OBS: Detta är utgåva 2024.2. Visa senaste utgåvan.

Beloppsspärren kan innebära att avdragsrätten för tidigare års underskott helt eller delvis faller bort. Här får du veta hur beloppsspärren fungerar, hur den beräknas samt vad begreppen utgift och kapitaltillskott omfattar när man tillämpar belopps­spärren.

Nytt: 2024-02-01

I årsutgåva 2024 har strukturen på sidan arbetats om när det gäller beräkning av utgiften vid kapitaltillskott som helt eller delvis har medfört en ägarförändring, se främst under rubriken Beräkning av utgiften om ett kapitaltillskott helt eller delvis har medfört ägarförändringen samt Kapitaltillskott som lämnas vid förvärv av andelar.

Sidan har förtydligats under rubriken Kapitaltillskott ska räknas av från utgiften, dels vad gäller räkenskapsårets längd, och dels kapitaltillskottets storlek vid hel eller delvis återbetalning. Sidan har också kompletterats med ett nytt avsnitt om omvandling av villkorat till ovillkorat aktieägartillskott.

Informationen om den särskilda begränsningsregeln har flyttats till en egen sida.

Ändringarna innebär ingen ändrad bedömning jämfört med tidigare.

Hur fungerar beloppsspärren?

Beloppsspärren innebär att ett underskottsföretag inte får dra av underskott som uppkommit före det beskattningsår då spärren träder in med ett högre belopp än 200 procent av den utgift som den nya ägaren eller de nya ägarna har betalat för att få det bestämmande inflytandet, eller för att förvärva andelar med mer än 50 procent av röstetalet i underskottsföretaget (40 kap. 15 § IL).

Innan man beräknar beloppsspärren ska man minska utgiften med kapitaltillskott som underskottsföretaget har fått under en viss tidsperiod, se Kapitaltillskott ska räknas av från utgiften nedan.

Beloppsspärren innebär således att underskottsföretaget får göra avdrag för ett underskott från tidigare år med högst ett belopp som motsvarar utgiften för andelarna minskat med de kapital­till­skott som ska räknas av multiplicerat med två, d.v.s. (utgiften för andelarna – kapitaltillskott) x 2. Om underskottet från tidigare år är större än det beräknade beloppet faller rätten till avdrag för den överskjutande delen av underskottet bort för all framtid.

Läs om att beloppsspärren ska tillämpas vid de olika ägarförändringssituationerna (situation 1, 2 och 3) i 40 kap. 10–12 §§ IL.

Syftet med beloppsspärren

Beloppsspärren har skapats för att man vill motverka handel med företag vars värde i huvudsak består av rätten till avdrag för tidigare års underskott, framför allt skalbolag. Vid lagstiftnings­arbetet har man utgått från att ju högre köpeskillingen för aktierna i ett företag är i förhållande till värdet av underskottet, desto mer substans finns det i bolaget och behovet av en beloppsspärr blir då mindre (prop. 1993/94:50 s. 259).

Tillfälligt spärrade underskott ingår i det underskott som ska prövas mot beloppsspärren

Skatteverket anser att tillfälligt spärrade underskott ingår i det utrullade underskottet av näringsverksamhet som ska beräknas och fastställas vid den årliga beskattningen. Det kan vara fråga om koncernbidragsspärren eller en spärr enligt bestämmelserna om kvalificerade fusioner och fissioner, verksamhetsavyttring eller partiella fissioner. Information om spärrar vid fusion och fission finns på sidan Beskattning vid kvalificerade fusioner och fissioner. Vid verksamhetsavyttring gäller begränsad avdragsrätt vid underskott hos det köpande företaget och vid en partiell fission gäller begränsad avdragsrätt för underskott hos det övertagande företaget.

Själva prövningen av avdragsrätten för underskottet sker nästa beskattningsår, d.v.s. prövningen avser det inrullade underskottet nästa beskattningsår. Det innebär att ett underskott som omfattas av en tillfällig spärr påverkas av en beloppsspärr det beskatt­nings­år en ägarförändring sker (Skatteverkets ställningstagande Beräkning och fastställelse av underskott i näringsverksamhet efter ägarförändring m.m.).

Flera underskottsföretag ingår i förvärvet - proportionering

Om flera underskottsföretag ingår i den förvärvade koncernen ska man proportionera beloppsbegränsningen av underskotten efter varje underskottsföretags andel av koncernens sammanlagda underskott (40 kap. 15 § andra stycket IL).

Exempel: proportionering om flera underskottsföretag ingår i förvärvet

AB A förvärvar AB B med dotterföretagen AB C och AB D. AB A betalar 1 mnkr för förvärvet. Beloppsspärren begränsar avdragen för underskott till 2 mnkr (1 mnkr x 200 procent).

I dotterföretagen finns dock underskott från föregående år med totalt 3 mnkr, fördelat med 900 000 kr på AB C och 2 100 000 kr på AB D.

Den proportionering som man då ska göra innebär att AB C får behålla underskott med 600 000 kr (0,9/3 x 2 mnkr) och AB D får behålla underskott med 1 400 000 kr (2,1/3 x 2 mnkr). Avdrags­rätten för överskjutande belopp för respektive bolag, för AB C 300 000 kr och för AB D 700 000 kr, faller bort för all framtid.

Endast underskott som har uppkommit i Sverige ska beaktas

Skatteverket anser att man endast ska beakta underskott som har uppkommit i verksamheter som beskattats i Sverige då man tillämpar beloppsspärren (Skatteverkets ställningstagande Beloppsspärren och underskott i utländska bolag).

Beräkna beloppsspärren om det varit flera ägarförändringar samma beskattningsår

Ett underskottsföretag kan under samma beskattningsår omfattas av flera ägarförändringar som var för sig innebär att belopps­spärren ska tillämpas. Skatteverket anser att storleken på belopps­spärren i ett sådant fall ska bestämmas av den ägarförändring som har skett till lägst utgift för förvärvaren (Skatteverkets ställnings­tagande om beräkning av beloppsspärren då flera ägarförändringar har skett under samma år).

Vad ingår i utgiften?

När man beräknar utgiften för att få det bestämmande inflytandet, alternativt för att förvärva andelar med mer än 50 procent av röstetalet i underskottsföretaget, bör man beakta den samman­lagda utgiften för förvärven. I förarbetena beskriver man detta med exemplet att den nya ägaren har fått det bestämmande inflytandet genom att utöka sitt aktieinnehav från 10 procent till 51 procent av rösterna. I ett sådant fall bör man ta med även utgiften för det ursprungliga innehavet när man beräknar beloppsspärren (prop. 1993/94:50 s. 326).

Exemplet i propositionen ovan har medfört frågor om utgiften ska proportioneras på så sätt att endast den del av utgiften som kan hänföras till 51 procent av rösterna får räknas med, eftersom ett förvärv av den storleken räcker för att få ett bestämmande inflytande. Skatteverket anser att man inte ska göra en sådan proportionering (se prop. 1999/2000:2 del 2 s. 473).

Enligt Skatteverkets bedömning ska den sammanlagda utgiften för en persons förvärv beaktas när utgiften för att förvärva andelar beräknas vid en ägarförändring enligt 40 kap. 12 § IL (situation 3), d.v.s. inte bara utgiften för förvärv som personen har gjort inom femårsperioden.

Exempel: förvärvet överstiger 51 procent av röstetalet

Om en ny ägare genom ett enda köp förvärvar andelar med exempelvis 70 procent av röstetalet bör utgiften för hela förvärvet räknas med när man beräknar beloppsspärren.

Förvärvet avser ett moderföretag till underskottsföretaget eller underskottsföretagen

Om förvärvet avser ett moderföretag till underskottsföretaget prövar man om beloppsspärren ska tillämpas med utgångspunkt i utgiften för förvärvet av moderföretaget. Det är i sådana fall utgiften för förvärvet av den koncern där underskottsföretaget eller underskottsföretagen ingår som är utgångspunkt vid beräkningen (prop. 1993/94:50 s. 326).

Endast utgift som avser förvärv av andelar ska beaktas

Vid beräkningen av beloppsspärren är det utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet över underskottsföretaget som ska beaktas. Det är därmed endast utgift som avser förvärv av andelar och därmed röster som ska ingå i beräkningen.

Förvärv av fordringar är inte utgift

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden där nämnden kom fram till att det endast är köpeskilling som avser förvärv av andelar som ligger till grund för beräkningen av beloppsspärren enligt 40 kap. 15 § IL (HFD 2014 ref. 67).

Av omständigheterna framgår att en förutsättning för att det nya ägarföretaget skulle få förvärva andelarna i moderföretaget i koncernen, där det ingick underskottsföretag, var att detta också förvärvade utestående fordringar på företag i koncernen. Orsaken till detta var att andelarna var pantsatta till säkerhet för fordrings­rätterna. Av den totala köpeskillingen för andelar och fordringar, cirka 200 miljoner kr, avsåg 50 kr andelarna och resten fordring­arna. Bolaget ansåg att utgiften för förvärven av fordringarna skulle räknas med i utgiften för att få det bestämmande inflytandet, eftersom dessa förvärv var en förutsättning för att den nya ägaren skulle få förvärva andelarna. Skatterättsnämnden konstaterade att det inte finns något stöd i förarbetena för att även sådana utgifter ska beaktas. De uttalanden som finns i förarbetena begränsas till att avse sambandet mellan underskottets storlek och köpeskillingen för andelarna (se t.ex. prop. 1993/94:50 s. 259 och 266 och prop. 1993/94:50 s. 326 samt prop. 1999/2000:2 del 2 s. 473 f.).

Ovillkorat aktieägartillskott är inte utgift

Högsta förvaltningsdomstolen har även fastställt ett förhands­besked från Skatterättsnämnden som gäller frågan om ett ovillkorat aktieägartillskott får räknas med i utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet över ett underskottsföretag. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ett ovillkorat aktieägartillskott inte kan anses utgöra en sådan utgift. Domen visar att utgift för att förvärva det bestämmande inflytandet enligt 40 kap. 15 § IL inte ska förväxlas med det omkostnadsbelopp som gäller vid kapitalvinstbeskattningen där ovillkorade tillskott får medräknas (se Skatteverkets rättsfallskommentar HFD, mål nr 3746-18, Utgift för att förvärva det bestämmande inflytandet över ett underskottsföretag).

Genom domen står det klart att inte heller ett villkorat aktieägartillskott kan få räknas som utgift vid beräkning av beloppsspärren. Ett sådant tillskott innebär inte ett förvärv av andelar och är därmed inte heller en utgift som avser förvärv av andelar.

Transaktionskostnader kan ingå i utgiften

Högsta förvaltningsdomstolen har slagit fast att köparens transaktionskostnader i samband med förvärv av andelar i ett underskottsföretag ska få beaktas som en del av utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet enligt 40 kap. 15 § IL (HFD 2020 ref. 10). Detta förutsätter att kostnaderna har en så nära koppling till förvärvet att de vid redovisningen ska räknas in i anskaffningsvärdet för andelarna (jfr 4 kap. 3 § ÅRL).

Ersättning i form av andelar i det förvärvande företaget ingår i utgiften

Högsta förvaltningsdomstolen har kommit fram till att utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet över ett underskottsföretag innefattar ersättning i form av andelar i det förvärvande företaget (HFD 2016 ref. 16).

Av omständigheterna framgår att ett nytt bolag, NYAB, skulle bildas genom att man skulle tillföra apportegendom i form av aktier i ett underskottsföretag. Ersättning för apportegendomen skulle lämnas i form av aktier som NYAB skulle ge ut vid bildandet. Av domstolens bedömning framgår att den transaktionen karaktäri­seras som ett byte, där värdet på de aktier NYAB ger ut motsvaras av marknadsvärdet på aktierna i underskottsföretaget. Vid inkomstbeskattningen är grundregeln vid byte av tillgångar att anskaffningsutgiften för de mottagna tillgångarna anses motsvara marknadsvärdet av de avyttrade tillgångarna (se RÅ 2002 ref. 101). Domstolen fann att det saknas stöd för att anse att ordet ”utgiften” i uttrycket ”utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet över underskottsföretaget” skulle ha någon annan innebörd än att avse anskaffningsutgiften för andelarna i detta företag. Värdet på de aktier som NYAB skulle ge ut vid bildandet skulle därför räknas in i utgiften för förvärvet av underskotts­företaget vid tillämpningen av beloppsspärren.

Ska en tilläggsköpeskilling påverka beräkningen av beloppsspärren?

Om en del av köpeskillingen vid ett förvärv av ett underskotts­företag ska betalas vid en senare tidpunkt, och inte är bestämd till sitt belopp utan beror på en framtida händelse, t.ex. omsättningen under en viss period eller resultatet vid en viss tidpunkt, kan utgiften för förvärvet inte slutligt bestämmas vid tidpunkten för förvärvet. En sådan tilläggsköpeskilling är normalt en del av köpe­skillingen och ska därför räknas in i utgiften när man beräknar beloppsspärren.

När är det en tilläggsköpeskilling?

En förutsättning för att en tilläggsköpeskilling ska få räknas med i utgiften är dock att det faktiskt är fråga om en tilläggsköpeskilling. Parterna ska ha avtalat om den vid överlåtelsen och den ska vara beroende av framtida händelser. Den ska inte kunna anses vara en ersättning för något annat än de överlåtna andelarna. Ett exempel på när en tilläggsköpeskilling kan avse något annat är att ett villkor för att den ska utgå är att tidigare aktieägare arbetar kvar i företaget. Det som rubriceras som tilläggsköpeskilling i ett sådant fall liknar ofta mer en lön än en tilläggsköpeskilling (se exempelvis HFD 2012 not. 58).

Omprövning av beskattningen

Eftersom den tillkommande utgiften blir känd till sitt belopp vid en senare tidpunkt än tidpunkten då förvärvet genomförs, kan under­skotts­företaget behöva begära omprövning av beskattningen för ägarförändringsåret för att utgiften ska kunna beaktas. Då gäller vanliga regler för omprövning av beskattningen.

Förvärv efter tidpunkten då en ägarförändring har inträffat

Om en ny ägare som har förvärvat det bestämmande inflytandet över ett underskottsföretag gör ytterligare förvärv av andelar i samma företag, senare under samma beskattningsår eller efter beskattningsårets slut, får utgiften för ett senare förvärv inte räknas med i beloppsspärren. Orsaken till detta är att personen redan innan det tillkommande förvärvet hade ett bestämmande inflytande över underskottsföretaget (RÅ 2007 ref. 58).

Successiva förvärv vid uppköpserbjudande

När andelar i ett underskottsföretag under en begränsad tid successivt förvärvas inom ramen för ett uppköpserbjudande som riktas samtidigt till alla aktieägare, kommer gränsen då den nya ägaren uppnår bestämmande inflytande att passeras någon gång under förfarandet. I ett sådant fall bör utgiften för samtliga förvärv som har gjorts med anledning av erbjudandet få tas med när man beräknar beloppsspärren.

Beräkning av utgiften om ett kapitaltillskott helt eller delvis har medfört ägarförändringen

Om ett kapitaltillskott som helt eller delvis har medfört en ägarförändring har lämnats till underskottsföretaget finns en särskild bestämmelse om hur utgiften ska beräknas i 40 kap. 15 a § IL.

Det gäller för kapitaltillskott

  • som helt eller delvis har medfört ägarförändringen
  • som har lämnats till underskottsföretaget tidigast två beskattningsår före det beskattningsår då ägarförändringen skedde
  • där förvärvaren genom kapitaltillskottet har fått en tillgång av verkligt och särskilt värde (nedan).

Utgiften för förvärvet ska i sådana fall bestämmas till ett belopp som motsvarar det lägsta av kapitaltillskottet och det värde av tillgången som indirekt belöper sig på den förvärvade andelen i underskottsföretaget. Med uttrycket ”andelen i underskotts­före­taget” avses ägarandelen (prop. 2016/17:1 s. 458). När man beräknar värdet av tillgången ska kapitaltillskottet inte räknas med (40 kap. 15 a § IL).

Ett kapitaltillskott kan delvis medföra en ägarförändring i t.ex. en situation där förvärvaren får det bestämmande inflytandet över ett underskottsföretag vid ett vanligt förvärv av andelar, men där samma person tidigare har förvärvat andelar i underskotts­före­taget genom ett kapitaltillskott (t.ex. en nyemission). I en sådan situation ska utgiften vid nyemissionen beräknas enligt 40 kap. 15 a § IL om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.

Utgiften som beräknats enligt 15 a § ska inte minskas med kapitaltillskottet.

Förvärv genom kapitaltillskott kan ske t.ex. vid nyemission av andelar, emission av konvertibler med åtföljande konvertering till andelar och emission av teckningsoptioner med åtföljande teckning av andelar (prop. 2009/10:47 s. 10–11).

Av förarbetena till bestämmelsen i 15 a § framgår att syftet är att ett förvärv genom kapitaltillskott varken ska bli bättre eller sämre behandlat än ett förvärv genom köp (prop. 2016/17:1 s. 235–236).

Exempel: beräkning av utgiften

A AB äger underskottsföretaget U AB. U AB har tillgångar med ett verkligt och särskilt värde på 100 mnkr och ett underskott som kvarstår från det föregående beskattningsåret på 300 mnkr. B AB vill förvärva 60 procent av aktierna i U AB genom en riktad nyemission i U AB. Som utgångspunkt gäller att värdet av A AB:s andel av U AB före och efter förvärvet (100 respektive 40 procent) ska kvarstå oförändrat och att värdet av U AB:s underskott inte ska påverka priset på aktierna. Ett pris vid ett vanligt köp att jämföra med kan uppskattas till 60 mnkr, d.v.s. 60 procent av 100 mnkr (prop. 2016/17:1 s. 236).

B AB förvärvar 60 procent av aktierna i U AB genom en riktad nyemission av aktier mot betalning, d.v.s. ett kapitaltillskott, om 150 mnkr (100 mnkr / 40 procent * 60 procent). När man beräknar hur stor del av det verkliga och särskilda värdet som belöper sig på den förvärvade andelen ska man dock utgå från värdet 100 mnkr, eftersom värdet av kapitaltillskottet på 150 mnkr inte ska ingå vid beräkningen. Det värde som belöper på tillgången uppgår då till 60 mnkr (100 mnkr * 60 procent), vilket är lägre än kapitaltillskottet. Utgiften som får beaktas vid beräkningen av beloppsspärren är därför 60 mnkr. Detta motsvarar det uppskattade priset vid ett vanligt köp enligt stycket ovan. Utgiften för förvärvet ska inte minskas med kapitaltillskottet på 150 mnkr.

Exemplet är hämtat från prop. 2016/17:1 s. 458.

Ett ytterligare exempel som illustrerar systematiken i reglerna finns i prop. 2016/17:1 s. 459–460.

Har förvärvaren fått en tillgång av verkligt och särskilt värde?

För att reglerna inte ska kunna missbrukas ska man när man bedömer om underskottsföretaget har tillgångar av verkligt och särskilt värde inte ta någon hänsyn till tillgångar som underskotts­före­taget kan antas ha förvärvat i samråd med den nya ägaren. Detsamma gäller tillgångar som en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag har förvärvat, om de både före och efter ägar­förändringen ingick i samma koncern som underskottsföretaget (40 kap. 15 a § andra och tredje stycket IL).

Exempel på tillgångar som man inte ska ta hänsyn till kan vara tillgångar som har förvärvats från företag i intressegemenskap med förvärvaren. Det kan också vara fråga om köp av tillgångar eller ingående av leverantörskontrakt där den nya ägaren har lämnat en garanti eller ställt någon form av säkerhet (prop. 2009/10:47 s. 11).

När det gäller vad som avses med uttrycket ”en tillgång av verkligt och särskilt värde” i 40 kap. 15 a § IL hänvisar lagstiftaren till förarbetena då bestämmelsen i tidigare 40 kap. 16 a § IL infördes, d.v.s. prop. 2009/10:47 s. 15 f. (prop. 2016/17:1 s. 458). Där framgår att vid den bedömning som man ska göra om förvärvaren har fått en tillgång av verkligt och särskilt värde genom kapitaltill­skottet, så ska värdet bestämmas utifrån objektiva omständig­heter. Värdet ska inte ställas i relation till förvärvarens närings­verk­samhet eller person. Värdet av själva tillskottet ska inte räknas in då man beräknar värdet på den förvärvade tillgången, vilket numera även framgår av lagtexten i 40 kap. 15 a § IL.

De tillgångar i underskottsföretaget som ska beaktas ska ha ett ”verkligt och särskilt värde”, vilket innebär t.ex. att det skatte­mässiga värdet av underskottet inte ska beaktas. Det som är avgörande är värdet av tillgångarna i företaget minus skulderna. Det behöver inte vara det bokförda värdet på tillgångarna, eftersom det kan förekomma att det värdet inte är detsamma som tillgångarnas verkliga värde. Som exempel tar man upp att det bokförda värdet på immateriella tillgångar, såsom varumärken, kan vara betydligt lägre än det verkliga värdet och istället för det bokförda värdet bör man i ett sådant fall utgå från det belopp till vilket tillgången skulle kunna överlåtas mellan kunniga parter som är oberoende av varandra. Värdet på den förvärvade tillgången beror sedan på hur stor andel av företaget som förvärvaren får genom tillskottet (prop. 2009/10:47 s. 16).

Av förarbetena framgår vidare att det som är avgörande är att förvärvaren ska ha tillförts tillgången genom kapitaltillskottet. Det kan t.ex. vara så att det förvärv som ger den nya ägaren bestämmande inflytande sker efter tidpunkten då kapitaltillskottet som ska prövas enligt bestämmelsen har lämnats. Underskotts­före­taget kan alltså inte bygga upp en verksamhet för det tillskjutna beloppet mellan de två förvärvstillfällena, för att förvärvaren därefter ska kunna sägas ha förvärvat en tillgång av verkligt och särskilt värde genom det andra förvärvet. Värdet på tillgångarna ska omfatta hela den företagsgrupp som förvärvet omfattar om ägarförändringen har skett genom ett indirekt förvärv (prop. 2009/10:47 s. 16).

Kapitaltillskott ska räknas av från utgiften

När man beräknar beloppsspärren ska underskottsföretaget som huvudregel minska utgiften för förvärvet med kapitaltillskott som underskottsföretaget, eller ett närstående företag som ingår i förvärvet (se nedan), har fått under en viss specificerad tidsperiod före ägarförändringen.

Syftet med regeln är att man vill förhindra att beloppsspärren kringgås genom att underskottsföretaget får kapitaltillskott före förvärvet. På så sätt skulle en köpare kunna betala mer för underskottsföretaget, d.v.s. värdet på företaget och därmed utgiften för förvärvet kan blåsas upp. Observera att utgiften ska minskas med kapitaltillskotten innan beloppsspärren beräknas.

De kapitaltillskott som ska minska utgiften är kapitaltillskott som underskottsföretaget har fått före ägarförändringen, men tidigast två beskattningsår före det beskattningsår då ägarförändringen skett. Det gäller oavsett om de aktuella beskattningsåren varit förlängda eller förkortade. Regeln gäller också för kapitaltillskott som under samma tid har lämnats till en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag som både före och efter ägarförändringen ingår i samma koncern som underskottsföretaget (40 kap. 16 § första stycket första och tredje meningen IL). Bestämmelsen är schablonmässig och innebär t.ex. att ett kapitaltillskott ska minska utgiften även om tillskottet av någon anledning inte har påverkat prissättningen på andelarna och oavsett om det är den som har fått det bestämmande inflytandet som själv har lämnat tillskottet.

Skatteverkets uppfattning är att det är bruttobeloppet av mottagna kapitaltillskott som ska minska utgiften. Ett kapitaltillskott som har lämnats under tvåårsperioden kan helt eller delvis ha betalats tillbaka. Det finns ingen bestämmelse som innebär att återbetalt belopp ska dras av från det kapitaltillskott som ska minska utgiften.

Uttrycket kapitaltillskott är inte definierat i lagtexten eller i förarbetena till regeln. Läs nedan med början vid Aktieägartillskott och vidare vad som gäller vid olika former av tillskott.

Kapitaltillskott som helt eller delvis har medfört ägarförändringen

Kapitaltillskott som helt eller delvis har medfört ägarförändringen ska, med vissa undantag, minska utgiften när man beräknar beloppsspärren (40 kap. 16 § första stycket andra meningen IL).

Begreppet kapitaltillskott omfattar således tillskott som är en del av själva utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet i underskottsföretaget. Detta innebär att kapitaltill­skottet både räknas som utgift enligt 15 § och ska räknas av som kapitaltillskott med samma belopp. Bestämmelsen har tillkommit för att förhindra skatteplanering med kapitaltillskott och gäller för sådana kapital­till­skott som inte omfattas av den särskilda bestämmelsen om beräkning av utgiften i 15 a §.

Ett kapitaltillskott som delvis har medfört en ägarförändring kan ha lämnats innan ägarförändringen sker. Så kan exempelvis ske om förvärvaren får det bestämmande inflytandet över ett underskotts­företag vid ett vanligt förvärv av andelar, men där samma person tidigare har förvärvat andelar i underskottsföretaget genom ett kapitaltillskott (t.ex. en nyemission).

För kapitaltillskott efter 2016 som helt eller delvis har medfört ägarförändringen gäller sammanfattningsvis att ett kapitaltillskott som lämnats tidigast två beskattningsår före det beskattningsår då ägarförändringen skedde ska påverka utgiften på ett av två olika sätt.

Aktieägartillskott

Aktieägartillskott kan lämnas i två olika former, ovillkorat aktie­ägar­tillskott och villkorat aktieägartillskott. Det är också möjligt att omvandla ett villkorat aktieägartillskott till ett ovillkorat.

Ovillkorat aktieägartillskott

Ett ovillkorat aktieägartillskott lämnas utan krav på återbetalning och är en ren förstärkning av det mottagande bolagets balans­räkning. Ett sådant kapitaltillskott ska därför minska utgiften när man beräknar beloppsspärren.

Villkorat aktieägartillskott

Enligt Skatteverkets bedömning är villkorade aktieägartillskott sådana kapitaltillskott som ska minska utgiften när man beräknar beloppsspärren.

Både Kammarrätten i Stockholm och Göteborg har gjort bedömningen att ett villkorat aktieägartillskott är ett sådant kapitaltillskott som ska minska utgiften enligt 7 § andra stycket i LAU (KRNS 2001-01-23, mål nr 4255-1999 och KRNG 2003-04-23, mål nr 2680-2002). Den skattskyldiga överklagade den sist nämnda domen, men Högsta förvaltningsdomstolen beviljade inte prövningstillstånd.

Regeln finns idag i 40 kap. 16 § IL och har en annorlunda utformning än den hade i LAU. Skatteverkets uppfattning är att det inte har gjorts någon materiell ändring av regeln som inverkar på frågan om hur villkorade aktieägartillskott ska behandlas när man beräknar beloppsspärren. Denna uppfattning stöds av Kammar­rätten i Stockholm (KRNS 2007-06-27, mål nr 2483-07).

Omvandling från villkorat till ovillkorat aktieägartillskott

En omvandling från ett villkorat aktieägartillskott till ett ovillkorat aktieägartillskott innebär enligt Skatteverkets uppfattning normalt inte att något ytterligare tillskott har lämnats till mottagaren. Redan vid det första tillskottet (villkorat) anses underskotts­före­taget ha fått ett kapitaltillskott enligt ovan. Att ett tillskott omvandlas innebär normalt inte att ytterligare medel tillförts underskottsföretaget, utan enbart att villkoren ägarna emellan har upphört. Läs om Omvandling till aktieägartillskott.

Eftergift av fordran

Vid tillämpning av beloppsspärren ska kapitaltillskottets storlek för ett underskottsföretag enligt Skatteverket bedömas på motsvarande sätt som i HFD 2022 ref. 32. När den verkliga innebörden av ett förfarande är att underskottsföretaget fått ett tillskott motsvarande fordringens nominella belopp, trots att dess marknadsvärde är lägre, ska alltså utgiften minskas med det nominella beloppet.

Domen gällde ett dotterbolag som tidigare fått ett lån från sitt moderbolag. Värdet på moderbolagets fordran hade därefter minskat och understeg därför dess nominella belopp (låne­beloppet). Dotterbolaget var dock, enligt förutsättningarna för förhandsbeskedet, inte på obestånd. Moderbolaget avsåg nu att lämna fordran som tillskott till dotterbolaget, som bl.a. ville veta om tillskottets storlek skulle anses motsvara fordrans nominella belopp. Högsta förvaltningsdomstolen anser att moderbolagets långivning till dotterbolaget och den efterföljande eftergiften av fordringarna ska ses i ett sammanhang. Dotterbolagets tillgångar och skulder ökade genom långivningen med ett belopp som motsvarade fordringarnas nominella belopp. När moderbolaget efterger fordringarna minskar bolagets skulder med det nominella beloppet samtidigt som det egna kapitalet ökar med samma belopp. För dotterbolaget är därför den verkliga innebörden av förfarandet att bolaget har fått ett tillskott från moderbolaget motsvarande fordringarnas nominella belopp (HFD 2022 ref. 32).

En avgörande faktor för bedömningen i HFD 2022 ref. 32 var enligt Skatteverket, att moderbolaget hade tillfört dotterbolaget tillgångar motsvarade fordringarnas nominella belopp i samband med utlåningen. Högsta förvaltningsdomstolen har inte tagit ställning till hur tillskottets storlek ska beräknas när den koncerninterna fordran som efterges har förvärvats från någon annan. Den situationen får enligt Skatteverket bedömas utifrån rättshandlingarnas karaktär i det enskilda fallet.

Läs mer om bedömningen av den verkliga innebörden i Skatteverkets rättsfallskommentar till HFD 2022 ref. 32.

Koncernbidrag

Skatteverket anser att begreppet kapitaltillskott i 40 kap. 16 § IL inte innefattar koncernbidrag som är avdragsgilla enligt 35 kap. IL.

Kapitaltillskott som lämnas vid förvärv av andelar

Kapitaltillskott kan tillföras vid förvärv av andelar, t.ex. vid nyemission av andelar, emission av konvertibler med åtföljande konvertering till andelar och emission av teckningsoptioner med åtföljande teckning av andelar (prop. 2009/10:47 s. 10–11). Detta är sådana former av kapitaltillskott som vanligtvis ska minska utgiften när man beräknar beloppsspärren.

Om det är fråga om ett kapitaltillskott som helt eller delvis har medfört ägarförändringen finns en bestämmelse som innebär att ett sådant kapitaltillskott inom den föreskrivna tidsperioden ska minska utgiften när man beräknar beloppsspärren, om inte 40 kap. 15 a § ska tillämpas (40 kap. 16 § första stycket andra meningen IL). Läs mer under rubriken Kapitaltillskott som helt eller delvis har medfört ägarförändringen.

Kapitaltillskott t.o.m. den 31 december 2016 som helt eller delvis medfört ägarförändring

Läs om förvärv som gjorts helt eller delvis genom kapitaltillskott på 2016 års utgåva av sidan Beloppsspärren, rubriken Kapital som tillförs vid nyemission.

Kapitaltillskott vid nyemission före den 5 juni 2009

Läs om kapitaltillskott vid nyemission som lämnats före den 5 juni 2009 i Handledning för beskattning av inkomst 2014 (SKV 399, del 2) avsnitt 87.6.1.1, kantrubriken Nyemission.

Kapitaltillskott inom koncernen ska inte minska utgiften

Om ett kapitaltillskott har lämnats av en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag som både före och efter ägarförändringen ingår i samma koncern som underskottsföretaget, ska det kapital­till­skottet inte minska utgiften (40 kap. 16 § andra stycket IL).

Dispens från beloppsspärren

Regeringen får efter ansökan medge undantag från bestämmelsen om beloppsspärr ”om det finns anledning att anta att ägar­förändringen har väsentlig betydelse från samhällsekonomisk synpunkt och att ägarförändringen annars inte skulle genomföras” (40 kap. 17 § IL). Möjligheten till undantag har motiverats med att det inte helt kan uteslutas att regeln skulle kunna få effekter som inte är önskvärda från allmän synpunkt. Enligt förarbetena bör dispensregeln tillämpas ”synnerligen restriktivt” (prop. 1993/94:50 s. 260).

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • HFD 2012 not. 58 [1]
  • HFD 2014 ref. 67 [1]
  • HFD 2016 ref. 16 [1]
  • HFD 2020 ref. 10 [1]
  • HFD 2022 ref. 32 [1] [2]
  • KRNG 2003-04-23, mål nr 2680-2002 [1]
  • KRNS 2001-01-23, mål nr 4255-1999 [1]
  • KRNS 2007-06-27, mål nr 2483-07 [1]
  • RÅ 2002 ref. 101 [1]
  • RÅ 2007 ref. 58 [1]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1993/94:50 Fortsatt reformering av företagsbeskattningen [1] [2] [3] [4] [5] [6]
  • Proposition 1999/00:2 Inkomstskattelagen del 2 [1] [2]
  • Proposition 2009/10:47 Ändringar i reglerna om beskattning av underskottsföretag [1] [2] [3] [4] [5]
  • Proposition 2016/17:1 Budgetpropositionen för 2017 [1] [2] [3] [4] [5] [6]

Rättsfallskommentarer

  • HFD 2022 ref. 32, Ett moderbolags eftergift av fordringar på ett dotterbolag har ansetts utgöra ett skattefritt aktieägartillskott motsvarande fordringarnas nominella belopp oavsett dess marknadsvärde [1]
  • HFD, mål nr 3746 – 18, Utgift för att förvärva det bestämmande inflytandet över ett underskottsföretag [1]

Ställningstaganden

  • Beloppsspärren och underskott i utländska bolag [1]
  • Beräkning av beloppsspärren i 40 kap. 15 § IL då flera ägarförändringar har skett under samma år [1]
  • Beräkning och fastställelse av underskott i närings­verksamhet efter ägarförändring m.m. [1]
  • Fråga om koncernbidrag kan anses innefattas i begreppet kapitaltillskott enligt 40 kap. 16 § IL [1]

Övrigt

  • Handledning för beskattning av inkomst 2014 (SKV 399:2) [1]