Avtalets uppbyggnad

Huvudavtalet och protokollet

Avtalets bestämmelser är uppdelade mellan ett huvudavtal och ett protokoll. Huvudavtalet innehåller de grundläggande regler som gäller mellan samtliga länder medan protokollet innehåller regler som gäller mellan endast vissa länder och andra kompletterande regler. Protokollets bestämmelser heter punkter i stället för artiklar.

Avtalet har införlivats i svensk rätt genom lagen (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna (inkorporationslagen). Den svenska texten är publicerad i SFS som bilaga 1 till denna lag. Avtalet trädde i kraft den 11 maj 1997 och inkorporationslagen den 31 december 1997 (SFS 1997:658).

Avtalet bygger på OECD:s modellavtal och överensstämmer i stora delar med detta. De formella avvikelserna från modellavtalet beror främst på att det nordiska avtalet är multilateralt medan modellavtalet är bilateralt. De materiella avvikelserna beror främst på särdrag i de nordiska ländernas skattelagstiftningar och policies i fråga om skatteavtal.

Särskilda avtal med Danmark och Norge

Sverige har ingått särskilda avtal med Danmark och Norge som innebär avvikelser från huvudavtalet och protokollet i vissa frågor. Följande avtal har införlivats i svensk rätt genom ändringar i 1 § inkorporationslagen och är publicerade i SFS som bilagor till denna lag.

• Avtalet mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering den 30 september 1999 om beskattning av anställda ombord på färjor och tåg i reguljär trafik mellan Danmark och Sverige (bilaga 2 till inkorporationslagen) Ikraftträdandebestämmelserna finns i lag 1999:999 och förordning 1999:1184.
• Avtalet mellan Konungariket Sverige och Konungariket Norge den 22 oktober 2002 om särskilda bestämmelser för undvikande av dubbelbeskattning vid byggande, underhåll och drift av gränsbron som ingår i den nya Svinesundsförbindelsen (bilaga 3 till inkorporationslagen) Ikraftträdandebestämmelserna finns i lag 2002:982 och förordning 2002:1066.
• Avtalet den 29 oktober 2003 mellan Konungariket Sverige och Konungariket Danmark om vissa skattefrågor (bilaga 4 till inkorporationslagen). Ikraftträdandebestämmelserna finns i lag 2004:639.

I förhållande till Danmark ska dessutom de så kallade gränsgångarreglerna i 1989 års nordiska skatteavtal tillämpas i vissa fall, se artikel 31 punkt 5.

De nu nämnda avtalen behandlas närmare i kommentarerna till de berörda artiklarna i huvudavtalet. De utgör inte en del av det gällande nordiska skatteavtalet i strikt mening (huvudavtalet och protokollet). Ofta används dock begreppet ”det nordiska skatteavtalet” som sammanfattande beteckning för huvudavtalet, protokollet och de särskilda avtalen med Danmark och Norge. Begreppet kan därför syfta på olika avtal beroende på sammanhanget.

Inkorporationslagen

Lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna (inkorporationslagen) och övergångsbestämmelserna till denna är omfattande, vilket främst har att göra med att avtalet har ändrats vid flera tillfällen samt att Sverige har ingått särskilda avtal med Danmark och Norge om vissa frågor. Det är nödvändigt att läsa inkorporationslagen och övergångsbestämmelserna noggrant för att veta vilka regler som ska tillämpas ett visst inkomstår. Inkorporationslagens 4–7 §§ innehåller dessutom materiella regler.

Inkorporationslagens materiella regler och övergångsbestämmelserna till lagen behandlas närmare i Skatteverkets kommentarer till de berörda artiklarna och protokollspunkterna.

I 2 § inkorporationslagen föreskrivs, som i Sveriges övriga skatteavtal, att avtalets beskattningsregler ska tillämpas endast i den mån dessa medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga.

Informationsutbyte

Till skillnad från Sveriges övriga skatteavtal innehåller det nordiska skatteavtalet inte någon artikel om informationsutbyte. De nordiska staterna har i stället ingått särskilda avtal som innebär ett långtgående samarbete i fråga om informationsutbyte, överföring av skatt m.m. Avtalen har införlivats i svensk rätt genom lagen (1990:226) om handräckning i skatteärenden mellan de nordiska länderna och förordningen (1997:1157) om handräckning i skatteärenden mellan de nordiska länderna.

Du kan läsa mer om informationsutbyte i vägledningens särskilda avsnitt om detta.