OBS: Detta är utgåva 2018.12. Visa senaste utgåvan.

Sverige har slutit konvention om social trygghet med ett 20-tal länder. Konventionerna är överordnade den svenska lagstiftningen men i de fall EU-rätten är tillämplig gäller den före en konvention.

Konventionernas utformning

Sverige har ingått ett tjugotal konventioner om social trygghet med andra länder. I dessa avtal regleras ländernas ömsesidiga förpliktelser för den sociala tryggheten. I konventionen anges vilket lands socialförsäkringssystem som ska tillämpas när en person från det ena av de avtalsslutande länderna arbetar i det andra landet. Konventionerna är främst avsedda att reglera socialförsäkringsskyddet för sådana personer.

Konventionerna innehåller inte uttryckliga regler om betalning av socialavgifter, men då konventionerna anger vilket lands lagstiftning som ska tillämpas kommer konventionerna att avgöra i vilket land socialavgifter ska betalas.

Konventionerna varierar innehållsmässigt beroende på att de är resultatet av förhandlingar mellan länderna. Alla konventioner är dock i stort sett disponerade på samma sätt och har samma huvudsakliga innehåll. En konvention består vanligen av följande fyra delar:

  • allmänna bestämmelser (bl.a. vilka socialförsäkringsgrenar och personer som omfattas)
  • bestämmelser om tillämplig lagstiftning (lagvalsregler)
  • särskilda bestämmelser (specifika bestämmelser om de olika förmånerna)
  • övriga bestämmelser (t.ex. administrativa regler).

Konventionernas rättsliga status

Inom EU/EES-området är EU-rätten överordnad både socialförsäkringskonventioner och intern svensk rätt vid bedömning av socialförsäkringstillhörighet och var sociala avgifter ska betalas.

Utanför EU/EES-området eller när EU:s förordning inte är tillämplig, gäller konventionerna före svensk intern lagstiftning. De flesta konventioner innehåller inget förbud mot att en anställd omfattas av båda ländernas socialförsäkringssystem samtidigt, till skillnad från förordningen (med undantag av den nordiska konventionen, konventionerna med Luxemburg och Österrike som är anslutna till förordningen samt konventionen med Chile). Socialavgifter kan då komma att tas ut i två länder samtidigt.

Flera konventioner omfattar inte egenföretagare. När det gäller uppbörd av sociala avgifter är det bara konventionen med Tyskland som har sådana regler.

Med vilka länder har Sverige konvention?

Sverige har slutit konvention med följande länder:

Konventionsland:

Införd i lag eller förordning:

Nordiska länderna

2013:134 och 2014:164

Chile

2006:286

Frankrike

1981:584

Grekland

1979:56

Indien

2013:524

Israel

1983:325

Italien

1982:887

Jugoslavien

1978:798 och 2002:380

Kanada

2002:221

Kap Verde

1991:1333

Luxemburg

2004:491

Marocko

1982:249

Nederländerna

1983:22

Portugal

1979:869

Québec

1988:100

Schweiz

1980:32

Spanien

1984:555

Storbritannien och Nordirland

1988:106

Sydkorea

2014:834

Turkiet

2005:234

Tyskland

1977:740

USA

2004:1192

Österrike

1997:265

Om Sverige har en konvention med ett medlemsland inom EU och EES-området eller Schweiz tilllämpas normalt förordning nr 883/2004 och inte konventionen.

Den nordiska konventionen

Den nordiska konventionen är till skillnad från de övriga ett multilateralt avtal mellan samtliga nordiska länder. Konventionen omfattar även fr.o.m. 1 maj 2015 de självstyrande områdena Grönland och Färöarna som inte tillhör EU eller EES. För Åland gäller ännu inte den nya konventionen.

Den nordiska konventionen innebär en anpassning till EU:s förordningar. Den nya nordiska konventionen hänvisar till förordning 883/04 och trädde i kraft den 1 maj 2014 (lag 2013:134). Konventionen följer förordningens regler om utsändning, arbete i flera länder m.m.

Reglerna i EUs förordning och tillämpningsförordning ska tillämpas generellt på alla personer som är försäkrade och bosatta i Norden och som inte direkt omfattas av förordningen.

Den nordiska konventionen får främst betydelse för tredjelandsmedborgare i förhållande till Norge och Island. Med tredjelandsmedborgare avses medborgare i land utanför EU/EES men som är bosatta i ett medlemsland. För dansk del gäller dock bestämmelserna om grundpension endast nordiska medborgare. (prop. 2012/13:31).

Exempel: nordiska konventionen och tredjelandsmedborgare

Kinesiske medborgaren A.Wang bor sedan 1990 i Sverige och har en anställning här hos ett företag. Företaget planerar att sända ut honom till Norge för ett arbete som ska pågå under 7 månader. A.Wang kommer att omfattas av den nordiska konventionen som säger att utsändningbestämmelsen i förordning 883/2004 ska tillämpas (artikel 4 nordiska konventionen). Han står därmed kvar i det svenska socialförsäkringssystemet under arbetet i Norge.

Konventionen med Jugoslavien

Konventionen med Jugoslavien omfattar numera Serbien, Montenegro, Bosnien-Hercegovina, Kroatien och Slovenien. Observera dock att Slovenien sedan 2004 är en medlemsstat i EU varför EU-rätten i de flesta fall är tillämplig i förhållande till Slovenien. Makedonien omfattas inte av konventionen.

Konventionen med USA och Kanada

Konventionerna med USA och Kanada samt den med provinsen Québec i Kanada skiljer sig åt från andra eftersom de bara innehåller bestämmelser kopplade till pensionsförmåner. För socialavgifterna har därför dessa konventioner bara betydelse för de avgifter som har koppling till pensionsförmåner. Övriga socialavgifter betalas enligt bestämmelser i svensk rätt.

Konvention med Indien

Socialförsäkringskonventionen med Indien trädde i kraft den 1 augusti 2014. Konventionen omfattar i likhet med konventionerna med USA och Kanada endast pensionsförmåner.

Konvention med Sydkorea

Konventionen om social trygghet mellan Sverige och Sydkorea trädde i kraft den 1 juni 2015 och tillämpas från detta datum. Även denna konventionen omfattar bara pensionsförmåner.

Vilka personer omfattas av konventionerna

Medborgare och alla som är bosatta eller förvärvsarbetar i ett konventionsland är omfattas vanligen av konventionens regler.

Undantag från detta gäller för konventionerna med Jugoslavien och Marocko. Konventionen med Jugoslavien omfattar enbart medborgare i länderna medan konventionen för Marocko omfattar förutom medborgare i konventionsländerna även flyktingar och statslösa.

Huvudregeln i konventionerna

Huvudregeln om försäkringstillhörighet enligt konventionerna är att en person som förvärvsarbetar omfattas av lagstiftningen i det land där hen arbetar. Till följd härav ska då socialavgifter betalas i arbetslandet Det är alltså arbetslandets lag som i första hand gäller på motsvarande sätt som inom EU-rätten.

Den som påbörjar en lokalanställning hos en arbetsgivare i ett annat konventionsland än hen är bosatt omfattas av socialförsäkringen i det andra landet från anställningens första dag.

Från denna huvudregel finns i alla konventioner undantag för utsända arbetstagare som vanligtvis medför att den anställde under viss tid omfattas av lagstiftningen i det land varifrån hen är utsänd av sin arbetsgivare.

Flera av konventionerna innehåller också bestämmelser om statligt anställda, om resande personal och om sjömän.

Exempel: lokalanställning i annat konventionsland

En tekniker som är bosatt i Sverige får en tillfällig anställning under sex månader hos en turkisk arbetsgivare för ett industriprojekt i Istanbul. Konventionens regler om tillämplig lagstiftning innebär att hen under arbetet i Turkiet omfattas av socialförsäkringen där. Socialavgifter ska betalas enligt turkisk sociallagstiftning.

Konventionerna i förhållande till EU-rätten

Många av konventionerna är slutna med andra EU- och EES-länder och ingicks innan Sverige blev medlem i EU. I de flesta fall har de därför inte längre någon betydelse för skyldigheten att betala socialavgifter eftersom EU-rätten går före bestämmelserna i en konvention.

Tredjelandsmedborgare i vissa konventioner

Vissa av konventionerna med EU-, EES-länder och Schweiz ska dock tillämpas i vissa fall. Det gäller för tredjelandsmedborgare i följande fall:

  • Den nordiska konventionen tillämpas, i förhållande till Norge och Island, på tredjelandsmedborgare som är bosatta inom Norden.
  • Konventionen med Schweiz tillämpas i förhållande till Schweiz för tredjelandsmedborgare som är bosatta i Sverige eller Schweiz.

Wienkonventionerna

Konventionerna om social trygghet är inte generellt tillämpliga på personal som omfattas av Wienkonventionerna av den 18 april 1961 om diplomatiska förbindelser respektive den 24 april 1963 om konsulära förbindelser.

Av 2 och 3 §§ i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall framgår att medlemmar av främmande stats beskickningar och konsulat åtnjuter immunitet och privilegier enligt Wienkonventionerna om dipomatiska och konsulära förbindelser. Det innebär bl.a. att berörd personal är undantagen från den mottagande statens socialförsäkring, vilket innebär att beskickningen eller konsulatet ska inte betala socialavgifter i den mottagande staten.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Förordning (1991:1333) om tillämpning av en konvention den 9 februari 1988 mellan Sverige och Kap Verde om social trygghet [1]
  • Förordning (1983:325) om tillämpning av en konvention den 30 juni 1982 mellan Sverige och Israel om social trygghet [1]
  • Förordning (1977:740) om tillämpning av en konvention den 27 februari 1976 mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om social trygghet [1]
  • Förordning (1978:798) om tillämpning av en konvention den 30 mars 1978 mellan Sverige och Jugoslavien rörande social trygghet [1]
  • Förordning (1979:56) om tillämpning av en konvention den 5 maj 1978 mellan Sverige och Grekland rörande social trygghet [1]
  • Förordning (1979:869) om tillämpning av en konvention den 25 oktober 1978 mellan Sverige och Portugal rörande social trygghet [1]
  • Förordning (1980:32) om tillämpning av en konvention den 20 oktober 1978 mellan Sverige och Schweiz rörande social trygghet [1]
  • Förordning (1981:584) om tillämpning av en konvention den 12 december 1979 mellan Sverige och Frankrike om social trygghet [1]
  • Förordning (1982:249) om tillämpning av en konvention den 4 januari 1980 mellan Sverige och Marocko om social trygghet [1]
  • Förordning (1982:887) om tillämpning av en konvention den 25 september 1979 mellan Sverige och Italien om social trygghet [1]
  • Förordning (1983:22) om tillämpning av en konvention den 2 juli 1982 mellan Sverige och Nederländerna om social trygghet [1]
  • Förordning (1984:555) om tillämpning av en konvention den 4 februari 1983 mellan Sverige och Spanien om social trygghet [1]
  • Förordning (1988:100) om tillämpning av en överenskommelse den 20 september 1986 mellan Sverige och Québec om social trygghet [1]
  • Förordning (1988:106) om tillämpning av en konvention den 29 juni 1987 mellan Sverige och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland om social trygghet [1]
  • Förordning (1997:265) om tillämpning av konventionen den 21 mars 1996 mellan Sverige och Österrike om social trygghet [1]
  • Förordning (2002:380) om tillämpning av konventionen den 30 mars 1978 mellan Sverige och Jugoslavien rörande social trygghet i förhållandet mellan Sverige och Bosnien-Hercegovina [1]
  • Lag (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall [1]
  • Lag (2002:221) om konvention om social trygghet mellan Sverige och Kanada [1]
  • Lag (2004:1192) om konvention mellan Sverige och Amerikas förenta stater om social trygghet [1]
  • Lag (2004:491) om konvention mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet [1]
  • Lag (2005:234) om konvention mellan Sverige och Turkiet om social trygghet [1]
  • Lag (2006:286) om konvention om social trygghet mellan Sverige och Chile [1]
  • Lag (2013:134) om nordisk konvention om social trygghet [1] [2] [3]
  • Lag (2013:524) om konvention om social trygghet mellan Sverige och Indien [1] [2]
  • Lag (2014:834) om konvention om social trygghet mellan Sverige och Sydkorea [1]
  • SFS 2014:164 Förordning om ikraftträdande av lagen (2013:134) om nordisk konvention om social trygghet [1]

Propositioner

  • Proposition 2012/13:31 Nordisk konvention om social trygghet [1]