OBS: Detta är utgåva 2024.2. Visa senaste utgåvan.

Fullständig faktura | Förenklad faktura | Bristfällig faktura | Avrundning av mervärdesskatt

Nytt: 2024-02-01

I årsutgåva 2024 har informationen om uppgifter i en hyresfaktura förtydligats (se Exempel: hyresfaktura (hyresavi)). Informationen om den särskilda ordningen för personer med liten årsomsättning har flyttats till avsnittet Särskild ordning eftersom den ordningen också utesluter uppgift om mervärdesskattebelopp i fakturan.

Vilka uppgifter ska en faktura innehålla enligt ML?

Mervärdesskattelagen anger vilka uppgifter som ska framgå av en handling för att den ska kunna betecknas som en faktura.

I normalfallet ska en s.k. fullständig faktura utfärdas. I vissa fall får i stället en förenklad faktura utfärdas. En sådan faktura behöver inte innehålla lika många uppgifter som en fullständig faktura.

Fullständig faktura

En faktura ska enligt 17 kap. 24 § ML innehålla följande uppgifter:

  1. datum för utfärdandet av fakturan
  2. löpnummer
  3. säljarens registreringsnummer för mervärdesskatt
  4. köparens registreringsnummer för mervärdesskatt om köparen är betalningsskyldig för mervärdesskatten för leveransen eller tillhandahållandet eller om det är en från skatteplikt undantagen unionsintern varuförsäljning
  5. säljarens fullständiga namn och adress
  6. köparens fullständiga namn och adress
  7. varornas mängd och art eller tjänsternas omfattning och art
  8. datum för varuleveransen eller utförandet av tjänsterna eller betalningsdag för förskott eller a conto
  9. beskattningsunderlaget för varje skattesats
  10. mervärdesskattesats
  11. mervärdesskattebeloppet som ska betalas
  12. om köparen utfärdar fakturan, uppgiften ”självfakturering”
  13. vid undantag från skatteplikt, en hänvisning till den relevanta bestämmelsen i ML eller i mervärdesskatte­direktivet eller en annan uppgift om undantaget från skatteplikt
  14. om köparen är skyldig att betala mervärdesskatten, uppgiften ”omvänd betalningsskyldighet”
  15. vid leverans av ett nytt transportmedel till ett annat EU-land, uppgifter om det nya transportmedlet
  16. vid tillämpning av den särskilda ordningen för resebyråer, uppgiften ”vinstmarginal­beskattning för resebyråer”
  17. vid tillämpning av den särskilda ordningen för begagnade varor m.m., uppgiften ”vinstmarginal­beskattning för begagnade varor”, ”vinstmarginal­beskattning för konstverk” eller ”vinstmarginal­beskattning för samlarföremål eller antikviteter”.

Bestämmelsen i 17 kap. 24 § ML motsvaras av artikel 226 i mervärdesskatte­direktivet.

Datum för utfärdande

En faktura ska innehålla uppgift om när den har utfärdats (17 kap. 24 § 1 ML).

Vad som förstås med begreppet utfärda framgår av sidan Faktureringsskyldighet.

Om fakturering av flera säljares försäljningar görs i samma handling betraktas den utfärdade handlingen som flera fakturor, d.v.s. en för respektive säljare. Skatteverket anser att det är tillräcklig att datum anges en gång i en sådan handling.

Löpnummer

En faktura ska innehålla ett löpnummer baserat på en eller flera serier som unikt identifierar fakturan (17 kap. 24 § 2 ML). Det får därmed finnas flera serier med löpnummer, men varje nummer måste vara unikt så att en enskild faktura går att identifiera. Syftet med kravet på löpande nummerserier är att minska risken för bedrägerier genom att det ska gå att konstatera om en verifikation saknas (prop. 2003/04:26 s. 71).

Skatteverket anser att det med säkerhet ska gå att identifiera varje enskild faktura. För att det ska vara möjligt måste löpnumret vara unikt för varje faktura. Fakturor som utfärdas under samma beskattningsår får därför inte ha samma löpnummer. Löpnumret behöver inte bara bestå av siffror utan kan också innehålla bokstäver. I övrigt är den som utfärdar fakturan förhållandevis fri att utforma löpnumret (Skatteverkets ställningstagande Krav på uppgift om löpnummer i en faktura).

Det är viktigt att det även vid självfakturering eller utläggning av faktureringen går att kontrollera att löpnummerserien är obruten. Med tanke på syftet med kravet på en löpande nummerserie måste en sådan kontroll kunna göras hos säljaren. Det innebär att den som utfärdar fakturorna måste använda en särskild löpnummerserie för varje säljare. Löpnumren kan tillhandahållas av säljaren, men behöver inte ingå i den löpnummerserie som säljaren själv använder för att utfärda fakturor. Om säljaren inte tillhandahåller löpnumren kan den som utfärdar fakturorna därmed använda sig av säljarspecifika löpnummerserier. Skatteverket anser att det väsentliga är att separata löpande nummerserier används för respektive säljare. I annat fall uppfylls inte kravet på löpnummer (jämför avsnitt C-1 i förklarande anmärkningar om fakturering).

En säljare som saknar etablering i Sverige eller gör försäljningen utan medverkan av sitt etableringsställe i Sverige är i vissa fall också registrerad för mervärdesskatt i Sverige och ska utfärda fakturor enligt ML. Det kan då förekomma att en sådan säljare vid faktureringen använder samma löpnummerserie för de försäljningar som är hänförliga till den svenska registreringen som för sina övriga försäljningar. Det innebär att de fakturor som utfärdas enligt ML inte har en separat löpande nummerserie. Det kan vara praktiskt med en separat löpnummerserie för dessa fakturor, men något sådant krav kan inte ställas enligt ML. Skatteverket anser att det väsentliga i dessa fall är att löpnumret, oavsett om det ingår i en separat löpnummerserie eller inte, ingår i en för säljaren ordinarie löpande obruten nummerserie och att hanteringen följer säljarens ordinarie faktureringsrutiner.

Det finns två situationer då den som utfärdar en fullständig faktura inte behöver ange ett löpnummer. Det framgår av Skatteverkets föreskrifter SKVFS 2018:11 att det gäller om

  • fakturor som avser försäljning av elektrisk kraft och nätavgift utfärdas i samma handling
  • en säljare utfärdar en självfaktura enligt 17 kap. 15 § ML som avser ett inbyte av en anläggningstillgång och den fakturan utfärdas i samma handling som en faktura som avser säljarens egen försäljning av motsvarande vara.

Säljarens registreringsnummer för mervärdesskatt

En faktura ska innehålla uppgift om säljarens registreringsnummer för mervärdesskatt under vilket varorna har levererats eller tjänsterna har tillhandahållits (17 kap. 24 § 3 ML).

Om säljaren ingår i en mervärdesskattegrupp är det grupphuvud­mannens registrerings­nummer för mervärdesskatt som ska anges i fakturan (17 kap. 3 § ML, jämför prop. 1997/98:148 s. 52).

Delägarna i ett enkelt bolag eller ett partrederi kan redovisa mervärdesskatt genom en representant (representant­redovisning). Det är då representantens registrerings­nummer för mervärdesskatt som ska anges i fakturan.

Registreringsnumret för mervärdesskatt är konstruerat utifrån person- eller organisations­numret som här antas vara 556123-1234. Registrerings­numret inleds med SE, som är den svenska landskoden, och avslutas med 01. Eftersom varken bindestreck eller mellanrum ska finnas skrivs registrerings­numret i detta fall SE556123123401. I en faktura skrivs numret ofta som person- eller organisations­nummer, vilket är godtagbart om det framgår att det angivna numret avser registrering för mervärdesskatt. I samband med unionsintern försäljning måste dock det fullständiga registrerings­numret användas.

Det finns bestämmelser om omvänd betalningsskyldighet för leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster inom Sverige. Vid sådan omvänd betalningsskyldighet ska säljarens registreringsnummer för mervärdesskatt framgå av fakturan även om det är köparen som är skyldig att betala mervärdesskatten för försäljningen.

I vissa fall gäller omvänd betalnings­skyldighet för leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster inom Sverige på grund av att säljaren saknar etablering i Sverige. Om fakturan ska utfärdas enligt de svenska fakturerings­reglerna kan säljaren i fakturan ange sitt registrerings­nummer i hemlandet om säljaren är registrerad för mervärdesskatt där. Om säljaren är registrerad för mervärdesskatt i Sverige bör dock det svenska registreringsnumret anges. Om det i stället är den utländska säljaren som är skyldig att betala mervärdesskatten för försäljningen här i landet ska alltid det svenska registreringsnumret anges i fakturan.

EU-domstolen har påpekat att syftet med att säljarens adress, namn och registreringsnummer för mervärdesskatt ska anges i fakturan är att identifiera säljaren och att koppla en viss ekonomisk transaktion till en viss ekonomisk aktör, nämligen säljaren (de förenade målen C-374/16 och C-375/16, Geissel och Butin, punkterna 42 och 45).

Köparens registreringsnummer för mervärdesskatt

En faktura ska i vissa fall innehålla uppgift om köparens registrerings­nummer för mervärdesskatt under vilket varorna eller tjänsterna har förvärvats (17 kap. 24 § 4 ML). Den uppgiften ska framgå

Om köparen ingår i en mervärdesskattegrupp är det grupphuvud­mannens registrerings­nummer för mervärdesskatt som ska anges i fakturan (17 kap. 3 § ML, jämför prop. 1997/98:148 s. 52).

Köparen är betalningsskyldig för mervärdesskatten om säljaren tillhandahåller tjänster i ett annat EU-land enligt huvudregeln för beskattningsland vid försäljning till en beskattningsbar person. Sådan omvänd betalningsskyldighet gäller t.ex. om köparen bedriver en verksamhet med skattepliktiga transaktioner i det andra EU-landet. Det gäller också om köparen inte bedriver sådan verksamhet men har tilldelats ett registreringsnummer på grund av sin betalnings­skyldighet för mervärdesskatten för förvärvet av tjänsterna. Det innebär att köparens registreringsnummer för mervärdesskatt ska framgå av fakturan.

Reglerna om omvänd betalningsskyldighet inom byggsektorn innebär att köparen i vissa fall blir skyldig att betala mervärdesskatten vid inköp av särskilt uppräknade tjänster som tillhandahållits inom landet. Köparens registrerings­nummer för mervärdesskatt ska då framgå av fakturan. Även en utländsk köpare kan bli betalningsskyldig för en sådan tjänst som har tillhandahållits köparen inom landet. Den utländska köparen blir då skyldig att registrera sig för mervärdesskatt i Sverige och det är köparens svenska registrerings­nummer som ska framgå av fakturan.

Säljarens och köparens fullständiga namn och adress

En faktura ska innehålla uppgift om både säljarens och köparens fullständiga namn och adress (17 kap. 24 § 5 och 6 ML).

EU-domstolen har påpekat att syftet med att säljarens adress, namn och registrerings­nummer för mervärdesskatt ska anges i fakturan är att identifiera säljaren och att koppla en viss ekonomisk transaktion till en viss ekonomisk aktör, nämligen säljaren (de förenade målen C-374/16 och C-375/16, Geissel och Butin, punkterna 42 och 45).

Syftet med att fakturan ska innehålla uppgift om köparens namn och adress är att koppla en viss ekonomisk transaktion till en viss ekonomisk aktör, nämligen köparen. Uppgiften om köparens identitet gör det möjligt för Skatteverket att kontrollera att inköpet är gjort av den som yrkar avdrag för ingående skatt (Skatteverkets ställningstagande Brister i fakturans innehåll).

Skatteverket har i ett ställningstagande redogjort för sin syn på kravet att en faktura ska innehålla uppgift om säljarens och köparens namn och adress, vilket återges i korthet nedan.

Begreppet namn

Om säljaren har registrerat sitt namn hos Bolagsverket kan det namnet – företagsnamnet – anges i fakturan. Om säljaren inte har registrerat sitt företagsnamn hos Bolagsverket anges det namn som finns i Skatteverkets register och som framgår av bl.a. det registerutdrag som den som är registrerad för mervärdesskatt har fått. Det innebär att en enskild näringsidkare som inte registrerat sitt företagsnamn hos Bolagsverket ska ange sitt eget namn – för- och efternamn – i fakturan. Motsvarande gäller uppgift om köparens namn.

Förkortningar och koder

Det ska vara möjligt att identifiera både säljaren och köparen genom de namn som anges i fakturan. För att det ska vara möjligt måste namnuppgiften vara så otvetydig att den inte kan förväxlas med namnet på något annat företag. Det innebär enligt Skatteverkets uppfattning att namnuppgiften som huvudregel måste vara fullständig och anges i klartext, så att man direkt av fakturan kan utläsa vilket företag som avses. Förkortningar som är vedertagna i affärslivet såsom LKAB kan dock användas.

Det kan förekomma att ett auktionsföretag utfärdar en faktura för säljarens (huvudmannens) räkning och då av anonymitetsskäl inte anger säljarens namn på den handling som auktionsförrättaren överlämnar till köparen, i stället kan t.ex. ett kodnummer eller utropsnummer anges. En sådan handling uppfyller inte kraven i ML på vilka uppgifter en fullständig faktura ska innehålla, eftersom även säljarens namn ska framgå av fakturan. En sådan bristfällig faktura kan läkas med ett förtydligande av den kod eller det utropsnummer genom vilket säljaren med säkerhet kan identifieras. Det innebär att säljarens namn kan utelämnas av anonymitetsskäl om följande förutsättningar är uppfyllda:

  • Både säljaren och köparen kan få tillgång till det förtydligande genom vilket säljaren med säkerhet kan identifieras.
  • Skatteverket ska vid behov kunna få tillgång till förtydligandet.

Om förtydligandet görs genom en separat handling måste den och fakturan länkas samman genom hänvisningar och hanteras så att det utan svårighet går att fastställa sambandet mellan de två handlingarna.

Särskilt företagsnamn

Företagsnamnet är den benämning under vilken ett företag driver sin verksamhet. Ett företag kan utöver sitt företagsnamn också ha ett särskilt företagsnamn. Ett särskilt företagsnamn används för en avgränsad del av ett företags verksamhet som inte är någon självständig juridisk person. Att en faktura ska innehålla uppgift om säljarens namn innebär att fakturan måste innehålla uppgift om företagets riktiga namn, d.v.s. företagsnamnet, för att företaget säkert ska kunna identifieras. Det är frivilligt att uppge det särskilda företagsnamnet.

Mervärdesskattegrupp

När ett företag som ingår i en mervärdesskattegrupp levererar varor eller tillhandahåller tjänster till utomstående, ska fakturan utfärdas i det företagets namn och inte i den deklarations­skyldiga grupphuvud­mannens namn (17 kap. 3 § ML, jämför prop. 1997/98:148 s. 52).

Säljarens namn vid förmedling av en vara eller tjänst

Om en beskattningsbar person i eget namn förmedlar en vara för någon annans räkning och tar emot betalningen för varan anses varan levererad i två led, dels från huvudmannen till förmedlaren, dels från förmedlaren till förmedlarens kund. På samma sätt anses en tjänst tillhandahållen i två led om en beskattningsbar person i eget namn förmedlar en tjänst för någon annans räkning. Det är därför huvudmannen som ansvarar för att utfärda fakturan för försäljningen till förmedlaren och i den fakturan ska huvudmannen anges som säljare. Förmedlaren ansvarar i sin tur för att utfärda fakturan för försäljningen till kunden och i den fakturan ska förmedlaren anges som säljare.

Vid förmedling i annans namn (huvudmannens namn) av en vara eller tjänst är det som huvudregel huvudmannen som säljer själva varan eller tjänsten, medan förmedlaren säljer en förmedlingstjänst. Det är därför huvudmannen som ansvarar för att utfärda fakturan för försäljningen av varan eller tjänsten. I den fakturan ska huvudmannens namn anges som säljare. Förmedlaren ansvarar för att utfärda fakturan för sin förmedlingstjänst och anger då sitt namn som säljare. Detta gäller dock inte om en beskattningsbar person som möjliggör leverans av varor genom användning av ett elektroniskt gränssnitt anses ha förvärvat och sålt varorna själv.

Ett auktionsföretags förmedling av varor som säljs på auktion sker i allmänhet i annans namn (huvudmannens namn). Det innebär att det är huvudmannens namn som ska anges i fakturan för försäljningen.

Begreppet adress

Det finns ingen definition av begreppet adress vare sig i ML eller i mervärdesskatte­direktivet. Det finns inte heller några uttalanden i förarbetena till ML som kan ge ledning till vad som avses med adress. Begreppet adress får avgöras mot bakgrund av syftet med att denna uppgift ska anges i fakturan.

Syftet med att en faktura ska innehålla uppgifter om namn och adress är att säljaren och köparen med säkerhet ska kunna identifieras. Uppgiften om adress är avsedd att tillföra namnuppgiften ytterligare information som gör det möjligt att identifiera företaget. Adressuppgiftens syfte är alltså inte bara att göra det möjligt att nå det aktuella företaget med post. En internetadress, såsom e-postadress, tillför i regel ingen ytterligare information om vilket företag det är fråga om. En internetadress ger inte tillräcklig information för att uppfylla syftet med att uppgiften adress ska anges i en fullständig faktura.

Skatteverket anser att begreppet adress ska förstås som en fysisk plats dit traditionell post- och brevutdelning görs, d.v.s. en postadress. En sådan adress kan avse alla typer av postadresser, såsom gatuadresser och postboxadresser. Postadressen är alltså inte begränsad till den plats där säljaren respektive köparen bedriver sin ekonomiska verksamhet, men ger sådan information att syftet med att uppgiften adress ska anges i en fullständig faktura är uppfyllt (jämför C-374/16, Geissel, punkt 35).

Flera postadresser

Om säljaren har flera postadresser rekommenderar Skatteverket att fakturan förses med huvudkontorets postadress eller postadressen för det verksamhetsställe från vilket varan levereras eller tjänsten tillhandahålls.

Om köparen har flera postadresser, kan den postadress anges som köparen anvisar.

Fakturan skickas till annan mottagare

Det kan förekomma att fakturan ska skickas till någon annan än köparen, t.ex. till köparens bokföringsbyrå eller en av köparen anlitad skanningstjänst. I detta fall ska säljaren även ange köparens postadress i fakturan. Köparens postadress anges då lämpligtvis på något annat ställe i fakturan än i det egentliga adressfältet.

Mängd, omfattning och art

En faktura ska innehålla uppgifter om de levererade varornas mängd och art. Om det är tjänster som tillhandahålls ska fakturan innehålla uppgifter om tjänsternas omfattning och art (17 kap. 24 § 7 ML).

Kravet på att en faktura ska innehålla uppgift om mängd, art och omfattning ska ses mot bakgrund av syftet med att vissa uppgifter obligatoriskt ska anges i fakturan. Det syftet är att göra det möjligt för Skatteverket att kontrollera den mervärdesskatt som ska betalas och om köparen har rätt att göra avdrag för ingående skatt. Beskrivningen av mängd, omfattning och art ska därför vara så detaljerad att det är möjligt att avgöra vilka mervärdesskatte­bestämmelser som ska tillämpas på transaktionen. Det innebär att man t.ex. ska kunna avgöra vilken skattesats som ska tillämpas.

Uppgift om varornas eller tjänsternas art

Beskrivningen av varornas eller tjänsternas art ska vara så detaljerad att det går att avgöra vilken typ av vara eller tjänst som levererats eller tillhandahållits.

Skatteverket anser att en beskrivning av de levererade varorna är tillräckligt detaljerad om man anger varornas kommersiella beskrivning eller namn. När det gäller tjänster är beskrivningen tillräckligt detaljerad om man anger vad det är för typ av tjänster som tillhandahållits. En beskrivning är dock inte tillräckligt detaljerad om den är så allmänt hållen att den omfattar ett stort spektrum av tjänster. Det gäller t.ex. ”juridiska tjänster” eller ”konsulttjänster” (jfr C-516/14, Barlis 06, punkt 28). I sådana fall måste de tillhandahållna tjänsterna beskrivas mer i detalj, d.v.s. vilken eller vilka typer av juridiska tjänster eller konsulttjänster som har tillhandahållits (Skatteverkets ställningstagande Krav på uppgift om mängd, omfattning och art i en faktura).

Skatteverket anser att det är godtagbart att varorna och tjänsterna beskrivs med koder eller genom hänvisning till t.ex. ett avtal, en beställning eller en produktkatalog. Det förutsätter dock att kodförklaringen eller de andra handlingar som det hänvisas till kan kopplas till den enskilda fakturan på ett sådant sätt att det utan svårighet går att fastställa sambandet mellan de olika handlingarna. Det krävs också att följande är uppfyllt:

  • Både säljaren och köparen har tillgång till kodförklaringen eller de andra handlingarna eftersom fakturan då består av flera handlingar tillsammans.
  • Skatteverket ska vid behov kunna få tillgång till kodförklaringen eller nämnda handlingar.

Vid gränsöverskridande transaktioner rekommenderar Skatteverket att beskrivningen av varorna och tjänsterna görs i klartext (Skatteverkets ställningstagande Krav på uppgift om mängd, omfattning och art i en faktura).

Uppgift om mängd och omfattning

Skatteverket anser att den praxis som finns inom respektive bransch normalt kan vara vägledande vid bedömningen av om en uppgift om mängd eller omfattning är tillräckligt detaljerad. Det förutsätter dock att nedanstående krav är uppfyllda.

Kravet på uppgift om varornas mängd innebär att fakturan ska innehålla en uppgift om antalet varor som har levererats.

Kravet på uppgift om tjänsternas omfattning motsvarar det krav som gäller för varor, d.v.s. en uppgift om ”mängd”. Det innebär att fakturan ska innehålla en uppgift om hur mycket av respektive tjänst som säljaren har tillhandahållit, t.ex. antalet timmar (Skatteverkets ställningstagande Krav på uppgift om mängd, omfattning och art i en faktura).

En uppgift som enbart anger den period under vilken tjänsten har tillhandahållits är inte tillräckligt detaljerad för en tjänst som har tillhandahållits vid flera tillfällen under perioden. Ett exempel på en tillräckligt detaljerad uppgift i sådana situationer är ”35 timmars bokslutsarbete under mars”.

När det däremot gäller kontinuerligt tillhandahållna tjänster, som exempelvis uthyrning av varor, är beskrivningen tillräckligt detaljerad om man anger den period under vilken tjänsten har tillhandahållits. Det förutsätter dock att det klart framgår att det är en kontinuerligt tillhandahållen tjänst.

Vid kontinuerligt tillhandahållna tjänster kan det förekomma att den period under vilken tjänsten har tillhandahållits blir densamma som uppgiften om datum för tillhandahållandet av tjänsten. Det kan exempelvis handla om uthyrning av en vara under januari månad. Uppgifterna i fakturan om tjänstens omfattning och datum för tjänstens tillhandahållande skulle då bli densamma, d.v.s. januari. Skatteverket anser att man i sådana fall inte behöver ange uppgiften om tjänstens omfattning. Det är alltså tillräckligt att man anger vilken typ av tjänst som avses om tjänstens omfattning redan framgår av datum för tillhandahållandet av tjänsten (se nedan).

Exempel: hyresfaktura (hyresavi)

Kravet på uppgift om tjänstens art och omfattning gäller även för en hyresfaktura som avser frivillig beskattning för fastighetsupplåtelse. Enligt Skatteverket ska man i fakturan därför ange vilken lokal och hyresperiod det är fråga om.

Om hyresperioden är densamma som datum för tjänstens tillhandahållande (t.ex. januari år 1) ska uppgiften om hyresperioden redan framgå av den i fakturan angivna datumuppgiften. I sådana fall behöver man inte ange hyresperioden en gång till.

Datum för leverans eller tillhandahållande

En faktura ska innehålla uppgift om det datum då leveransen av varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna utförts eller slutförts eller det datum då en förskotts- eller a conto-betalning som avses i 17 kap. 14 § ML gjorts. En sådan datumuppgift behöver bara anges om datumet kan fastställas och det skiljer sig från det datum fakturan utfärdas (17 kap. 24 § 8 ML).

Skatteverkets anser att kravet på uppgift om datum för leverans eller tillhandahållande innebär att man ska ange den dag då den beskattningsgrundande händelsen inträffar för den aktuella transaktionen. Syftet med datumuppgiften är att det ska vara möjligt att avgöra vid vilken tidpunkt den beskattningsgrundade händelsen inträffat och därmed även vilka beskattningsregler som är tillämpliga på transaktionen samt när transaktionen ska redovisas (jämför C-516/14, Barlis 06, punkt 30).

Om det inte går att exakt konstatera när säljaren levererat varan eller tillhandahållit tjänsten är det enligt Skatteverkets uppfattning tillräckligt att ange den månad varan levererats eller tjänsten tillhandahållits.

Eftersom datum för leverans eller tillhandhållande följer av vid vilken tidpunkt den beskattningsgrundande händelsen inträffar gäller följande för kontinuerliga leveranser och tillhandahållanden enligt 7 kap. 5 eller 6 § ML:

Vid andra typer av kontinuerliga leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster än sådana som anges i punkterna ovan går det inte att exakt konstatera vid vilket datum leveransen eller tillhandahållandet faktiskt sker. Skatteverket anser att leveransen eller tillhandahållandet i dessa fall får anses ske kontinuerligt under den period som faktureringen avser. Det innebär att det är tillräckligt att i fakturan ange den månad under vilken leveransen eller tillhandahållandet sker (Skatteverkets ställningstagande Krav på uppgift om datum för leverans eller tillhandahållande i en faktura).

Om tidpunkten för en förskotts- eller a conto-betalning skiljer sig från förskotts- eller a conto-fakturans datum ska man även ange betalningsdagen om den dagen kan fastställas. Ofta betalas en förskotts- eller a conto-faktura efter den tidpunkt då fakturan utfärdats. Av naturliga skäl är det därför i dessa fall inte möjligt att ange betalningsdagen i fakturan utan endast fakturans förfallodag. Skatteverkets anser därför att uppgift om datum för betalning i förskott eller a conto bara behöver anges om fakturan utfärdas när betalningen redan har gjorts.

Vad gäller en samlingsfaktura anser Skatteverket vidare att det inte räcker att bara ange ett datum för den sista leveransen eller det sista tillhandahållandet i fakturan för att uppfylla kravet på uppgift om datum för leverans eller tillhandahållande. Syftet med bestämmelsen om samlingsfaktura är inte att befria den som är skyldig att fakturera från att lämna vissa uppgifter i fakturan. Det innebär att det i en samlingsfaktura ska finnas uppgift om datum för varje leverans eller tillhandahållande som den fakturan avser.

Beskattningsunderlag

En faktura ska enligt 17 kap. 24 § 9 ML innehålla uppgift om

  • beskattningsunderlaget för varje skattesats eller undantag
  • enhetspriset exklusive mervärdesskatt
  • eventuell prisnedsättning eller rabatt om dessa inte är inkluderade i enhetspriset.

Om en och samma faktura avser försäljningar för vilka olika skattesatser gäller ska fakturan innehålla uppgift om det totala beskattnings­underlaget för respektive skattesats. Om fakturan också avser transaktioner som är undantagna från skatteplikt ska den även innehålla uppgift om det totala beskattnings­underlaget för de skattefria leveranserna och tillhandahållandena.

Det förekommer att viss rabatt eller prisnedsättning ges vid försäljning av varor och tjänster. Enligt Skatteverkets mening kan rabatten eller prisnedsättningen bara anges antingen som procentsats eller i absoluta tal. Det bör dock noteras att mervärdesskatten inte enbart kan anges i procent utan skatten ska också alltid uttryckas i belopp, vilket framgår i ML av 17 kap. 24 § punkterna 10 (skattesats) och 11 (mervärdes­skatte­belopp), se nedan.

Skattesats

En faktura ska innehålla uppgift om tillämpad skattesats (17 kap. 24 § 10 ML).

Om en och samma faktura avser leveranser och tillhandahållanden för vilka olika skattesatser gäller ska fakturan innehålla uppgift om respektive skattesats.

Mervärdesskattebelopp

En faktura ska innehålla uppgift om det mervärdesskatte­belopp som ska betalas, såvida inte en särskild ordning tillämpas för vilken ML utesluter en sådan uppgift (17 kap. 24 § 11 ML). Vad som gäller för avrundning vid beräkning av mervärdesskatten framgår nedan.

Särskild ordning

En av de särskilda ordningar som avses är bestämmelserna om undantag från skatteplikt för beskattningsbara personer med liten årsomsättning. Där gäller förbud mot att ange mervärdesskatt i fakturan (18 kap. 14 § ML). Bestämmelsen motsvarar artikel 289 i mervärdesskatte­direktivet.

En annan särskild ordning som avses är bestämmelserna om vinstmarginal­beskattning vid handel med begagnade varor m.m. Där gäller ett förbud mot att både ange mervärdes­skatte­belopp och underlaget för beräkning av beloppet när en vinstmarginal­beskattad vara faktureras (20 kap. 20 § ML).

När det gäller vinstmarginal­beskattning av resetjänster har dock den som utfärdar fakturan en viss valfrihet. Resebyrån får nämligen underlåta att ange mervärdes­skatte­beloppet eller underlaget för beräkning av beloppet i fakturan (19 kap. 9 § ML, jämför prop. 2003/04:26 s. 73).

Vid flera skattesatser

Om en och samma faktura avser försäljning för vilka olika skattesatser gäller, uppkommer frågan om mervärdes­skatte­beloppet måste uppges separat för varje skattesats. Av punkterna 9 och 10 i 17 kap. 24 § ML framgår det att beskattnings­underlaget för varje skattesats samt skattesatsen måste anges i fakturan (se ovan). Enligt Skatteverkets uppfattning innebär det att mervärdesskatte­beloppet inte behöver specificeras för varje skattesats. Det är ändå möjligt att räkna ut skattens belopp för varje skattesats med hjälp av uppgifterna om beskattnings­underlagen och skattesatserna. Det är därför tillräckligt om det totala mervärdes­skatte­beloppet anges. Motsvarande gäller också vid fakturering i utländsk valuta när mervärdes­skatte­beloppet även ska anges i svenska kronor, eller i euro om redovisnings­valutan är euro.

Vid bidrag direkt kopplat till priset

Om ett bidrag anses direkt kopplat till priset för en vara eller tjänst ska bidraget räknas in i beskattnings­underlaget för varan eller tjänsten. Om säljaren är skyldig att betala mervärdesskatten för leveransen eller tillhandahållandet till köparen, ska mervärdesskatt därför beräknas på hela den ersättning som säljaren får från köparen och bidragsgivaren (tredje man). Hela mervärdesskatten ska debiteras köparen.

Exempel: pris inklusive mervärdesskatt

En säljare har avtalat med kunden om en ersättning på 5 000 kronor inklusive mervärdesskatt. Säljaren får även ett bidrag kopplat till priset på 2 000 kronor från tredje man. Skattesatsen är 25 procent.

Pris inklusive mervärdesskatt

5 000 kronor

Betalning från tredje man (bidrag direkt kopplat till priset)

2 000 kronor

Beskattningsunderlag ((5 000 kronor + 2 000 kronor) x 0,8)

5 600 kronor

Mervärdesskatt 25 % (5 600 kronor x 0,25)

1 400 kronor

Att betala

5 000 kronor

Exempel: pris exklusive mervärdesskatt

En säljare har avtalat med kunden om en ersättning på 4 000 kronor exklusive mervärdesskatt. Säljaren får även ett bidrag kopplat till priset på 2 000 kronor från tredje man. Skattesatsen är 25 procent.

Pris exklusive mervärdesskatt

4 000 kronor

Betalning från tredje man (bidrag direkt kopplat till priset)

2 000 kronor

Beskattningsunderlag (4 000 kronor + 2 000 kronor)

6 000 kronor

Mervärdesskatt 25 % (6 000 kronor x 0,25)

1 500 kronor

Att betala (4 000 + 1 500)

5 500 kronor

Särskild uppgift i fakturan

För vissa leveranser och tillhandahållanden krävs det att fakturan innehåller en särskild uppgift som förklarar varför mervärdesskatt inte anges i fakturan eller att särskilda regler gäller för den transaktion som fakturan avser. I de flesta fall framgår det direkt av den relevanta bestämmelsen i ML vilken uppgift som ska anges i fakturan. Det är då viktigt att den som utfärdar fakturan använder de termer som framgår av lagtexten. Det är i princip inte tillåtet att ange några andra uppgifter än de som framgår av lagtexten, även om en viss annan uppgift fyller samma syfte (prop. 2011/12:94 s. 44). Skatteverket anser dock att det normalt går bra att ange den särskilda uppgiften med andra ord än vad lagtexten anger så länge som den valda uppgiften har samma innebörd. Vid unionsintern försäljning rekommenderar Skatteverket att den som utfärdar fakturan använder de exakta begrepp som används i mervärdesskatte­direktivet.

Om den som utfärdar fakturan vill skriva den särskilda uppgiften på något av de andra officiella språken inom EU än svenska kan uppgiften formuleras i enlighet med mervärdesskatte­direktivets olika officiella språkversioner (Skatteverkets ställningstagande Krav på en särskild uppgift i fakturan).

Vid självfakturering

Om köparen utfärdar fakturan enligt bestämmelserna i 17 kap. 15 § ML ska fakturan innehålla uppgiften ”självfakturering” (17 kap. 24 § 12 ML).

Vid undantag från skatteplikt

Vid undantag från skatteplikt ska fakturan enligt 17 kap. 24 § 13 ML innehålla en hänvisning till ett av följande alternativ:

  1. den tillämpliga bestämmelsen i ML
  2. den tillämpliga bestämmelsen i mervärdesskattedirektivet
  3. en annan uppgift om att leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster undantas från skatteplikt.

För de transaktioner som är undantagna från skatteplikt ska alltså fakturan innehålla en uppgift som förklarar varför mervärdesskatt inte har debiterats. Det gäller dock bara för de från skatteplikt undantagna transaktionerna som omfattas av fakturerings­skyldighet enligt ML.

Nytt: 2024-04-15

Leveranser och tillhandahållanden inom landet som omfattas av undantaget från skatteplikt för export är exempel på transaktioner där fakturan ska innehålla en särskild uppgift som förklarar varför mervärdesskatt inte har debiterats.

Den person som utfärdar fakturan kan välja på vilket av ovan angivna sätt den särskilda uppgiften ska anges i fakturan. Om uppgiften anges på annat sätt än med den tillämpliga bestämmelsen anser Skatteverket att det är tillräckligt tydligt att ange t.ex. uppgiften ”undantagen från skatteplikt” (Skatteverkets ställningstagande Krav på en särskild uppgift i fakturan, jämför avsnitt C-3 i förklarande anmärkningar om fakturering).

Exempel: unionsintern försäljning av varor

Vid unionsintern försäljning av varor som är undantagen från skatteplikt ska fakturan innehålla en uppgift om varför mervärdesskatt inte anges i fakturan. Skatteverket anser att något av följande alternativ kan anges i fakturan:

  1. 10 kap. 42 § ML
  2. artikel 138 i mervärdesskattedirektivet
  3. undantagen från skatteplikt.

Vid undantag på grund av liten årsomsättning

Den som tillämpar den särskilda ordningen för beskattningsbara personer med liten årsomsättning kan ange uppgiften ”undantagen från mervärdesskatt” som förklaring till att mervärdesskatt inte har påförts, i stället för den tillämpliga bestämmelsen i ML eller i mervärdesskatte­direktivet (jämför prop. 2016/17:1 s. 408).

Vid omvänd betalningsskyldighet

Omvänd betalningsskyldighet förekommer vid många olika slags transaktioner, exempelvis vid försäljning inom byggsektorn, försäljning av mobiltelefoner m.m., försäljning av tjänster enligt huvudregeln där köparen är en beskattningsbar person i ett annat EU-land och i vissa fall om en säljare som saknar etablering inom landet levererar varor eller tillhandahåller tjänster i Sverige.

När köparen är skyldig att betala mervärdesskatten ska fakturan innehålla uppgiften ”omvänd betalnings­skyldighet” (17 kap. 24 § 14 ML).

När köparen är skyldig att betala mervärdesskatten kan olika begrepp användas för att beskriva detta: omvänd skattskyldighet eller omvänd betalnings­skyldighet. Begreppet omvänd skattskyldighet har hittills varit det vanligast förekommande. Av ML följer att det är begreppet omvänd betalnings­skyldighet som ska användas i fakturan. Skatteverket anser dock att uppgiften ”omvänd skattskyldighet” kan användas. Bestämmelsen i ML motsvarar mervärdesskatte­direktivets bestämmelse om vilken uppgift som ska anges i fakturan. Vid unionsinterna försäljningar rekommenderar Skatteverket därför att uppgiften ”omvänd betalnings­skyldighet” eller att mervärdesskatte­direktivets motsvarande begrepp på annat språk används (Skatteverkets ställningstagande Krav på en särskild uppgift i fakturan).

EU-domstolen har slagit fast att det krävs att mellanmannen anger uppgiften ”omvänd betalningsskyldighet” i fakturan för att mellanmannens transaktion i en trepartshandel ska vara undantagen från mervärdesskatt. För att bestämmelserna om trepartshandel ska bli tillämpliga måste mellanmannen enligt artikel 42 a i mervärdesskatte­direktivet bl.a. utse den slutliga förvärvaren som betalningsskyldig. Domstolen konstaterar att det villkoret är ett materiellt krav som mellanmannen endast kan uppfylla genom att i fakturan ange uppgiften ”omvänd betalnings­skyldighet”, såsom föreskrivs i artikel 197.1c och 226.11a i mervärdesskatte­direktivet. Underlåtenhet att ange den uppgiften kan heller inte rättas i efterhand (C-247/21, Luxury Trust Automobil).

Det kan förekomma att bestämmelserna om omvänd betalningsskyldighet är tillämpliga för en unionsintern försäljning samtidigt som transaktionen är undantagen från skatteplikt i det EU-land som har rätt att beskatta transaktionen. Ett exempel på detta är vid försäljning av tjänster på en fastighet i ett annat EU-land där köparen är en beskattningsbar person och sådana tjänster enligt det landets lagstiftning är undantagna från skatteplikt. Skatteverket anser att det i ett sådant fall är tillräckligt att den som utfärdar fakturan anger uppgiften ”omvänd betalnings­skyldighet” eller mervärdesskatte­direktivets motsvarande begrepp på annat språk (Skatteverkets ställningstagande Krav på en särskild uppgift i fakturan, jämför avsnitt C-3 i förklarande anmärkningar om fakturering).

Vid leverans av ett nytt transportmedel

När ett nytt transportmedel levereras till ett annat EU-land ska fakturan innehålla de uppgifter i 2 kap. 16 § ML som klargör att det är fråga om ett nytt transportmedel (17 kap. 24 § 15 ML).

Skatteverket anser att följande uppgifter är lämpliga att ange i fakturan.

  • Ny personbil eller motorcykel: Uppgift om när fordonet första gången togs i bruk och hur många kilometer eller mil den körts.
  • Nytt fartyg: Uppgift om när fartyget första gången togs i bruk och hur många timmar det har färdats.
  • Nytt luftfartyg: Uppgift om när luftfartyget första gången togs i bruk och hur många timmar det har flugits.

Vid tillämpning av vinstmarginal­beskattning för resebyråer

Om den som säljer en resetjänst har tillämpat den särskilda ordningen för resebyråer med reglerna om vinstmarginal­beskattning i 19 kap. ML ska fakturan innehålla uppgiften ”vinstmarginal­beskattning för resebyråer” (17 kap. 24 § 16 ML).

Vid tillämpning av vinstmarginal­beskattning för begagnade varor m.m.

Om den som säljer en begagnad vara har tillämpat den särskilda ordningen med reglerna om vinstmarginal­beskattning i 20 kap. ML ska fakturan innehålla uppgiften ”vinstmarginal­beskattning för begagnade varor” (17 kap. 24 § 17 a ML).

Om den som säljer ett konstverk har tillämpat den särskilda ordningen med reglerna om vinstmarginalbeskattning i 20 kap. ML ska fakturan innehålla uppgiften ”vinstmarginal­beskattning för konstverk” (17 kap. 24 § 17 b ML).

Om den som säljer samlarföremål och antikviteter har tillämpat den särskilda ordningen med reglerna om vinstmarginal­beskattning i 20 kap. ML ska fakturan innehålla uppgiften ”vinstmarginal­beskattning för samlarföremål och antikviteter” (17 kap. 24 § 17 c ML).

Uppgifter som i vissa fall får utelämnas

Om köparen är skyldig att betala mervärdesskatten ska säljaren inte debitera någon mervärdesskatt. Det innebär att den som utfärdar fakturan kan utelämna följande uppgifter i fakturan:

  • beskattningsunderlaget för varje skattesats eller undantag och enhetspriset exklusive mervärdesskatt
  • tillämpad mervärdesskattesats
  • mervärdesskattebelopp som ska betalas.

Fakturan ska då i stället innehålla uppgift om beskattnings­underlaget för varorna eller tjänsterna med hänvisning till de levererade varornas mängd och art eller de tillhandahållna tjänsternas omfattning eller art (17 kap. 25 § ML). Bestämmelsen har sin grund i artikel 226a i mervärdesskattedirektivet.

Förenklad faktura

Det har inte ansetts ändamålsenligt att i alla sammanhang kräva att en faktura ska innehålla alla de uppgifter som en faktura normalt ska innehålla. Enligt artikel 238 i mervärdesskatte­direktivet finns det också en möjlighet för medlemsstaterna att bevilja befrielse från vissa uppgiftskrav i fakturan. Genom bestämmelser om förenklade fakturor i 17 kap. 26–28 §§ ML har Sverige utnyttjat den möjligheten.

Förutsättningar för att få använda förenklad faktura

Man får utfärda en förenklad faktura enligt 17 kap. 26 § ML om minst ett av följande kriterier är uppfyllt:

  • Fakturans totalbelopp överstiger inte 4 000 kronor inklusive mervärdesskatt.
  • Handelsbruket eller administrativ praxis inom den berörda verksamhetssektorn eller de tekniska förutsättningarna för att utfärda fakturan gör det svårt att följa alla de krav som anges i 17 kap. 24 § ML.
  • Fakturan är en ändringsfaktura enligt 17 kap. 22 § ML.

Ytterligare en slags förenklad faktura som medför att man inte behöver ange löpnummer kan användas i vissa fall när fakturor för olika säljare utfärdas i samma handling. Det gäller vid fakturering av el och elnät i samma handling samt vid inbyte av maskiner m.m. hos en återförsäljare som utfärdar faktura för sin egen försäljning i samma handling (SKVFS 2018:11).

Beloppsgräns

En förenklad faktura får utfärdas om fakturans totalbelopp inte överstiger 4 000 kronor inklusive mervärdesskatt. Beloppsgränsen avser fakturans totalbelopp inklusive mervärdesskatt (prop. 2011/12:94 s. 49). Värdet av fakturans samtliga leveranser och tillhandahållanden, för vilka fakturerings­skyldighet föreligger, ska inräknas i totalbeloppet. Detta gäller oavsett om betalningsskyldighet för mervärdesskatt föreligger eller inte för den enskilda transaktionen. Detta gäller också för samlingsfakturor.

Skatteverkets uppfattning är att bestämmelsen om förenklad faktura inte bör tillämpas av den som utfärdar hyresfakturor vid frivillig beskattning för uthyrning och annan upplåtelse av fastighet. Det innebär att en sådan hyresfaktura alltid ska innehålla alla de uppgifter som en fullständig faktura ska innehålla (se ovan).

I det fall det förekommer flera fakturor från olika säljare i samma handling anser Skatteverket att beloppsgränsen ska bedömas utifrån respektive säljares faktura (Skatteverkets ställningstagande om fakturering av flera säljares försäljningar i samma handling).

Handelsbruk, administrativ praxis m.m.

En förenklad faktura får också utfärdas om handelsbruket eller administrativ praxis inom den berörda verksamhetssektorn eller de tekniska förutsättningarna för att utfärda fakturan gör det svårt att följa alla de krav som anges i 17 kap. 24 § ML. Kraven på handelsbruk, administrativ praxis och tekniska förutsättningar är enligt Skatteverkets föreskrifter SKVFS 2018:11 uppfyllda om minst ett av följande kriterier är uppfyllt:

  • Varor och tjänster säljs genom betalautomat såsom vid försäljning av bensin, uttag av väg-, bro- eller tunnelavgifter, uttag av parkeringsavgifter och liknande där det normalt inte går att identifiera köparen.
  • Ett krav på uppgift om köparens namn och adress vid uttag av väg-, bro- eller tunnelavgift i övrigt skulle medföra avsevärda olägenheter för trafikgenomströmningen.
  • Persontransporter säljs inom kollektivtrafiken under sådana förhållanden att det enligt branschpraxis normalt saknas uppgifter för att kunna identifiera köparen.

Begränsningar

Det är inte tillåtet att använda förenklade fakturor vid unionsinterna leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster. Det innebär att det enligt 17 kap. 27 § ML inte är möjligt att tillämpa förenklad fakturering vid

  • distansförsäljning av varor till Sverige enligt 6 kap. 7 § ML
  • unionsintern leverans av varor som undantas från skatteplikt enligt 10 kap. 42 § ML, d.v.s. när varor transporteras till ett annat EU-land
  • leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster som avses i 17 kap. 7 § ML, d.v.s. som en i Sverige etablerad säljare gör i ett annat EU-land utan medverkan av ett eget etableringsställe i det landet och under förutsättning att köparen är skyldig att betala mervärdesskatten för leveransen eller tillhandahållandet
  • leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster där köparen är skyldig att betala mervärdesskatten och säljaren är en beskattningsbar person som saknar etablering i Sverige eller en sådan beskattningsbar person som enligt 16 kap. 4 § ML anses vara en beskattningsbar person som saknar etablering i Sverige.

Jämför med avsnitt C-5 i förklarande anmärkningar om fakturering. I kommentarens sista stycke är dock ledet ”förutom vid leverans av varor inom unionen” felöversatt och ska i stället lyda ”undantagen leverans av varor inom union”. Jämför t.ex. den engelska versionen av de förklarande anmärkningarna om fakturering där motsvarande led lyder ”exempt intra Community supplies of goods”.

Bestämmelsen i 17 kap. 27 § ML motsvarar artikel 220a.2 och artikel 238.3 i mervärdesskattedirektivet.

Innehåll i en förenklad faktura

En förenklad faktura ska enligt 17 kap. 28 § ML minst innehålla följande uppgifter

  1. datum för utfärdandet
  2. identifiering av säljaren
  3. identifiering av den typ av varor som levererats eller tjänster som har tillhandahållits
  4. det mervärdesskattebelopp som ska betalas eller uppgifter som gör det möjligt att beräkna detta.

Om den förenklade fakturan är en ändringsfaktura enligt 17 kap. 22 § ML ska den utöver ovanstående uppgifter också innehålla en särskild och otvetydig hänvisning till den ursprungliga fakturan samt de uppgifter i den ursprungliga fakturan som ändras (17 kap. 28 § 5 ML).

Bestämmelsen i 17 kap. 28 § ML motsvarar artikel 226b i mervärdesskattedirektivet.

Skatteverket anser att identifiering av säljaren enligt andra punkten ovan ska ske genom att säljarens registreringsnummer för mervärdesskatt anges. Det är tillräckligt att numret skrivs som person-/organisationsnummer.

När det gäller kravet på uppgift om mervärdesskatte­beloppet enligt fjärde punkten anser Skatteverket att det ska finnas uppgift antingen om mervärdesskatte­beloppet eller om beskattnings­underlaget och tillämplig skattesats, d.v.s. 25 procent, 12 procent eller 6 procent. Att endast ange beskattnings­underlaget inklusive mervärdesskatt uppfyller alltså inte kravet på en förenklad faktura.

Inköp från detaljhandeln

Den som är en beskattningsbar person kan göra inköp från detaljhandlare, som exempelvis stormarknader och byggvaruhus, där all försäljning sker från kontantkassor. Om försäljningssumman överstiger gränsbeloppet 4 000 kronor för förenklade fakturor måste handlaren utfärda en fullständig faktura. Vid sådan försäljning måste köparens fullständiga namn och adress, löpnummer m.m. framgå av handlingen. Ett kassakvitto från ett kassaregister innehåller normalt inte uppgift om köparens namn och adress, varför säljaren måste komplettera med dessa uppgifter. Skatteverket anser att kravet på att en faktura ska innehålla uppgift om löpnummer är uppfyllt genom det unika identifikations­nummer som finns på ett kassakvitto. Det gäller även om det finns flera kassaapparater, eftersom varje kassaapparat har en egen unik löpnummerserie. Alternativt kan kravet på löpnummer upprätthållas genom att säljaren har en särskild rutin för hantering av försäljningen till företag eller andra beskattningsbara personer.

Vinstmarginalbeskattning

Nytt: 2024-06-12

Vid tillämpning av reglerna om vinstmarginalbeskattning (VMB) för begagnade varor m.m. får en förenklad faktura utfärdas om förutsättningarna i övrigt för att få utfärda förenklad faktura är uppfyllda. Varken mervärdesskatte­beloppet eller underlaget för beräkning av skatten får anges i fakturan (20 kap. 20 § ML). Det finns heller inget lagkrav på att en särskild uppgift om att VMB har tillämpats ska anges. Den som tillämpar VMB vid sin försäljning måste dock kunna visa att denna tillämpat VMB och inte valt att tillämpa de allmänna bestämmelserna. Det kan t.ex. visas genom att lägga till uppgiften om att VMB har tillämpats i den förenklade fakturan. Enligt bestämmelsen om förenklad faktura finns det inget hinder för att ha fler uppgifter i fakturan än vad som krävs. Det är däremot inte tillåtet att använda förenklad faktura vid unionsinterna leveranser om säljaren har valt att tillämpa de allmänna bestämmelserna istället för VMB (17 kap. 27 § ML).

Skatteverkets ställningstagande ”Förenklad faktura vid vinstmarginalbeskattning” ska inte längre tillämpas.

Tidigare:

Skatteverket anser att en förenklad faktura får utfärdas vid en försäljning där säljaren tillämpar reglerna om vinstmarginal­beskattning. Detta gäller trots att reglerna om vinstmarginal­beskattning bl.a. innebär att någon mervärdesskatt inte får anges i fakturan. Av fakturan måste det därför framgå att reglerna om vinstmarginal­beskattning tillämpats som en förklaring till den uteblivna skattedebiteringen. De allmänna förutsättningarna för att få utfärda en förenklad faktura ska också vara uppfyllda. Det innebär bland annat att det inte är tillåtet att använda förenklad faktura vid unionsinterna leveranser eller tillhandahållanden.

Bristfällig faktura

Syftet med att en faktura ska innehålla vissa obligatoriska uppgifter är att Skatteverket ska ha möjlighet att kontrollera och avgöra om de materiella kraven i ML är uppfyllda, d.v.s. att transaktionen är föremål för mervärdesskatt och kan innebära avdragsrätt. Skatteverket ska alltså med ledning av uppgifterna i fakturan kunna säkerställa att säljaren redovisar och betalar en korrekt mervärdesskatt och bedöma om och i vilken utsträckning köparen har avdragsrätt.

Det kan förekomma att en eller flera uppgifter som ska finnas i fakturan saknas eller är felaktiga. Det innebär att Skatteverket inte har tillgång till samtliga uppgifter som är nödvändiga för att bedöma om de materiella kraven i ML är uppfyllda. Skatteverket anser att brister i en faktura normalt kan läkas genom att den ursprungliga handlingen kompletteras eller rättas. Den saknade uppgiften kan t.ex. framgå av en annan handling som kan komplettera den ursprungliga handlingen. Skatteverket anser att en faktura kan bestå av flera separata handlingar som tillsammans uppfyller kraven på innehållet i en faktura enligt ML.

Om den saknade uppgiften inte framgår av annan handling får köparen vända sig till säljaren för rättelse av den bristfälliga fakturan. Skatteverket anser att säljaren då är skyldig att rätta bristerna i fakturan, eftersom det är säljaren som är ansvarig för fakturan.

Skatteverket anser att en bristfällig faktura kan läkas oavsett vilken eller vilka av de obligatoriska uppgifterna som saknas eller är felaktiga. Det gäller dock endast under förutsättning att säljaren har gjort en korrekt materiell bedömning av leveransen eller tillhandahållandet. Det gäller därför inte om säljaren har gjort en felaktig materiell bedömning som medför att fakturan saknar uppgift om mervärdesskatte­beloppet. Det gäller inte heller om den felaktiga materiella bedömningen medfört att uppgiften om mervärdesskatte­beloppet har angetts med ett för lågt belopp. Säljaren måste i så fall utfärda en ny och korrekt faktura.

Felaktigt namn på köparen

Det förekommer att en faktura innehåller ett felaktigt namn på köparen. En sådan brist ska som huvudregel läkas genom att den ursprungliga handlingen kompletteras eller rättas av säljaren (Skatteverkets ställningstagande Krav på uppgift om säljarens och köparens namn och adress i en faktura).

Felaktigheten kan dock bero på ett rent förbiseende eller på ett namnbyte som den som utfärdar fakturan inte fått kännedom om. Företaget kan till exempel ha ombildats från ett handelsbolag till ett aktiebolag. Om inköpet har gjorts av den rätta köparen och inte av någon annan person kan köparen själv rätta den felaktiga uppgiften genom att ange det riktiga namnet. Det förfarandet förutsätter dock att samtliga nedanstående förutsättningar också är uppfyllda:

  • Köparen kan styrka sitt förvärv av den fakturerade varan eller tjänsten.
  • Den enda bristen i fakturan är att köparens namn är felaktigt. Att uppgiften om köparens adress är riktig kan stödja köparens bevisning av att denna är den verkliga köparen.
  • Det felaktigt angivna namnet kan inte förväxlas med någon annan fysisk eller juridisk person.

I andra fall kan köparen behöva komplettera den felaktiga fakturan med ett av säljaren utfärdat intyg som visar vem som är den rätta köparen.

Avrundning vid beräkning av mervärdesskatten

Mervärdesskatt beräknas på beskattningsunderlaget enligt gällande skattesats. Det innebär att mervärdesskatte­beloppet i en faktura kan komma att anges i kronor och ören. Öretalet anges då med två decimaler. Om beräkningen av mervärdesskatten resulterar i ett belopp som innehåller fler än två decimaler måste det därför avrundas till ett tal med två decimaler. Den avrundningen kan göras genom den matematiskt vanligaste metoden. Vid en sådan avrundning är det den tredje decimalen som bestämmer hur talet uttryckt i två decimaler ska anges. Om den tredje decimalen är 0, 1, 2, 3 eller 4 görs avrundningen nedåt. Om den tredje decimalen är 5, 6, 7, 8 eller 9 görs avrundningen uppåt.

Skatteverket anser att en säljare som vid faktureringen beräknar mervärdesskatten till ett belopp som består av kronor och ören inte ska avrunda det beräknade mervärdesskatte­beloppet till hela krontal (Skatteverkets ställningstagande Beräkning av mervärdesskatt vid öresavrundning).

Exempel: avrundning av mervärdesskatten till två decimaler

Anna som har en trädgårdskonsultfirma har anlagt en ny rabatt hos AB X och ska nu fakturera det arbetet. Växterna kostar 3 500 kr, utfört arbete kostar 720 kr och milersättningen är 247 kr och 75 öre. Anna beräknar mervärdesskatten på summan av dessa belopp (=beskattnings­underlaget), d.v.s. 25 % x 4 467,75 = 1 116,9375. Eftersom Anna vid beräkningen av mervärdesskatten fick ett belopp med fyra decimaler avrundar hon det till två decimaler, d.v.s. 1 116,94.

I fakturan anger Anna följande:

Växter: 3 500,00

Plantering: 720,00

Milersättning: 247,75

Summa exkl. mervärdesskatt: 4 467,75

Mervärdesskatt: 25 % x 4 467,75 = 1 116,94.

Summa att betala: 5 584,69

Avrundning enligt avrundningslagen

Vid faktureringen kan fakturans slutsumma, d.v.s. summa att betala, avrundas till hela krontal. En sådan avrundning ska då göras enligt avrundningslagen. Det innebär att öretalet ska avrundas till närmaste hundratal. Vid avrundningen ska då slutsiffrorna ett till och med fyrtionio avrundas nedåt och slutsiffrorna femtio till och med nittionio avrundas uppåt (2 § avrundningslagen).

Om avrundning till hela krontal tillämpas vid faktureringen anser Skatteverket att sådan avrundning inte får göras på vare sig beskattnings­underlaget eller mervärdesskatte­beloppet (Skatteverkets ställningstagande Beräkning av mervärdesskatt vid öresavrundning). Det innebär att det i fakturan uppkommer en differens mellan summan av beskattnings­underlaget och mervärdesskatten och den till hela krontal avrundade slutsumman. En sådan differens kan lämpligtvis anges på en separat rad eller plats i fakturan såsom ”öresavrundning”.

Exempel: avrundning av fakturans slutsumma till helt krontal

Anna som i exemplet ovan fakturerade 5 584,69 kr att betala skulle alltså kunna avrunda fakturans slutsumma till hela krontal enligt avrundningslagen, d.v.s. till 5 585 kr att betala. I fakturan anger Anna då följande:

Växter: 3 500,00

Plantering: 720,00

Milersättning: 247,75

Summa exkl. mervärdesskatt: 4 467,75

Mervärdesskatt: 25 % x 4 467,75 = 1 116,94.

Öresavrundning: 0,31

Summa att betala: 5 585 kr

Kompletterande information

Referenser på sidan

Domar & beslut

EU-författningar

  • Förklarande anmärkningar Regler för fakturor med mervärdesskatteuppgifter (EU nr 45/2010) [1] [2] [3] [4]
  • RÅDETS DIREKTIV 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7]

Föreskrifter

  • Skatteverkets föreskrifter om ändring i Skatteverkets föreskrifter (SKVFS 2005:14) om förenklad faktura enligt mervärdesskattelagen (1994:200); [1] [2] [3]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1997/98:148 Gruppregistrering i mervärdesskattesystemet, m.m. [1] [2] [3]
  • Proposition 2003/04:26 Nya faktureringsregler när det gäller mervärdesskatt [1] [2]
  • Proposition 2011/12:94 Nya faktureringsregler för mervärdesskatt m.m. [1] [2]

Ställningstaganden

  • Beräkning av mervärdesskatt vid öresavrundning [1] [2]
  • Brister i fakturans innehåll, mervärdesskatt [1] [2]
  • Fakturering av flera säljares omsättning i samma handling [1] [2]
  • Förenklad faktura vid vinstmarginalbeskattning [1]
  • Krav på en särskild uppgift i fakturan; mervärdesskatt [1] [2] [3] [4]
  • Krav på uppgift om datum för leverans eller tillhandahållande i en faktura, mervärdesskatt [1] [2] [3]
  • Krav på uppgift om löpnummer i en faktura, mervärdesskatt [1] [2] [3] [4]
  • Krav på uppgift om mängd, omfattning och art i en faktura, mervärdesskatt [1] [2] [3] [4]
  • Krav på uppgift om säljarens och köparens namn och adress i en faktura, mervärdesskatt [1] [2]
  • Ställningstagandet ”Förenklad faktura vid vinstmarginalbeskattning” ska inte längre tillämpas [1]
  • Uppgift för identifiering av säljaren i förenklad faktura [1]

Övrigt

  • Bolagsverket.se [1]