst. Här skiljer sig avräkning jämfört med möjligheten att få avdrag för utländsk skatt.
Skatteverket anser att när en deklaration lämnas i utlandet kan skatten anses som slutlig när ett preliminärt slutskattebesked baserat på deklarationen har utfärdats. Detta innebär t.ex. att avräkning kan medges för en slutlig skatt enligt ett preliminärt slutskattebesked (voorlopige aanslag) i Nederländerna.
I förtydligande syfte har tredje stycket i 1 kap. 3 § AvrL införts. Där sägs att med utländsk skatt avses i 2 kap. 3–6 §§, 9 § andra stycket samt 15 och 18–20 §§ AvrL även motsvarande preliminära utländska skatt. Syftet med bestämmelsen är inte att ge avräkning för preliminär skatt utan att förtydliga de fall när en preliminär skatt övergått till att bli slutlig. Eftersom avräkning av utländsk skatt sker först när skatten är slutlig berörs inte samtliga paragrafer i avräkningslagen av detta tredje stycke.
Om ett annat land har ett system där en utländsk inkomst inte behöver deklareras utan den i stället beskattas med en definitiv källskatt som utbetalaren eller ett ombud drar av i samband med utbetalningen av inkomsten, anser Skatteverket att skatten är slutlig och betald när den dragits av. Det kan exempelvis röra sig om skatt på utdelning, ränta, royalty, löneinkomster samt inkomster från artistisk och idrottslig verksamhet.
Om det finns en möjlighet att frivilligt lämna deklaration, och om deklarationen har lämnats när den skattskyldiga begär avräkning, ska den avdragna källskatten ses som en preliminär skatt som kommer att omvandlas till slutlig skatt när deklarationen godkänns. I vissa situationer kan det vara svårt att avgöra vad som är en definitiv källskatt och när en utländsk skatt blir slutlig i det andra landet och därmed är möjlig att avräkna i Sverige. Skatteverket anser därför att det i varje enskild situation är viktigt att få tillräckligt med information för att kunna bedöma när den utländska skatten kan avräknas i Sverige (Skatteverkets ställningstagande om definitiva källskatter).
Skatteverket anser att skatten är slutlig om ett preliminärt slutskattebesked baserat på deklarationen har utfärdats.
Frågan om vad som är en skatt eller avgift togs upp i förarbetena till regeringsformen. Här sägs att en ”skatt kan karaktäriseras som ett tvångsbidrag till det allmänna utan direkt motprestation. Med avgift förstås vanligen en penningprestation som betalas för en specificerad motprestation från det allmänna. Gränsen mellan skatter och avgifter är emellertid flytande.”
I allmänhet innehåller de skatteavtal som Sverige har ingått med andra länder inte den definition av skatt som finns i artikel 2 punkt 2 i OECD:s modellavtal, utan endast uppräkningen enligt punkt 3. I uppräkningen brukar inga socialförsäkringsavgifter eller löneskatter finnas med, jfr skatteavtalet med USA. Av punkt 3 i kommentaren till modellavtalets artikel 2 framgår att socialförsäkringsavgifter och andra avgifter där det finns ett direkt samband mellan avgiften och den förmån som utgår i det enskilda fallet, inte anses som ”skatter på det sammanlagda lönebeloppet”.
Skatteverket anser därför att om det inte uttryckligen anges i skatteavtalet att socialförsäkringsavgifter, löneskatter och liknande omfattas av avtalets tillämpning medges inte avräkning för den typen av utländska skatter och avgifter med stöd av avtalet. Det gäller oavsett om de betecknas som skatt eller som avgift i det andra landet och oavsett om det finns ett samband mellan skatten eller avgiften och en eventuell förmån (Skatteverkets ställningstagande om avräkning för utländska socialavgifter).
Frågan är då om det går att få avräkning för utländska motsvarigheter till de svenska socialavgifterna enligt avräkningslagen.
Med utländsk skatt enligt avräkningslagen avses allmän slutlig skatt på inkomst. Av förarbetena när rätten till avräkning infördes i SIL (prop. 1966:127 s. 84) framgår att den utländska skatten ska vara jämförbar med den statliga inkomstskatten (avräkning mot kommunal inkomstskatt infördes först 1982). Skatteverket anser att detta inte bara innebär att det ska vara fråga om en skatt på nettoinkomst. Det ska även vara fråga om en skatt som till sin karaktär liknar inkomstskatten och inte tas ut för att finansiera en förmån. Även om de svenska socialavgifterna i statsrättslig mening är skatter och därför enligt regeringsformen ska beslutas av riksdagen, anser Skatteverket inte att de kan betecknas som inkomstskatter. Eftersom avräkning inte medges för utländska socialavgifter enligt skatteavtal anser Skatteverket inte att det finns stöd för att de omfattas av begreppet ”allmän slutlig skatt på inkomst” i avräkningslagen. Skatteverket anser därför inte att utländska motsvarigheter till de svenska socialavgifterna är avräkningsbara enligt avräkningslagen. Det saknar betydelse om de betecknas som skatter eller som avgifter i det andra landet (Skatteverkets ställningstagande om avräkning för utländska socialavgifter).
I samband med att det infördes en möjlighet att sätta ned riskskatt för kreditinstitut framhöll regeringen i förarbetena att det verkligen ska vara fråga om en skatt och inte en avgift för att den utländska skatten ska vara avräkningsbar. Skillnaden mellan skatt och avgift får avgöras av vad vi i Sverige lägger i de två begreppen. För att det ska vara en skatt krävs att den ograverat tillförs statsbudgeten och att medlen inte på något sätt är öronmärkta för att återföras till de utländska kreditinstituten eller på annat sätt innebär en motprestation från det allmännas sida (prop. 2021/22:26 s. 56). Att de medel som tas ut inte ska vara öronmärkta för ett visst ändamål kan vara aktuellt att beakta även i andra sammanhang än när det gäller utländsk riskskatt. Det gäller oavsett om den utländska pålagan kallas skatt eller avgift.
Uttrycket utländsk skatt i avräkningslagen inbegriper också
Skatteverket anser att utländsk skatt som är jämförlig med den statliga fastighetsskatten eller den kommunala fastighetsavgiften under vissa förutsättningar är avräkningsbar mot svensk inkomstskatt. Det krävs att skatten har anknytning till en fastighet eller privatbostad i utlandet och att det finns en intäkt som hänför sig till fastigheten eller privatbostaden som beskattas vid den svenska inkomstbeskattningen enligt IL. Det kan vara fråga om såväl löpande intäkter (t.ex. hyresinkomster) som intäkter av engångskaraktär (t.ex. vinst vid försäljning av fastigheten eller privatbostaden). För att avräkning ska kunna medges krävs emellertid inte att den aktuella intäkten har beskattats i den utländska staten. Om det inte finns någon intäkt av fastigheten eller privatbostaden men däremot andra utländska inkomster som beskattas i Sverige är detta inte tillräckligt för att få avräkning.
Den som bedriver luftfart eller sjöfart kan också avräkna annan skatt som har betalats i en utländsk stat. Detta gäller i den mån skatten beräknats utifrån frakt- eller biljettintäkter som uppburits i den aktuella staten eller på något annat jämförligt sätt.
Begreppet utländsk skatt omfattar även sådant överskjutande belopp s.k. carry forward som får avräknas inom en femårsperiod (1 kap. 3 § andra stycket AvrL).
I 5 kap. i avräkningslagen finns bestämmelser om nedsättning av riskskatt för kreditinstitut. Med utländsk skatt avses i 5 kap. skatt som beräknats på ett underlag som motsvarar underlaget för den svenska riskskatten (1 kap. 3 § fjärde stycket AvrL).
Ett skatteavtal påverkar länders beskattningsrätt på olika sätt. Därför måste man bedöma om ett skatteavtal även påverkar rätten till avräkning av utländsk skatt. Avräkning kan göras både med stöd av skatteavtal och med stöd av avräkningslagen beroende på skatteavtalets omfattning. Även om en utländsk skatt inte omfattas av skatteavtalet, artikel 2 i OECDs modellavtal, kan avräkning medges enligt avräkningslagen om förutsättningarna för detta är uppfyllda. Läs mer på sidan Gemensamma bestämmelser för avräkning.
Avräkning av utländsk skatt kan inte ske med högre belopp än det andra landet har rätt att ta ut enligt skatteavtalet. Om den andra avtalsslutande staten har tagit ut ett högre belopp i strid med avtalet kan avräkning inte medges med detta högre belopp även om utrymme finns inom spärrbeloppet.
Om t.ex. skatteavtalet ger källstaten rätt att ta ut 15 procent skatt på utdelning kan avräkning endast ske med skatt motsvarande 15 procent även om källskatt betalats med 25 procent. Detta framgår av RÅ79 1:47 som gällde avräkning för skatt på royalty från Brasilien och Spanien som tagits ut med högre belopp än vad skatteavtalen tillät. När det finns en begränsning i skatteavtalet som innebär att källstaten endast får ta ut en viss procentsats i skatt på bruttoinkomsten, ska beräkningen av hur mycket skatt som får tas ut i källstaten göras i den valuta som använts av källstaten. Därefter räknas skatten om till svenska kronor (Skatteverkets ställningstagande om valutakurs vid omräkning av avräkningsbar skatt).
I synnerhet när bolag begär avräkning för utländsk skatt och det finns ett skatteavtal med det andra landet är det vanligt att fråga uppkommer om vad det är för slags inkomst som har beskattats i utlandet. Frågeställningen uppkommer ofta när det gäller betalningar för tjänster av olika slag och när det gäller betalningar betecknade som licensavgifter. Valet brukar stå mellan inkomst av rörelse (artikel 7 i OECD:s modellavtal) och royalty (artikel 12 i OECD:s modellavtal). Många svenska skatteavtal ger källstaten rätt att beskatta royalty. När det svenska bolaget saknar fast driftställe i det andra landet är det i sådana fall oftast en förutsättning att inkomsten utgör royalty enligt skatteavtalet för att det andra landet ska få beskatta den.
I dessa situationer är det viktigt att läsa royaltyartikeln i det aktuella skatteavtalet, jämföra med OECD:s modellavtal och noggrant läsa kommentaren till artikel 12 i modellavtalet för att kunna bedöma om den aktuella betalningen omfattas av skatteavtalets royaltydefinition eller inte. Enbart den omständigheten att en betalning betecknas som licensavgift innebär inte att den omfattas av royaltydefinitionen. Om inkomsten inte omfattas av royaltydefinitionen och bolaget inte har fast driftställe i det andra landet har det andra landet normalt ingen rätt att beskatta inkomsten. Avräkning ska i så fall inte medges.
Den källskatt som tagits ut i det andra landet utöver vad som får tas ut enligt skatteavtalet får begäras tillbaka från det andra landet.
Kammarrätten har prövat om betalningar från utländska dotterbolag till ett svenskt moderbolag delvis avsåg ersättning för know-how, vilket omfattades av begreppet royalty i skatteavtalen mellan Sverige och de länder som betalningarna kom från. Det var en förutsättning för att få avräkning eftersom skatt annars hade tagits ut i strid med skatteavtalen. I vissa skatteavtal finns en något utvidgad definition av royaltybegreppet eftersom även bistånd eller tekniskt bistånd omfattas. Kammarrätten gjorde en tolkning av innebörden av dessa begrepp (Skatteverkets rättsfallskommentar KRNG – Avräkning för utländsk skatt). Kammarrätten prövade också om avräkning kunde medges med skäligt belopp.
Skatteverket anser att avräkning inte kan medges för utländsk skatt som tagits ut i strid med EU:s ränte- och royaltydirektiv (2003/49/EG). Detta gäller även om den utländska skatten tagits ut i enlighet med ett skatteavtal. Det bolag som tagit emot ränte- eller royaltybetalningen får istället begära återbetalning av den felaktigt uttagna skatten i den andra medlemsstaten.
Sådana belopp som omfattas av skatteavtalens bestämmelser om matching credit är också att anse som utländsk skatt. Genom hänvisningen i 1 kap. 3 § andra stycket AvrL till bestämmelserna i 2 kap. 8 § första stycket 2 AvrL klargörs att avräkning får ske dels för belopp som utgör utländsk skatt, dels för annat belopp som inte utgör skatt i egentlig mening.
De bestämmelser i skatteavtalen som ger den skattskyldiga rätt till större nedsättning än vad som följer av avräkningslagen ska enligt 1 kap. 7 § AvrL beaktas. Även denna paragraf tar sikte på de matching credit-regler som finns i vissa avtal. Hänvisningen till ”vad som följer av denna lag” innebär att paragrafen har gjorts tillämplig på hela avräkningslagen.
I skatteavtalen lämnas antingen en uttömmande uppräkning eller så anges en exemplifiering av de skatter som omfattas av skatteavtalet. Då skattesystemen förändras hela tiden måste det finnas möjlighet att tillämpa ett skatteavtal på nya skatter. I skatteavtalen anges därför normalt att avtalet är tillämpligt även på skatter som påförs efter undertecknandet av avtalet och som är av samma eller i huvudsak likartat slag som de skatter som omfattades vid undertecknandet. Som exempel på en skatt som påförts efter ett skatteavtals undertecknande och som får anses omfattas av avtalet kan nämnas irländska Universal Social Charge.
Vissa stater har infört interna regler för att lindra ekonomisk dubbelbeskattning av bolagsvinst. Lättnaden kan till exempel läggas på bolagsnivå genom att bolaget medges avdrag för utdelning. En sådan teknik användes tidigare i Sverige genom reglerna om s.k. Annellavdrag. På delägarnivå kan utdelningen beskattas lindrigare eller inte alls genom att aktieägarna t.ex. från sin skatt på utdelningen får räkna av hela eller en del av den skatt bolaget betalat på den vinst som utdelningen hänförs till (s.k. imputationssystem).
Det finns en särskild reglering som behandlar utbetalningar från en utländsk stat inom ramen för ett system för nedsättning av skatten på utdelning, s.k. skattetillgodohavande (42 kap. 24 § IL). Bakgrunden till denna specialregel är vissa länders system för lindring av beskattning av utdelningar. Personer som inte har hemvist i källstaten får ett visst belopp utbetalt av källstaten för att täcka hela eller delar av den skatt som träffar utdelningen från ett bolag i källstaten.
En sådan utbetalning från en utländsk stat kan enligt svenska regler inte ses som utdelning och Sverige kan därmed inte beskatta den med stöd av de vanliga reglerna. Genom den särskilda regleringen ska en sådan utbetalning ses som utdelning och svensk skatt ska beräknas på summan av erhållen utdelning och utbetalningen från den utländska staten. Från den svenska skatten medges avräkning för den utländska källskatten med de begränsningar som finns i ett eventuellt skatteavtal.
Skatteverket har i ett ställningstagande redogjort för hur omräkning av avräkningsbar utländsk skatt ska ske i olika situationer (Skatteverkets ställningstagande om valutakurs vid omräkning av avräkningsbar skatt).
Ett exempel som åskådliggör hur omräkning ska ske finns nedan under Exempel: preliminärskatt har betalts vid flera tillfällen och med olika belopp och den slutliga skatten blir lägre. Ytterligare exempel finns i ställningstagandet.
Skatteverket anser att utgångspunkten är att den avräkningsbara utländska skatten ska räknas om till svenska kronor med valutakursen vid betalningstillfället, d.v.s. med den valutakurs som gällde när skatten betalades.
Om utbetalaren av den utländska inkomsten gör skatteavdrag för preliminär skatt eller definitiv källskatt ses skatten som betald av mottagaren vid utbetalningen av inkomsten. Detta innebär att betalningstillfället för skatten och utbetalningstillfället för inkomsten är ett och samma tillfälle. I de fall den utländska inkomsten ska räknas om till valutakursen vid utbetalningstillfället ska skatten och inkomsten därför räknas om till samma kurs.
När den utländska inkomsten inte ska räknas om till kursen vid utbetalningstillfället, eller den utländska skatten har betalats genom egna inbetalningar, kan den valutakurs som ska användas vid omräkning av den utländska skatten avvika från den valutakurs som ska användas vid omräkningen av den utländska inkomsten (Skatteverkets ställningstagande om valutakurs vid omräkning av avräkningsbar skatt).
Om en tjänsteinkomst har räknats om till Riksbankens genomsnittskurs för året och den utländska skatten har betalats regelbundet under beskattningsåret ska även skatten räknas om till Riksbankens genomsnittskurs.
Vid omräkning av utländsk skatt på näringsinkomster godtar Skatteverket att den utländska skatten räknas om till en genomsnittskurs om det är fråga om regelbundna inbetalningar under beskattningsåret som beloppsmässigt inte varierar alltför mycket (Skatteverkets ställningstagande om valutakurs vid omräkning av avräkningsbar skatt).
När utländsk preliminär skatt har betalats och den utländska slutliga skatten blir lägre än den preliminära blir det aktuellt med återbetalning av skatt. Skatteverket anser att avräkning ska medges för den utländska slutliga skatten omräknad till svenska kronor med valutakursen vid betalningstillfället. Samma bedömning gäller när avräkning har medgetts och den utländska skatten därefter sätts ned och återbetalning sker. Detta innebär att den avräkningsbara utländska skatten som återstår efter nedsättningen ska räknas om med valutakursen vid betalningstillfället. Skatteverket anser därmed att det saknar betydelse för avräkningen av utländsk skatt om valutakursen har ändrats mellan betalningstillfället för skatten och tidpunkten för när återbetalning sker.
Om skatten har betalats vid flera tillällen, med olika belopp och till olika valutakurser måste det återbetalda beloppet fördelas proportionellt på de olika skattebetalningarna för att få fram den avräkningsbara skatten, se exemplet nedan.
Om skattebetalningarna har räknats om till en genomsnittskurs ska den avräkningsbara skatten som återstår efter återbetalningen i stället räknas om till genomsnittskursen (Skatteverkets ställningstagande om valutakurs vid omräkning av avräkningsbar skatt).
Anna arbetar i land F under fyra månader år 1. Arbetsgivaren gör skatteavdrag för preliminär skatt med 500, 1 000, 1 500 respektive 2 000 euro, d.v.s. med totalt 5 000 euro.
Inkomsten förs över till hennes svenska konto i samband med utbetalningen och kursen är då 9, 9,50, 10,50 respektive 10 kr.
År 2 fastställs den slutliga skatten i land F till 4 500 euro och Anna får tillbaka 500 euro. När återbetalning sker är kursen 9,50 kr.
Anna tar upp inkomsten i deklarationen för år 1 och räknar då om inkomsten med den faktiska kursen som gällde vid respektive utbetalningstillfälle.
För att få fram den avräkningsbara utländska skatten i svenska kronor multipliceras den utländska slutliga skatten i euro med en viktad genomsnittskurs för skattebetalningarna. Den viktade genomsnittskursen räknas fram genom ett bråktal där täljaren är de totala skattebetalningarna i svenska kronor och nämnaren är de totala skattebetalningarna i euro.
Skattebetalningarna räknas om till kursen vid respektive betalningstillfälle och till samma kurs som inkomsten enligt följande:
Månad |
Avdragen skatt i euro |
Kurs |
Avdragen skatt i svenska kronor |
1 |
500 |
9 |
4 500 |
2 |
1 000 |
9,50 |
9 500 |
3 |
1 500 |
10,50 |
15 750 |
4 |
2 000 |
10 |
20 000 |
Totalt |
5 000 |
49 750 |
Den viktade genomsnittskursen för skattebetalningarna blir 9,95 kr (49 750/5 000).
Den utländska slutliga skatten, 4 500 euro, räknas om med den viktade genomsnittskursen och den avräkningsbara utländska skatten blir då 44 775 kr.
Ytterligare exempel finns i Skatteverkets ställningstagande om valutakurs vid omräkning av avräkningsbar skatt.
Här följer exempel på några utländska skatter där Skatteverket har bedömt att det är möjligt att avräkna den utländska skatten.
Brittisk council tax är en lokal skatt som tas ut på bostäder. Skatten tas ut av ägaren när denna själv bor i bostaden och när bostaden står tom. Är bostaden uthyrd tas skatten ut av den som bor i bostaden. Enligt Skatteverket bör samma synsätt gälla för brittisk council tax som för de franska fastighetsskatterna (se nedan). Även i detta fall krävs att bostaden i Storbritanninen genererar en inkomst som beskattas i Sverige för att avräkning ska kunna medges.
Skatteverket anser att danskt AM-bidrag är en utländsk inkomstskatt som omfattas av det nordiska skatteavtalet. En förutsättning för att få avräkning är emellertid att inkomsten ska beskattas i Sverige.
Enligt Skatteverket ska dansk avgift på ratepension behandlas som en skatt i avräkningslagens mening eftersom någon direkt motprestation inte utgår. Avgiften som bl.a. tas ut när ratepension betalas ut i strid med de grundläggande villkoren om utbetalningstid för pensionsordningen, kan därför avräknas mot svensk inkomstskatt.
Finsk rundradioskatt och åländsk medieavgift är sådana utländska skatter som kan avräknas med stöd av artikel 2 i det nordiska skatteavtalet.
I Frankrike förekommer två fastighetsskatter, taxe foncière och taxe d’habitation. Den förra skatten tas ut på grund av ägandet medan den andra är en skatt på själva nyttjandet, exempelvis på boendet. Om ägaren bebor sin utländska privatbostad är hen således skyldig att betala båda skatterna. I detta fall anser Skatteverket att båda skatterna får anses jämförliga med statlig fastighetsskatt eller kommunal fastighetsavgift eftersom den svenska skatten kan sägas utgå från ett ägande som samtidigt innefattar en rätt för ägaren att bruka fastigheten eller bostadsrätten.
Men för rätt till avräkning krävs att den franska bostaden genererar en inkomst som beskattas i Sverige. Läs mer under Utländsk skatt jämförlig med statlig fastighetsskatt eller kommunal fastighetsavgift (se ovan).
Om taxe foncière har påförts en i utlandet delägarbeskattad juridisk person på grund av dess ägande av en fastighet, så är taxe foncière en utländsk skatt som kan avräknas. Det kan exempelvis handla om ett société civile immobilière (SCI) som är delägarbeskattat i Frankrike.
Taxe d’habitation påförs den som brukar eller nyttjar fastigheten. Om det är ägaren till fastigheten som påförs taxe d’habitation är den jämförlig med svensk statlig fastighetsskatt eller kommunal fastighetsavgift eftersom den svenska fastighetsskatten respektive den kommunala fastighetsavgiften kan sägas utgå från ett ägande som samtidigt innefattar en rätt för ägaren att bruka sin fastighet. Om taxe d’habitation har påförts och betalats av en i utlandet delägarbeskattad juridisk person eller dess delägare på grund av ägande av en fastighet, så är taxe d’habitation en utländsk skatt som kan avräknas. Det kan exempelvis vara ett i Frankrike delägarbeskattat SCI eller en delägare i ett SCI.
För obegränsat skattskyldiga delägare i ett i Frankrike delägarbeskattat SCI är därför både taxe foncière och taxe d’habitation utländska skatter som kan avräknas.
För en obegränsat skattskyldig delägare anses dennas del av det franska SCI:ets inkomst som delägarens inkomst. Om nämnda franska skatter skulle ha påförts och betalats av SCI:et, så anses de ha betalats av delägaren i SCI:et. Läs mer under Undantag: svenska handelsbolag och andra delägarbeskattade personer.
För att avräkning ska kunna medges krävs att den utländska fastigheten har genererat en inkomst, exempelvis genom att den obegränsat skattskyldiga delägaren redovisar en uttagsbeskattning för nyttjandet av fastigheten.
En obegränsat skattskyldig delägare i ett franskt SCI kan därför medges avräkning för här nämnda franska skatter.
Om någon annan än det franska SCI:et själv eller dess delägare påförs taxe d’habitation, är denna skatt inte jämförlig med statlig fastighetsskatt eller kommunal fastighetsavgift.
Prélèvement de Solidarité är från och med inkomståret 2019 en fransk skatt på kapitalinkomster. Skatteverkat anser att den är av samma eller i huvudsak likartat slag som den franska inkomstskatten och därför att den omfattas av skatteavtalet med Frankrike från den 1 januari 2019. Detta innebär att det är möjligt att få avräkning för den från och med inkomståret 2019 (Skatteverkets ställningstagande om franska socialavgifter).
I Norge kan en definitiv källskatt (kildeskatt) tas ut på vissa löneinkomster. Kildeskattordningen är frivillig och kan tillämpas av personer som inte är skattemässigt bosatta i Norge. Ordningen omfattar bl.a. arbetstagare och styrelseledamöter men inte t.ex. sjömän och personer som har andra inkomster som ska beskattas i Norge som exempelvis inkomst av näringsverksamhet. Skattesatsen är 25 procent och inkomsten ska inte deklareras i Norge och avdrag för kostnader medges därför inte.
I skattesatsen 25 procent ingår en socialförsäkringsavgift (trygdeavgift). Storleken på den här trygdeavgiften kan variera, dels över tid och dels om man ska betala hela eller del av avgiften.Den som inte ska tillhöra norsk socialförsäkring betalar inte trygdeavgiften och då blir procentsatsen för kildeskatten lägre.
När inkomsten beskattas i Sverige kan avräkning ske med den del av kildeskatten som överstiger trygdeavgiften. Om även trygdeavgiften betalas kan avdrag för denna ske enligt bestämmelserna om allmänt avdrag för utländska socialförsäkringsavgifter.
Observera att inkomst av enskild tjänst i Norge som huvudregel bara beskattas i Norge. När inkomsten är undantagen från beskattning i Sverige kan varken avräkning eller avdrag medges.
Avräkning kan medges även om det andra landet beräknat inkomsten på annat sätt än vad Sverige gör. Skatteverket anser att schweizisk inkomstskatt som beräknats enligt reglerna för Besteuerung nach dem Aufwand omfattas av skatteavtalet mellan Sverige och Schweiz och därmed är avräkningsbar mot svensk skatt. Samma inkomst får anses ha beskattats i båda länderna även om Schweiz schablonmässigt fastställt den beskattningsbara inkomsten. Skatteverket anser att den avräkningsbara schweiziska skatten ska beräknas genom en proportionering utifrån skattepliktig svensk inkomsts andel av den faktiska totala inkomsten i Schweiz. Den schablonmässigt framräknade schweiziska inkomsten ska alltså inte användas för att beräkna avräkningsbar schweizisk skatt i detta sammanhang.
Sverige beskattar obegränsat skattskyldiga andelsägare i svenska värdepappersfonder och specialfonder genom att en schablonintäkt tas upp som inkomst hos andelsägaren. Även utdelning på dessa fondandelar ska tas upp till beskattning. Obegränsat skattskyldiga andelsägare i utländska värdepappersfonder och specialfonder beskattas enligt samma regler.
Den som beskattas för utdelning på utländska fondandelar kan även ha beskattats i det andra landet för denna utdelning. En sådan utländsk skatt är avräkningsbar mot svensk skatt. Vid spärrbeloppsberäkningen ska utdelningen, men inte schablonintäkten, ses som en utländsk inkomst.
Skatteverket anser att utländsk skatt som tas ut enligt ett system som liknar expansionsfondsskatten är avräkningsbar vid avsättningen. När den utländska avsättningen återförs och den tidigare inbetalda skatten tillgodoförs i det andra landet ska det tillgodoförda beloppet minska den avräkningsbara utländska slutliga skatten det året. Den danska ”virksomhedsskat” som tas ut enligt ”reglerne om virksomhedsordningen” är ett exempel på en utländsk skatt som liknar vår expansionsfondsskatt.
Här får du några exempel på utländska skatter och avgifter som Skatteverket bedömt som ej avräkningsbara.
Social Security Taxes och Medicare Taxes i USA betalas på inkomsten och ger rätt till förmåner på samma sätt som de svenska socialavgifterna. Skatteverket anser därför att de inte är en allmän slutlig skatt på inkomsten varför avräkning inte kan medges (Skatteverkets ställningstagande om avräkning för utländska socialavgifter).
Skatteverket anser att egenavgifter för social trygghet som betalas i Frankrike, s.k. prélèvements sociaux eller contributions sociales inte är inkomstskatter och därför inte omfattas av skatteavtalet mellan Frankrike och Sverige. Avgifterna kan därför inte avräknas mot svensk skatt. Det gäller dock inte Prélèvement de Solidarité från och med inkomståret 2019 (se ovan).
Gränsdragningen mellan vad som är en allmän slutlig skatt på inkomst och någon annan typ av skatt kan vara svår. Ibland kan ledning hämtas från hur det land som tar ut skatten själv klassificerar den.
Kinesisk Business Tax har ansetts vara en omsättningsskatt och inte en sådan allmän slutlig skatt på inkomst som kan bli föremål för avräkning. Från och med den 1 maj 2016 har Kina ändrat sina regler för denna skatt och den är nu Value Added Tax (VAT). Denna nya skatt är inte avräkningsbar eftersom den är en omsättningsskatt, inte en inkomstskatt.